1Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
1 Ay mo, ay nya-izey, ay si du ka salaŋ araŋ se danga boroyaŋ kaŋ ga Irikoy Biya gana, amma day danga boroyaŋ kaŋ go bine ibaay* laaley banda, danga boroyaŋ kaŋ go attaciriyayaŋ Almasihu ra nooya.
2Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
2 Ay n'araŋ no wa araŋ ma haŋ, manti ŋwaari tiŋo bo, zama waato araŋ mana hin a. Oho, hala hõ mo araŋ si hin a,
3eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
3 zama baa sohõ araŋ go bine ibaay laaley banda. Za kaŋ canse nda kusuuma go araŋ game ra, manti bine ibaay laaley banda no araŋ go? Manti araŋ go ga dira Adam-ize alhaali ra no?
4När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?
4 Zama waati kaŋ araŋ boro fo go ga ne: «Ay ya Bulos wane no!» Afo mo ma ne: «Ay wo Abolos wane no!» Manti Adam-ize alhaali no araŋ go ga te?
5Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
5 Ifo ga ti Abolos binde? Ifo ga ti Bulos mo? Goy-teeriyaŋ no kaŋ do araŋ cimandi, mate kaŋ Rabbi na boro fo kulu no.
6Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
6 Ay wo duma, Abolos mo na dumaro haŋandi, amma Irikoy no ka naŋ a beeri.
7Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
7 Yaadin gaa, bora kaŋ ga duma wala bora kaŋ ga haŋandi manti hay fo no, amma Irikoy no kaŋ ga naŋ a ma beeri.
8Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
8 Sohõ binde, bora kaŋ ga duma nda bora kaŋ ga haŋandi, i kulu afolloŋ no, boro kulu mo ga du nga alhakko nga goyo boŋ.
9Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
9 Zama iri ya Irikoy goykasinyaŋ no, araŋ mo Irikoy faro da Irikoy cinaro no.
10Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
10 Ay binde, Irikoy gomno boŋ kaŋ a n'ay no, ay na daba sinji, mate kaŋ cinako goni kaŋ gonda laakal ga te, amma boro fo go ga cina a boŋ. Amma boro kulu ma haggoy da cinayaŋo kaŋ dumi nga ga cina a boŋ.
11Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
11 Zama boro kulu si hin ka daba fo sinji, kaŋ waana wo kaŋ i jin ka sinji, nga kaŋ ti Yesu Almasihu.
12men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
12 Boro kulu mo kaŋ goono ga cina daba din boŋ, da wura no, wala nzarfu, wala tondi darzakoy, wala bundu, wala subu, wala buunu -- boro fo kulu goyo ga bangay.
13så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
13 Zama zaaro din g'a bangandi, za kaŋ danji ra no Irikoy g'a neesi. Danjo bumbo mo ga boro kulu goyo neesi, hala dumi kaŋ no.
14Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
14 Da bora goyo kaŋ a cina a boŋ ga cindi, bora ga du alhakku.
15men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
15 Da bora goyo ton, a ga mursu nd'a, amma nga bumbo ga du faaba, danga boro kaŋ fun danji ra punti.
16Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
16 Araŋ mana bay kaŋ araŋ ya Irikoy fuwo no, Irikoy Biya mo go araŋ ra da goray?
17Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
17 Boro kulu kaŋ na Irikoy fuwo halaci, Irikoy g'a koy halaci, zama Irikoy fuwo ya hanante no, kaŋ ga ti araŋ.
18Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
18 Boro kulu ma si nga boŋ halli. Araŋ game ra boro kulu kaŋ ga tammahã nga te zamana wo laakalkooni, naŋ a ma bare ka ciya saamo, hal a ma du ka ciya laakalkooni nda cimi.
19Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;
19 Zama ndunnya wo laakalo ya saamotaray no Irikoy do, mate kaŋ i n'a hantum ka ne: «Ay ga laakalkooney di ngey boŋ hiila ra.»
20så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»
20 I n'a hantum ka ne koyne: «Rabbi ga laakalkooney miiley bay, kaŋ yaamoyaŋ no.»
21Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
21 Yaadin gaa, boro kulu ma si fooma nda boro! Zama hay kulu araŋ wane no.
22det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
22 Da Bulos no, wala Abolos, wala Kefas, wala ndunnya, wala fundi, wala buuyaŋ wala sohõ hayey, wala hayey kaŋ go kaa -- i kulu araŋ wane yaŋ no.
23Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.
23 Araŋ mo Almasihu wane yaŋ no, Almasihu mo Irikoy wane no.