¹I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.

¹ Zama, nya-izey, araŋ bumbey ga bay kaŋ iri furoyaŋ araŋ do mana te yaamo.

²Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.

² Iri jin ka maa gurzugay da wowi boobo Filibi kwaara ra, mate kaŋ araŋ ga bay. Amma iri te bine-gaabi iri Irikoyo ra ka Irikoy Baaru Hanna salaŋ araŋ se, baa kaŋ gaabakasina boobo go no.

³Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;

³ Zama iri yaamaryaŋ, manti siiriyaŋ ra no a go, manti nda ziibi wane mo no, manti mo gulinci ra no.

⁴utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.

⁴ Amma mate kaŋ cine Irikoy n'iri gosi hal iri bara yaddante yaŋ a se, hal a na Baaru Hanna daŋ iri kambe ra, yaadin cine no iri goono ga salaŋ. Iri go ga salaŋ manti zama iri ma kaan borey se bo, amma zama iri ma kaan Irikoy se, nga kaŋ g'iri biney neesi.

⁵Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.

⁵ Zama araŋ ga bay kaŋ iri mana sanni kaanoyaŋ ci baa ce fo. Iri mana sanni ci biniyay kobay ra, (Irikoy no ga ti seeda).

⁶Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,

⁶ Iri mana darza ceeci mo borey do, d'araŋ do no wala boro fo do no, baa kaŋ iri gonda dabari iri m'araŋ tiŋandi, iri kaŋ ga ti Almasihu diyey.

⁷fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.

⁷ Amma iri ciya baanikomyaŋ araŋ game ra, danga mate kaŋ cine ize hampako ga haggoy da nga izey.

⁸I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.

⁸ Yaadin no iri mo, iri gonda araŋ muraadu gumo. Iri maa kaani iri m'araŋ no, manti Irikoy Baaru Hanna hinne bo, amma baa iri fundey mo, zama araŋ ciya iri se baakasinay hari gumo.

⁹I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.

⁹ Nya-izey, araŋ ga fongu nda iri goyo d'iri taabo. Iri goy cin da zaari zama iri ma si boro kulu tiŋandi araŋ game ra. Yaadin no iri te ka Irikoy Baaru Hanna waazu araŋ se.

¹⁰I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.

¹⁰ Araŋ ya seedayaŋ no, goray hanna, da adilitaray gora, da gora kaŋ sinda jance kaŋ dumi iri cabe araŋ game ra, araŋ kaŋ goono ga cimandi. Irikoy mo ga ti seeda.

¹¹Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,

¹¹ Araŋ ga bay mate kaŋ iri goro araŋ boro fo kulu se, sanda baaba nda nga izey cine.

¹²och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.

¹² Iri n'araŋ yaamar, iri n'araŋ bine gaabandi, iri n'araŋ ŋwaaray araŋ ma diraw te kaŋ ga saba nda Irikoy beerandiyaŋ, nga kaŋ g'araŋ ce nga bumbo koytara nda nga darza ra.

¹³Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.

¹³ Woodin sabbay se no iri goono ga Irikoy saabu waati kulu, zama waato kaŋ araŋ na Irikoy Sanno ta kaŋ araŋ maa iri do, araŋ n'a ta manti danga borey sanni no, amma mate kaŋ a go da cimi, Irikoy Sanno no. A goono ga goy araŋ ra mo, araŋ kaŋ ga ti cimandikoy.

¹⁴I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --

¹⁴ Zama araŋ, ay nya-izey, araŋ kulu ciya dondonkoyaŋ Irikoy margey kaŋ yaŋ go Yahudiya ra Almasihu Yesu ra se. Zama araŋ mo na taabi haŋ araŋ dumey kambe ra sanda mate kaŋ i na taabi haŋ Yahudancey* do.

¹⁵av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,

¹⁵ Ngey no ka Rabbi Yesu nda annabey wi. I n'iri mo gaaray. I si kaan Irikoy se, i goono ga gaaba nda borey kulu mo.

¹⁶i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.

¹⁶ I goono g'iri ganji iri ma salaŋ dumi* cindey se hal i ma du faaba. Woodin gaa no i ga ngey zunubey toonandi alwaati kulu. Amma _Irikoy|_ futay toonanta zumbu i boŋ.

¹⁷Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.

¹⁷ Nya-izey, i n'iri fay d'araŋ alwaati kayna, manti bina ra bo, amma gaaham ra. Amma iri wo, iri ga tonton ka kookari gumo da anniya, iri ma du ka di araŋ moydumey.

¹⁸Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.

¹⁸ Zama iri ga ba iri ma kaa araŋ do, sanku fa ay Bulos, ay ba ay ma kaa araŋ do kaŋ manti ce fo, amma Saytan n'iri ganji.

¹⁹Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?

¹⁹ Zama ifo ga ti iri beeja, d'iri farhã, d'iri farhã boŋtoba? Manti araŋ no, iri Rabbi Yesu jine a kaayaŋo waate?

²⁰Ja, I ären vår ära och vår glädje.

²⁰ Zama araŋ no ga ti iri darza d'iri farhã.