1Och Samuel sade till hela Israel: »Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begärt av mig; jag har satt en konung över eder.
1 Samuwila ne Israyla jama kulu se «Wa guna, ay n'araŋ sanney hangan ka maa hay kulu kaŋ araŋ ci ay se, hal ay na bonkooni daŋ araŋ se.
2Nu är det eder konung som skall vara eder ledare, nu då jag är gammal och grå; I haven ju redan mina söner ibland eder. Hittills är det jag som har varit eder ledare, från min ungdom ända till denna dag.
2 A go no mo sohõ, bonkoono ga dira araŋ jine. Ay mo za kaŋ ay go sohõ ay zeen, ay te hamni kwaaray. Ay izey mo neeya, i go araŋ banda. Ay mo, za ay go arwasu ay goono ga dira araŋ banda hala ka kaa sohõ.
3Se har står jag, vittnen nu mot mig inför HERREN och inför hans smorde. Har jag tagit någons oxe, eller har jag tagit någons åsna? Har jag förtryckt någon eller övat våld mot någon? Har jag tagit mutor av någon, för att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill då giva eder ersättning därför.»
3 Ay neeya, wa seeda ay boŋ Rabbi d'a wane suubananta mo jine, may haw no ay kom? May farka no ay kom? May no ay zamba? May no ay kankam baa ce fo? May kambe ra no ay na me-daabu ta hal ay m'ay moy daabu nda woodin? Ay, kal ay m'a yeti araŋ se.»
4De svarade: »Du har icke förtryckt oss, du har icke övat våld mot oss; och från ingen människa har du tagit något.»
4 I ne: «Ni mana iri zamba, ni mana iri kankam, ni mana hay fo kulu ta boro fo kambe ra.»
5Då sade han till dem: »HERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit något i min hand.» De svarade: »Ja, vare det så.»
5 A ne i se: «Rabbi no ga ti seeda araŋ boŋ, a suubananta mo seeda no hunkuna: araŋ mana hay kulu gar ay kamba ra.» I ne: «Nga no ga ti seeda.»
6Samuel sade till folket: »Ja, HERREN vare vittne, han som lät Mose och Aron uppstå och förde edra fäder upp ur Egyptens land.
6 Samuwila ne jama se: «Rabbi no ka Musa nda Haruna sinji, a n'araŋ kaayey kaa Misira laabo ra mo.
7Så träden nu fram, för att jag må gå till rätta med eder inför HERREN angående allt gott som HERREN i sin rättfärdighet har gjort mot eder och mot edra fäder.
7 Sohõ binde wa kay siw! hala ay ma kande araŋ se sanni Rabbi jine, goy adilantey* kulu boŋ kaŋ yaŋ a goy araŋ d'araŋ kaayey se.
8När Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fäder till HERREN, och HERREN sände Mose och Aron, som förde edra fäder ut ur Egypten och läto dem bosätta sig här i landet.
8 Waato kaŋ cine Yakuba kaa Misira ra, kaŋ araŋ kaayey hẽ Rabbi gaa mo, saaya din no Rabbi na Musa nda Haruna donton. I n'araŋ kaayey kaa Misira ra k'i daŋ i ma goro nango wo ra.
9Men när de glömde HERREN, sin Gud, sålde han dem i Siseras hand, härhövitsmannens i Hasor, och i filistéernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem.
9 Amma i dinya Rabbi ngey Irikoyo. Nga mo n'i neera Sisera, Hazor marga jine bora kambe ra, da Filistancey kambe ra, da Mowab bonkoono kambe ra mo hal i wongu nd'ey.
10Men då ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava övergivit HERREN och tjänat Baalerna och Astarterna; men rädda oss nu från våra fienders hand, så vilja vi tjäna dig.'
10 Kala i hẽ Rabbi gaa ka ne: ‹Iri na zunubi te, za kaŋ iri dinya Rabbi, hal iri may mo Baaley da Astarot se. Amma sohõ ni m'iri faaba iri ibarey kambe. Iri mo, iri ga may ni se.›
11Då sände HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och räddade eder från edra fienders hand runt omkring, så att I fingen bo i trygghet.
11 Rabbi mo na Yerub-Baal donton, da Bedan, da Yefta, da Samuwila. A n'araŋ faaba araŋ ibarey gaa kuray kulu. Araŋ n'araŋ goray te baani samay mo.
12Men när I sågen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung måste regera över oss', fastän det är HERREN, eder Gud, som är eder konung.
12 Waato kaŋ araŋ di Nahas, Amon izey bonkoono, nga mo fatta araŋ gaa, kal araŋ ne ay se: ‹Abada! Kala day i ma bonkooni daŋ, a m'iri may.› A go mo, Rabbi araŋ Irikoyo no ga ti araŋ bonkoono!
13Och se, här är nu den konung I haven utvalt, den som I haven begärt; se, HERREN har satt en konung över eder.
13 Sohõ binde, bonkoono kaŋ araŋ suuban kaŋ araŋ ceeci mo, nga neeya! Nga nooya, Rabbi na bonkooni daŋ araŋ se.
14Allenast man I nu frukta HERREN och tjäna honom och höra hans röst och icke vara gensträviga mot HERRENS befallning. Ja, både I och den konung som regerar över eder mån följa HERREN, eder Gud.
14 D'araŋ ga humburu Rabbi, araŋ ma may a se, araŋ m'a sanney hangan, araŋ mana murte Rabbi lordey gaa, araŋ da bonkoono kaŋ goono ga koytaray ŋwa araŋ boŋ, yaadin gaa araŋ ciya Rabbi ganakoyaŋ.
15Men om I icke hören HERRENS röst, utan ären gensträviga mot HERRENS befallning, då skall HERRENS hand drabba eder likasom edra fäder.
15 Amma d'araŋ wangu ka Rabbi sanney hangan, hala araŋ murte Rabbi lordey gaa, waato din gaa no Rabbi kamba ga gaaba nd'araŋ, sanda mate kaŋ cine a te araŋ kaayey se.
16Träden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall göra inför edra ögon.
16 Sohõ binde, kal araŋ ma kay siw, ka di hari bambatey wo kaŋ Rabbi ga te araŋ jine.
17Nu är ju tiden för veteskörden; men jag vill ropa till HERREN att han må låta det dundra och regna. Så skolen I märka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS ögon genom eder begäran att få en konung.»
17 Manti hunkuna ya alkama wiyaŋ hane no? Ay ga Rabbi ce a ma hari nda beene kaatiyaŋ samba. Araŋ ga di, araŋ ga bay mo kaŋ araŋ laala ga beeri kaŋ araŋ goy Rabbi jine, za kaŋ araŋ na bonkooni ceeci araŋ boŋ se.»
18Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lät det dundra och regna på den dagen. Då betogs allt folket av stor fruktan för HERREN och för Samuel.
18 Samuwila binde na Rabbi ce. Rabbi mo na hari nda beene kaatiyaŋ samba han din hane. Jama kulu humburu Rabbi nda Samuwila mo gumo.
19Och allt folket sade till Samuel: »Bed för dina tjänare till HERREN, din Gud, att vi icke må dö, eftersom vi till alla våra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begärt att få en konung.»
19 Jama kulu ne Samuwila se: «Ma te iri, ni bannyey se adduwa Rabbi ni Irikoyo gaa zama iri ma si bu, zama iri na laala woone kulu tonton iri zunubey gaa, kaŋ iri na bonkooni ceeci iri boŋ se.»
20Samuel sade till folket: »Frukten icke. Väl haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrån HERREN, utan tjänen HERREN av allt edert hjärta.
20 Samuwila ne jama se: «Wa si humburu. Daahir no araŋ na laala woodin kulu te. Kulu nda yaadin, araŋ ma si kamba ka fay da Rabbi ganayaŋ. Amma wa may Rabbi se nda araŋ biney kulu.
21Viken icke av; ty då följen I tomma avgudar, som varken kunna hjälpa eller rädda, eftersom de äro allenast tomhet.
21 Wa si kamba, zama yaadin gaa araŋ ga muraadu yaamoyaŋ gana kaŋ yaŋ sinda hina k'araŋ nafa, wala i ma araŋ faaba, zama yaamoyaŋ no.
22Ty HERREN skall icke förskjuta sitt folk, för sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att göra eder till sitt folk.
22 Zama Rabbi si nga jama furu bo, nga maa beero sabbay se, za kaŋ Rabbi miila nga m'araŋ ciya nga jama.
23Vare det ock fjärran ifrån mig att jag skulle så synda mot HERREN, att jag upphörde att bedja för eder! Jag vill fastmer lära eder den goda och rätta vägen.
23 Woodin banda ay boŋ do haray, Irikoy m'ay hallasi ay ma si zunubi te Rabbi se, ya fay da adduwa teeyaŋ araŋ se, amma ay ga soobay ka araŋ dondonandi fondo hanno boŋ, cimi wane.
24Allenast frukten HERREN och tjänen honom troget av allt edert hjärta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
24 Kala day araŋ ma humburu Rabbi, araŋ ma may a se cimi ra d'araŋ biney kulu. Zama wa guna hari bambatey kaŋ yaŋ a te araŋ sabbay se.
25Men om I gören vad ont är, så skolen både I och eder konung förgås.»
25 Amma hala hõ d'araŋ na goy laalo te, i g'araŋ halaci, araŋ d'araŋ bonkoono kulu.»