¹En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

¹Masquil de Asaph. ESCUCHA, pueblo mío, mi ley: Inclinad vuestro oído á las palabras de mi boca.

²Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

²Abriré mi boca en parábola; Hablaré cosas reservadas de antiguo:

³Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

³Las cuales hemos oído y entendido; Que nuestros padres nos las contaron.

⁴det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

⁴No las encubriremos á sus hijos, Contando á la generación venidera las alabanzas de Jehová, Y su fortaleza, y sus maravillas que hizo.

⁵Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

⁵El estableció testimonio en Jacob, Y pusó ley en Israel; La cual mandó á nuestros padres Que la notificasen á sus hijos;

⁶Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

⁶Para que lo sepa la generación venidera, y los hijos que nacerán; Y los que se levantarán, lo cuenten á sus hijos;

⁷Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

⁷A fin de que pongan en Dios su confianza, Y no se olviden de las obras de Dios, Y guarden sus mandamientos:

⁸Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

⁸Y no sean como sus padres, Generación contumaz y rebelde; Generación que no apercibió su corazón, Ni fué fiel para con Dios su espíritu.

⁹Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

⁹Los hijos de Ephraim armados, flecheros, Volvieron las espaldas el día de la batalla.

¹⁰De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

¹⁰No guardaron el pacto de Dios, Ni quisieron andar en su ley:

¹¹De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

¹¹Antes se olvidaron de sus obras, Y de sus maravillas que les había mostrado.

¹²Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

¹²Delante de sus padres hizo maravillas En la tierra de Egipto, en el campo de Zoán.

¹³Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

¹³Rompió la mar, é hízolos pasar; E hizo estar las aguas como en un montón.

¹⁴Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

¹⁴Y llevólos de día con nube, Y toda la noche con resplandor de fuego.

¹⁵Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

¹⁵Hendió las peñas en el desierto: Y dióles á beber como de grandes abismos;

¹⁶Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

¹⁶Pues sacó de la peña corrientes, E hizo descender aguas como ríos.

¹⁷Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

¹⁷Empero aun tornaron á pecar contra él, Enojando en la soledad al Altísimo.

¹⁸De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

¹⁸Pues tentaron á Dios en su corazón, Pidiendo comida á su gusto.

¹⁹Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

¹⁹Y hablaron contra Dios, Diciendo: ¿Podrá poner mesa en el desierto?

²⁰Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

²⁰He aquí ha herido la peña, y corrieron aguas, Y arroyos salieron ondeando: ¿Podrá también dar pan? ¿Aparejará carne á su pueblo?

²¹Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

²¹Por tanto oyó Jehová, é indignóse: Y encendióse el fuego contra Jacob, Y el furor subió también contra Israel;

²²eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

²²Por cuanto no habían creído á Dios, Ni habían confiado en su salud:

²³Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

²³A pesar de que mandó á las nubes de arriba, Y abrió las puertas de los cielos,

²⁴han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

²⁴E hizo llover sobre ellos maná para comer, Y dióles trigo de los cielos.

²⁵Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

²⁵Pan de nobles comió el hombre: Envióles comida á hartura.

²⁶Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

²⁶Movió el solano en el cielo, Y trajo con su fortaleza el austro.

²⁷Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

²⁷E hizo llover sobre ellos carne como polvo, Y aves de alas como arena de la mar.

²⁸han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

²⁸E hízolas caer en medio de su campo, Alrededor de sus tiendas.

²⁹Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

²⁹Y comieron, y hartáronse mucho: Cumplióles pues su deseo.

³⁰Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

³⁰No habían quitado de sí su deseo, Aun estaba su vianda en su boca,

³¹då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

³¹Cuando vino sobre ellos el furor de Dios, Y mató los más robustos de ellos, Y derribo los escogidos de Israel.

³²Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

³²Con todo esto pecaron aún, Y no dieron crédito á sus maravillas.

³³Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

³³Consumió por tanto en nada sus días, Y sus años en la tribulación.

³⁴När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

³⁴Si los mataba, entonces buscaban á Dios; Entonces se volvían solícitos en busca suya.

³⁵De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

³⁵Y acordábanse que Dios era su refugio. Y el Dios Alto su redentor.

³⁶och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

³⁶Mas le lisonjeaban con su boca, Y con su lengua le mentían:

³⁷Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

³⁷Pues sus corazones no eran rectos con él, Ni estuvieron firmes en su pacto.

³⁸Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

³⁸Empero él misericordioso, perdonaba la maldad, y no los destruía: Y abundó para apartar su ira, Y no despertó todo su enojo.

³⁹Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

³⁹Y acordóse que eran carne; Soplo que va y no vuelve.

⁴⁰Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

⁴⁰Cuántas veces lo ensañaron en el desierto, Lo enojaron en la soledad!

⁴¹Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

⁴¹Y volvían, y tentaban á Dios, Y ponían límite al Santo de Israel.

⁴²De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

⁴²No se acordaron de su mano, Del día que los redimió de angustia;

⁴³då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

⁴³Cuando puso en Egipto sus señales, Y sus maravillas en el campo de Zoán;

⁴⁴Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

⁴⁴Y volvió sus ríos en sangre, Y sus corrientes, porque no bebiesen.

⁴⁵han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

⁴⁵Envió entre ellos una mistura de moscas que los comían, Y ranas que los destruyeron.

⁴⁶Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

⁴⁶Dió también al pulgón sus frutos, Y sus trabajos á la langosta.

⁴⁷han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

⁴⁷Sus viñas destruyó con granizo, Y sus higuerales con piedra;

⁴⁸han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

⁴⁸Y entregó al pedrisco sus bestias, Y al fuego sus ganados.

⁴⁹Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

⁴⁹Envió sobre ellos el furor de su saña, Ira y enojo y angustia, Con misión de malos ángeles.

⁵⁰Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

⁵⁰Dispuso el camino á su furor; No eximió la vida de ellos de la muerte, Sino que entregó su vida á la mortandad.

⁵¹Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

⁵¹E hirió á todo primogénito en Egipto, Las primicias de las fuerzas en las tiendas de Châm.

⁵²Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

⁵²Empero hizo salir á su pueblo como ovejas, Y llevólos por el desierto, como un rebaño.

⁵³Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

⁵³Y guiólos con seguridad, que no tuvieron miedo; Y la mar cubrió á sus enemigos.

⁵⁴Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

⁵⁴Metiólos después en los términos de su santuario, En este monte que ganó su mano derecha.

⁵⁵Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

⁵⁵Y echó las gentes de delante de ellos, Y repartióles una herencia con cuerdas; E hizo habitar en sus moradas á las tribus de Israel.

⁵⁶Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

⁵⁶Mas tentaron y enojaron al Dios Altísimo, Y no guardaron sus testimonios;

⁵⁷de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

⁵⁷Sino que se volvieron, y se rebelaron como sus padres: Volviéronse como arco engañoso.

⁵⁸De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

⁵⁸Y enojáronlo con sus altos, Y provocáronlo á celo con sus esculturas.

⁵⁹Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

⁵⁹Oyólo Dios, y enojóse, Y en gran manera aborreció á Israel.

⁶⁰Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

⁶⁰Dejó por tanto el tabernáculo de Silo, La tienda en que habitó entre los hombres;

⁶¹han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

⁶¹Y dió en cautividad su fortaleza, Y su gloria en mano del enemigo.

⁶²Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

⁶²Entregó también su pueblo á cuchillo, Y airóse contra su heredad.

⁶³Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

⁶³El fuego devoró sus mancebos, Y sus vírgenes no fueron loadas en cantos nupciales.

⁶⁴Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

⁶⁴Sus sacerdotes cayeron á cuchillo, Y sus viudas no lamentaron.

⁶⁵Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

⁶⁵Entonces despertó el Señor á la manera del que ha dormido, Como un valiente que grita excitado del vino:

⁶⁶Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

⁶⁶E hirió á sus enemigos en las partes posteriores: Dióles perpetua afrenta.

⁶⁷Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

⁶⁷Y desechó el tabernáculo de José, Y no escogió la tribu de Ephraim.

⁶⁸Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

⁶⁸Sino que escogió la tribu de Judá, El monte de Sión, al cual amó.

⁶⁹Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

⁶⁹Y edificó su santuario á manera de eminencia, Como la tierra que cimentó para siempre.

⁷⁰Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

⁷⁰Y eligió á David su siervo, Y tomólo de las majadas de las ovejas:

⁷¹Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

⁷¹De tras las paridas lo trajo, Para que apacentase á Jacob su pueblo, y á Israel su heredad.

⁷²Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

⁷²Y apacentólos con entereza de su corazón; Y pastoreólos con la pericia de sus manos.