1När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.
1 Ay mo, nya-izey, waato kaŋ ay kaa araŋ do, ay mana kaa da sanni gonitaray, wala laakal wane, ka Irikoy seeda waazu araŋ se.
2Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.
2 Zama ay miila ay ma si hay kulu bay araŋ game ra kala day Yesu Almasihu hinne, nga kaŋ i kanji.
3Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.
3 Ay goro araŋ do da londibuunay, da humburkumay, da jijiriyaŋ gumo.
4Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
4 Ay sanno d'ay waazo mo manti nda fahamay sanni waaniyaŋ no kaŋ ga te sigaw, amma i te da Biya* _Hanno|_ cabeyaŋo da dabari mo,
5ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.
5 hal araŋ cimbeero ma si bara boro laakal boŋ, amma a ma bara Irikoy dabaro boŋ.
6Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.
6 Amma iri goono ga laakal salaŋ toonantey game ra, day manti zamana wo laakalo, wala zamana wo koyey wano, ngey kaŋ yaŋ goono ga bisa.
7Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,
7 Amma iri goono ga Irikoy laakalo salaŋ, gundu* wane, sanda wo kaŋ doŋ a go tugante, kaŋ Irikoy waadu iri darza se za waato zamaney mana te.
8och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.
8 Zamana wo koyey kulu mana bay laakalo din gaa, zama d'i bay a gaa, doŋ i si Rabbi darzakoyo kanji.
9Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».
9 Amma a te mate kaŋ i n'a hantum ka ne: «Hayey kaŋ mo mana di, kaŋ hanga mana maa, kaŋ mana furo boro bine ra mo, hayey din no Irikoy soola borey kaŋ ga ba r'a se.»
10Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
10 Amma iri se no Irikoy n'i bangandi Biya _Hanno|_ do. Zama Biya _Hanno|_ goono ga hay kulu fintal. Baa Irikoy hayey kaŋ ga guusu, a g'i fintal.
11Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.
11 Zama may no ga boro muraadey bay, da manti bora biya* kaŋ go a ra? Yaadin mo no, boro kulu si Irikoy muraadey bay, kala day Irikoy Biya.
12Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.
12 Iri wo, manti ndunnya biya no iri du bo, amma Biya kaŋ fun Irikoy do, hal iri ma hayey kaŋ Irikoy n'iri no nga gomno do bay.
13Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
13 Hayey wo iri goono g'i salaŋ, manti nda sanni kaŋ Adam-ize laakal ga boro dondonandi, amma iri goono g'i salaŋ da wo kaŋ Biya Hanno g'iri dondonandi. Iri goono ga Biya Hanno harey deedandi nda Biya Hanna sanney.
14Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
14 Amma boro kaŋ ga nga Adam-ize daa laala gana si Irikoy Biya harey ta. I ga ciya a se saamotaray. A si hin k'i bay mo, zama Biya Hanno do no boro g'i fayanka.
15Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
15 Amma boro kaŋ ga Irikoy Biya gana ga hay kulu fayanka. Nga bumbo mo, boro kulu s'a fintal.
16Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.
16 Zama i ne: «May no na Rabbi miila bay hala bora m'a dondonandi?» Amma iri wo, iri gonda Almasihu miila.