1Därför, när vi icke mer kunde uthärda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
1 Woodin sabbay se no, waato kaŋ iri mana ye ka hin suuru koyne, iri di kaŋ a ga boori iri hinne ma goro Atina kwaara.
2och sände åstad Timoteus, vår broder och Guds tjänare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
2 Iri mo n'iri nya-izo Timotiyos donton, kaŋ ga ti Irikoy goy-teeri Almasihu Baaru Hanna ra. Iri n'a donton zama a m'araŋ sinji, a m'araŋ biney gaabandi mo araŋ cimbeero ra,
3så att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten själva att sådana äro oss förelagda.
3 hala boro kulu ma si ye banda masiibey din sabbay se. Zama araŋ bumbey ga bay kaŋ i na woodin yaŋ waadu iri se.
4Redan när vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstå lidanden. Så har nu ock skett, det veten I.
4 Zama haciika za iri go araŋ do, iri soobay ka ci araŋ se kaŋ taabi ga ba ka kaa iri gaa. Kala woodin te mo, mate kaŋ araŋ ga bay.
5Det var också därför som jag sände honom åstad, när jag icke mer kunde uthärda; ty jag ville veta något om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till äventyrs hade så frestat eder, att vårt arbete skulle bliva utan frukt.
5 Woodin sabbay se no ay mo, waato kaŋ ay mana du ka hin suuru koyne, ay donton hal ay ma du k'araŋ cimbeero bay, a ma si te mate kulu kaŋ cine no, siikwa m'araŋ si, hal iri goyo ma ciya yaamo.
6Men nu, då Timoteus har kommit till oss från eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kärlek, och sagt oss att I alltjämt haven oss i god hågkomst, och att I längten efter att se oss, likasom vi längta efter eder,
6 Amma sohõ kaŋ Timotiyos kaa ka fun araŋ do, a kande iri se baaru hanno araŋ cimbeero d'araŋ baakasina boŋ. A ne araŋ gonda fonguyaŋ hanno iri se alwaati kulu. A ne mo kaŋ araŋ gonda iri diyaŋ muraadu, danga mate kaŋ iri mo gonda araŋ diyaŋ muraadu.
7nu hava vi i fråga om eder, käre bröder, genom eder tro fått hugnad i all vår nöd och allt vårt lidande.
7 Woodin sabbay se, nya-izey, iri taabey d'iri kankamey kulu ra, iri du bine-gaabi araŋ sabbay se araŋ cimbeero do.
8Ty nu leva vi, eftersom I stån fasta i Herren.
8 Zama sohõ d'araŋ goono ga sinji Rabbi ra, iri wo ga funa.
9Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengäld för all den glädje som vi genom eder hava inför vår Gud?
9 Zama saabuyaŋ woofo dumi no iri ga yeti Irikoy se araŋ sabbay se, da farhã kulu kaŋ iri goono ga te se araŋ sabbay se Irikoy jine?
10Natt och dag är det vår innerligaste bön, att vi må få se edra ansikten och avhjälpa vad som kan brista i eder tro.
10 Cin da zaari iri goono ga te adduwa gumo iri ma du ka di araŋ moydumey ka haŋ kaŋ gaze toonandi araŋ cimbeero ra.
11Men vår Gud och Fader själv och vår Herre Jesus må för oss jämna vägen till eder.
11 Sohõ Irikoy kaŋ ti iri Baabo bumbo, d'iri Rabbi Yesu m'iri fonda soola hal iri ma du ka kaa araŋ do.
12Och eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder,
12 Rabbi mo ma naŋ araŋ ma koy jina ka tonton baakasinay ra araŋ da cara se da borey kulu se mo, mate kaŋ cine iri wano mo goono ga te araŋ se.
13så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.
13 Araŋ ma koy jina ka tonton baakasinay ra hal a ma araŋ biney sinji, sinjiyaŋ kaŋ sinda jance, hananyaŋ ra iri Baaba Irikoy jine, iri Rabbi Yesu kaayaŋo alwaato ra, waati kaŋ a ga kaa, nga nda nga hanantey kulu nga banda.