1En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.
1Salmo de Asaph. EL Dios de dioses, Jehová, ha hablado, Y convocado la tierra desde el nacimiento del sol hasta donde se pone.
2Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.
2De Sión, perfección de hermosura, Ha Dios resplandecido.
3Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.
3Vendrá nuestro Dios, y no callará: Fuego consumirá delante de él, Y en derredor suyo habrá tempestad grande.
4Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:
4Convocará á los cielos de arriba, Y á la tierra, para juzgar á su pueblo.
5»Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»
5Juntadme mis santos; Los que hicieron conmigo pacto con sacrificio.
6Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.
6Y denunciarán los cielos su justicia; Porque Dios es el juez. (Selah.)
7Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.
7Oye, pueblo mío, y hablaré: Escucha, Israel, y testificaré contra ti: Yo soy Dios, el Dios tuyo.
8Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.
8No te reprenderé sobre tus sacrificios, Ni por tus holocaustos, que delante de mí están siempre.
9Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;
9No tomaré de tu casa becerros, Ni machos cabríos de tus apriscos.
10ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;
10Porque mía es toda bestia del bosque, Y los millares de animales en los collados.
11jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.
11Conozco todas las aves de los montes, Y en mi poder están las fieras del campo.
12Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.
12Si yo tuviese hambre, no te lo diría á ti: Porque mío es el mundo y su plenitud.
13Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?
13¿Tengo de comer yo carne de toros, O de beber sangre de machos cabríos?
14Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.
14Sacrifica á Dios alabanza, Y paga tus votos al Altísimo.
15Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»
15E invócame en el día de la angustia: Te libraré, y tú me honrarás.
16Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,
16Pero al malo dijo Dios: ¿Qué tienes tú que enarrar mis leyes, Y que tomar mi pacto en tu boca,
17du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?
17Pues que tú aborreces el castigo, Y echas á tu espalda mis palabras?
18Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.
18Si veías al ladrón, tú corrías con él; Y con los adúlteros era tu parte.
19Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.
19Tu boca metías en mal, Y tu lengua componía engaño.
20Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!
20Tomabas asiento, y hablabas contra tu hermano: Contra el hijo de tu madre ponías infamia.
21Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.
21Estas cosas hiciste, y yo he callado: Pensabas que de cierto sería yo como tú: Yo te argüiré, y pondré las delante de tus ojos.
22I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:
22Entended ahora esto, los que os olvidáis de Dios; No sea que arrebate, sin que nadie libre.
23den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»
23El que sacrifica alabanza me honrará: Y al que ordenare su camino, Le mostraré la salud de Dios.