1Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ, därjämte ock murare och timmermän, för att de skulle bygga honom ett hus.
1 Tir bonkoono Hiram na diyayaŋ donton Dawda do. I kande sedre bunduyaŋ, da garu cinakoyaŋ, da saceyaŋ, zama ngey ma windi cina a se.
2Och David märkte att HERREN hade befäst honom såsom konung över Israel; ty han hade låtit hans rike bliva övermåttan upphöjt, för sitt folk Israels skull.
2 Dawda faham mo ka bay kaŋ Rabbi na nga tabbatandi bonkooni Israyla boŋ. A koytara mo du beeray gumo da cimi Rabbi jama Israyla sabbay se.
3Och David tog sig ännu flera hustrur i Jerusalem, och David födde ännu flera söner och döttrar.
3 Dawda ye ka wande fooyaŋ hiiji koyne Urusalima ra. Dawda ye ka ize aru da ize wayyaŋ hay koyne.
4Dessa äro namnen på de söner som han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
4 A ize arey kaŋ a hay Urusalima ra, i maayey neeya: Sammuwa, Sobab, Natan, Suleymanu,
5Jibhar, Elisua, Elpelet,
5 Ibhar, Elisuwa, Elpelet,
6Noga, Nefeg, Jafia,
6 Noga, Nefeg, Yafiya,
7Elisama, Beeljada och Elifelet.
7 Elisama, Beeliyada, da Elifelet.
8Men när filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över hela Israel, drogo de allasammans upp för att fånga David. När David hörde detta, drog han ut mot dem.
8 Waato kaŋ Filistancey maa baaru kaŋ i na ji soogu Dawda boŋ k'a ciya bonkooni Israyla kulu boŋ, kala Filistancey kulu ziji ka kaa zama ngey ma Dawda ceeci. Dawda mo maa woodin baaru ka fatta i gaa.
9Då nu filistéerna hade fallit in i Refaimsdalen och där företogo plundringståg,
9 Filistancey binde jin ka kaa ka wongu arzaka ku Refayim gooro ra.
10frågade David Gud: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du då giva dem i min hand?» HERREN svarade honom: »Drag upp; jag vill giva dem i din hand.»
10 Dawda na Irikoy hã ka ne: «Ay ma ziji Filistancey gaa, wala? Ni g'i daŋ ay kambe ra no?» Rabbi ne: «Ma ziji ka koy, zama ay g'i daŋ ni kambe ra.»
11Och de drogo upp till Baal-Perasim, och där slog David dem. Då sade David: »Gud har brutit ned mina fiender genom min hand, likasom en vattenflod bryter ned.» Därav fick det stället namnet Baal-Perasim.
11 Kal i ziji ka kaa Baal-Perazim haray. Dawda n'i zeeri mo noodin. Dawda ne mo: «Irikoy na kortimi te ay ibarey boŋ ay kamba ra, danga saaya kaŋ hari kosaray baguyaŋ ga te!» Woodin sabbay se no i na noodin maa daŋ Baal-Perazim.
12De lämnade där efter sig sina gudar; och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
12 Filistancey mo na ngey toorey furu noodin. Dawda lordi ka ne i m'i ton danji ra.
13Men filistéerna företogo ännu en gång plundringståg i dalen.
13 Filistancey ye ka kande wurrandi zama ngey ma arzaka ku gooro ra se.
14När David då åter frågade Gud, svarade Gud honom: »Du skall icke draga upp efter dem; du må kringgå dem på en omväg, så att du kommer över dem från det håll där bakaträden stå.
14 Dawda mo ye ka Irikoy hã koyne. Amma Irikoy ne a se: «Ni ma si ziji k'i ceeci. Ni ma windi ka kaa i gaa balsam nyaŋey jine.
15Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, drag då ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig till att slå filistéernas här.»
15 A ga ciya mo, waati kaŋ ni ga maa danga diraw yooje go balsam* nyaŋey boŋ bindey ra, kala ni ma fatta ka koy tangamo do, zama Irikoy fatta ni jine. Zama nga ma Filistancey wongu marga kar.»
16David gjorde såsom Gud hade bjudit honom; och de slogo filistéernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Geser.
16 Dawda binde te danga mate kaŋ cine Irikoy n'a lordi nd'a. A na Filistancey marga kar ka zeeri mo za Jibeyon kal a koy ka to hala Gezer.
17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och HERREN lät fruktan för honom komma över alla folk.
17 Gaa no Dawda maa darza koy laabey kulu ra. Rabbi n'a humburkuma daŋ mo dumey kulu gaa.