¹För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

¹Al Músico principal: sobre Gittith: Salmo de Asaph. CANTAD á Dios, fortaleza nuestra: Al Dios de Jacob celebrad con júbilo.

²Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

²Tomad la canción, y tañed el adufe, El arpa deliciosa con el salterio.

³Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

³Tocad la trompeta en la nueva luna, En el día señalado, en el día de nuestra solemnidad.

⁴Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

⁴Porque estatuto es de Israel, Ordenanza del Dios de Jacob.

⁵Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

⁵Por testimonio en José lo ha constituído, Cuando salió por la tierra de Egipto; Donde oí lenguaje que no entendía.

⁶Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

⁶Aparté su hombro de debajo de la carga; Sus manos se quitaron de vasijas de barro.

⁷»Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

⁷En la calamidad clamaste, y yo te libré: Te respondí en el secreto del trueno; Te probé sobre las aguas de Meriba. (Selah.)

⁸I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

⁸Oye, pueblo mío y te protestaré. Israel, si me oyeres,

⁹Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

⁹No habrá en ti dios ajeno, Ni te encorvarás á dios extraño.

¹⁰Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

¹⁰Yo soy Jehová tu Dios, Que te hice subir de la tierra de Egipto: Ensancha tu boca, y henchirla he.

¹¹Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

¹¹Mas mi pueblo no oyó mi voz, E Israel no me quiso á mí.

¹²Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

¹²Dejélos por tanto á la dureza de su corazón: Caminaron en sus consejos.

¹³Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

¹³Oh, si me hubiera oído mi pueblo, Si en mis caminos hubiera Israel andado!

¹⁴O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

¹⁴En una nada habría yo derribado sus enemigos, Y vuelto mi mano sobre sus adversarios.

¹⁵Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

¹⁵Los aborrecedores de Jehová se le hubieran sometido; Y el tiempo de ellos fuera para siempre.

¹⁶De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

¹⁶Y Dios lo hubiera mantenido de grosura de trigo: Y de miel de la piedra te hubiera saciado.

¹⁷Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»