¹En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

¹Masquil de Asaph. ¿POR qué, oh Dios, nos has desechado para siempre? ¿Por qué ha humeado tu furor contra las ovejas de tu dehesa?

²Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

²Acuérdate de tu congregación, que adquiriste de antiguo, Cuando redimiste la vara de tu heredad; Este monte de Sión, donde has habitado.

³Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

³Levanta tus pies á los asolamientos eternos: A todo enemigo que ha hecho mal en el santuario.

⁴Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

⁴Tus enemigos han bramado en medio de tus sinagogas: Han puesto sus divisas por señas.

⁵Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

⁵Cualquiera se hacía famoso según que había levantado El hacha sobre los gruesos maderos.

⁶Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

⁶Y ahora con hachas y martillos Han quebrado todas sus entalladuras.

⁷De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

⁷Han puesto á fuego tus santuarios, Han profanado el tabernáculo de tu nombre echándolo á tierra.

⁸De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

⁸Dijeron en su corazón: Destruyámoslos de una vez; Han quemado todas las sinagogas de Dios en el tierra.

⁹Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

⁹No vemos ya nuestras señales: No hay más profeta; Ni con nosotros hay quien sepa hasta cuándo.

¹⁰Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

¹⁰¿Hasta cuándo, oh Dios, el angustiador nos afrentará? ¿Ha de blasfemar el enemigo perpetuamente tu nombre?

¹¹Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

¹¹¿Por qué retraes tu mano, y tu diestra? ¿Por qué la escondes dentro de tu seno?

¹²Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

¹²Empero Dios es mi rey ya de antiguo; El que obra saludes en medio de la tierra.

¹³Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

¹³Tú hendiste la mar con tu fortaleza: Quebrantaste cabezas de ballenas en las aguas.

¹⁴Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

¹⁴Tú magullaste las cabezas del leviathán; Dístelo por comida al pueblo de los desiertos.

¹⁵Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

¹⁵Tú abriste fuente y río; Tú secaste ríos impetuosos.

¹⁶Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

¹⁶Tuyo es el día, tuya también es la noche: Tú aparejaste la luna y el sol.

¹⁷Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

¹⁷Tú estableciste todos los términos de la tierra: El verano y el invierno tú los formaste.

¹⁸Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

¹⁸Acuerdáte de esto: que el enemigo ha dicho afrentas á Jehová, Y que el pueblo insensato ha blasfemado tu nombre.

¹⁹Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

¹⁹No entregues á las bestias el alma de tu tórtola: Y no olvides para siempre la congregación de tus afligidos.

²⁰Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

²⁰Mira al pacto: Porque las tenebrosidades de la tierra llenas están de habitaciones de violencia.

²¹Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

²¹No vuelva avergonzado el abatido: El afligido y el menesteroso alabarán tu nombre.

²²Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

²²Levántate, oh Dios, aboga tu causa: Acuérdate de cómo el insensato te injuria cada día.

²³Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

²³No olvides las voces de tus enemigos: El alboroto de los que se levantan contra ti sube continuamente.