1En tid härefter dog Ammons barns konung, och hans son Hanun blev konung efter honom.
1 Woodin banda Amon izey bonkoono bu. A izo Hanun te bonkooni nga baabo nango ra.
2Då sade David: »Jag vill bevisa Hanun, Nahas' son, vänskap, likasom hans fader bevisade mig vänskap.» Och David sände några av sina tjänare för att trösta honom i hans sorg efter fadern. När så Davids tjänare kommo till Ammons barns land,
2 Dawda mo ne: «Ay ga gomni cabe Nahas ize Hanun se, sanda mate kaŋ a baabo na gomni cabe ay se.» Dawda binde na nga tam fooyaŋ donton i m'a fonda tilas baabo se. Dawda tamey binde furo Amonancey laabo ra.
3sade Ammons barns furstar till sin herre Hanun: »Menar du att David därmed att han sänder tröstare till dig vill visa dig att han ärar din fader? Nej, för att undersöka staden, för att bespeja och sedan fördärva den har David sänt sina tjänare till dig.»
3 Amma Amonancey koyey ne ngey koyo Hanun se: «Ni ga tammahã hala Dawda ga ni baabo beerandi no, kaŋ se ni di a na kunfakoyaŋ donton ni do? Manti Dawda na diyey din donton no zama i ma birno tugari guna, i m'a windi k'a ŋwa mo?»
4Då tog Hanun Davids tjänare och lät raka av dem halva skägget och skära av deras kläder mitt på, ända uppe vid sätet, och lät dem så gå.
4 Hanun binde na Dawda tamey din di k'i kaabe jarey cabu. A n'i bankaarayey mo pati bindi hal i cantey do haray cine, k'i sallama.
5När man berättade detta för David, sände han bud emot dem; ty männen voro ju mycket vanärade. Och konungen lät säga: »Stannen i Jeriko, till dess edert skägg hinner växa ut, och kommen så tillbaka.»
5 Waato kaŋ i ci Dawda se, a donton zama nga m'i kubay. Alborey, haawi go g'i di gumo. Bonkoono binde ne: «Wa goro Yeriko hal araŋ kaabey ma zay jina, gaa no araŋ ma ye ka kaa.»
6Då nu Ammons barn insågo att de hade gjort sig förhatliga för David, sände de bort och lejde från Aram-Bet-Rehob och Aram-Soba tjugu tusen man fotfolk, av konungen i Maaka ett tusen man och av Tobs män tolv tusen.
6 Waato kaŋ Amonancey di ngey ciya fanta hariyaŋ Dawda se, kal i donton ka zinga nda Bayt-Rehob Suriyancey da Zoba waney, ka du ce-koy zambar waranka. A donton mo Maaka gaa ka du bonkoono da boro zambar fo, da Tob boro zambar way cindi hinka.
7När David hörde detta, sände han åstad Joab med hela hären, de tappraste krigarna.
7 Waato kaŋ Dawda maa baaro binde, a na Yowab da yaarukomey marga kulu donton.
8Och Ammons barn drogo ut och ställde upp sig till strid framför stadsporten; men de från Aram-Soba och Rehob, ävensom Tobs män och maakatéerna, ställde upp sig för sig själva på fältet.
8 Amonancey binde fatta ka wongu daaga sinji kwaara birni meyo jarga. Suriyancey mo, Zoba waney, da Rehob waney da Tob alborey da Maaka waney, i go daaga ra kambu fo.
9Då Joab nu såg att han hade fiender både framför sig och bakom sig, gjorde han ett urval bland allt Israels utvalda manskap och ställde sedan upp sig mot araméerna.
9 Saaya kaŋ Yowab di i na daaga sinji nga se jine nda banda, kal a na Israyla soojey hanney kulu suuban i ma daaga sinji ka kubay da Suriyancey.
10Men det övriga folket överlämnade han åt sin broder Absai, vilken med dem ställde upp sig mot Ammons barn.
10 A na alboro cindey daŋ nga kayno Abisay kambe ra. A n'i kayandi i ma Amonancey do haray wongu.
11Och han sade: »Om araméerna bliva mig övermäktiga, så skall du komma mig till hjälp; och om Ammons barn bliva dig övermäktiga, så vill jag tåga till din hjälp.
11 A ne mo: «Hala day Suriyancey bisa ay gaabi, waato din gaa ni ma te ay se gaako. Da mo Amonancey no ka gaabu nda nin, ay mo ga kaa ka ni gaa.
12Var nu vid gott mod; ja, låt oss visa mod i striden för vårt folk och för vår Guds städer. Sedan må HERREN göra vad honom täckes.»
12 Ma te bine-gaabi, iri ma te alboro-teera iri dumo sabbay se d'iri Irikoyo birney se. Rabbi mo ma te haŋ kaŋ nga ga ba.»
13Därefter ryckte Joab fram med sitt folk till strid mot araméerna och de flydde för honom.
13 Yowab da borey kaŋ go a banda binde koy ka maan zama ngey ma Suriyancey wongu, hal i zuru a jine.
14Men när Ammons barn sågo att araméerna flydde, flydde också de för Abisai och begåvo sig in i staden. Då drog Joab bort ifrån Ammons barn och begav sig tillbaka till Jerusalem.
14 Amonancey mo, waato kaŋ i di Suriyancey zuru, ngey mo zuru Abisay se ka furo birno ra. Yowab binde bare noodin ka fay da Amonancey ganayaŋ, ka ye ka kaa Urusalima.
15Då alltså araméerna sågo att de hade blivit slagna av Israel, församlade de sig allasammans.
15 Waato kaŋ Suriyancey di ngey na goobu haŋ Israyla borey kambe ra, kal i margu.
16Och Hadadeser sände bud att de araméer som bodde på andra sidan floden skulle rycka ut; dessa kommo då till Helam, anförda av Sobak, Hadadesers härhövitsman.
16 Hadad-Ezer mo donton ka kande Isa Beero banda Suriyancey. Ngey mo kaa Helam Sobak, Hadad-Ezer wongu marga wonkoyo go i boŋ.
17När detta blev berättat för David, församlade han hela Israel och gick över Jordan och kom till Helam; och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och gåvo sig i strid med honom.
17 I ci Dawda se. Nga mo na Israyla kulu margu ka Urdun daŋandi, ka kaa Helam. Suriyancey mo na daaga sinji Dawda se k'a wongu.
18Men araméerna flydde för Israel, och David dräpte av araméerna manskapet på sju hundra vagnar, så ock fyrtio tusen ryttare; deras härhövitsman Sobak slog han ock där till döds.
18 Amma Suriyancey zuru Israyla se. Dawda na Suriyancey wi mo, torkey ra boro zangu iyye, bari-kari mo zambar waytaaci. A n'i wonkoyo Sobak mo kar kal a bu noodin.
19Då alltså Hadadesers alla lydkonungar sågo att de hade blivit slagna av israeliterna, ingingo de fred med dem och blevo dem underdåniga. Efter detta fruktade araméerna för att vidare hjälpa Ammons barn.
19 Waato kaŋ koyey kulu kaŋ yaŋ ga may Hadad-Ezer se di kaŋ ngey na goobu haŋ Israyla izey kambe ra, i na amaana sambu nda Israyla ka may a se. Yaadin no Suriyancey humburu nd'a ngey ma ye ka Amonancey gaa koyne.