1Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.
1 Waato kaŋ jiiro bare, alwaato kaŋ ra bonkooney doona ka koy wongu, kala Dawda na Yowab da nga tamey donton, Israyla wongu marga kulu mo go a banda. I na Amonancey halaci parkatak, ka Rabba kwaara windi nda wongu. Amma Dawda wo goono ga goro Urusalima.
2Då hände sig en afton, när David hade stått upp från sitt läger och gick omkring på konungshusets tak, att han från taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skåda.
2 Kaŋ wiciri kambo to, Dawda tun nga daarijo boŋ ka bar-bare bonkoono windi cinari kuuko boŋ. Noodin no a go cinaro boŋ, a na wayboro fo kaŋ go ga nyumay fonnay, waybora mo ga sogo gumo.
3David sände då åstad och förfrågade sig om kvinnan, och man sade: »Det är Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»
3 Dawda binde donton ka waybora baaru hã. I ne: «Manti wayboro wo Bat-Seba no, Eliyam ize wayo, Uriya Hitti bora wande no?»
4Då sände David några män med uppdrag att hämta henne, och hon kom till honom, och han låg hos henne, när hon hade helgat sig från sin orenhet. Sedan återvände hon hem.
4 Dawda binde na diyayaŋ donton i ma kand'a. Waybora mo furo a do. Nga mo kani nd'a (zama waybora hanan nga ziibi diyaŋo gaa.) A binde ye nga kwaara.
5Men kvinnan blev havande; hon sände då åstad och lät underrätta David därom och säga: »Jag är havande.»
5 Waybora te gunde. A donton ka ci Dawda se ka ne: «Ay te gaa-hinka.»
6Då sände David till Joab detta bud: »Sänd till mig hetiten Uria.» Så sände då Joab Uria till David.
6 Kala Dawda donton Yowab do ka ne: «Ma Uriya Hitti bora donton a ma kaa ay do.» Yowab mo na Uriya donton Dawda do.
7Och när Uria kom till David, frågade denne om det stod väl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.
7 Waato kaŋ Uriya kaa a do, Dawda n'a hã Yowab baani, da jama wane, da wongo baaru.
8Därefter sade David till Uria: »Gå nu ned till ditt hus och två dina fötter.» När då Uria gick ut ur konungens hus, sändes en gåva från konungen efter honom.
8 Dawda ne Uriya se: «Koy ni kwaara ka ni cey nyun.» Uriya binde fatta bonkoono windo ra. Dawda n'a banda gana nda ŋwaari, danga kubayniyaŋ kaŋ bonkoono samba nooya.
9Men Uria lade sig till vila vid ingången till konungshuset, jämte hans herres alla andra tjänare, och gick icke ned till sitt eget hus.
9 Amma Uriya kani noodin bonkoono windo me gaa, nga nda nga bonkoono tamey kulu, a mana koy fu mo.
10Detta berättade man för David och sade: »Uria har icke gått ned till sitt hus.» Då sade David till Uria: »Du kommer ju från resan; varför har du då icke gått ned till ditt hus?»
10 Amma waato kaŋ i ci Dawda se ka ne: «Uriya mana koy fu,» Dawda ne Uriya se: «Manti diraw no ni fun? Ifo se no ni mana koy ni kwaara?»
11Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lägerhyddor, och min herre Joab och min herres tjänare äro lägrade ute på marken: skulle jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Så sant du lever, så sant din själ lever: jag vill icke göra så.»
11 Uriya ne Dawda se: «Sundurko da Israyla nda Yahuda goono ga goro kuuru-fu yaŋ ra. Ay jine bora Yowab mo d'ay jine bora tamey go wongu marga ra batama kwaaray gaa. Ay wo binde, ya koy ay kwaara ka ŋwa ka haŋ ka kani nd'ay wande? Ay ze da ni fundo, ay si woodin te.»
12Då sade David till Uria: »Stanna här också i dag, så vill jag i morgon sända dig åstad.» Så stannade då Uria i Jerusalem den dagen och den följande.
12 Dawda ne Uriya se: «Ma ye ka kani neewo koyne. Suba ay ma ni sallama.» Han din binde Uriya kani Urusalima ra kala suba.
13Och David inbjöd honom till sig och lät honom äta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig på sitt läger tillsammans med sin herres tjänare, och gick icke ned till sitt hus.
13 Waato kaŋ Dawda n'a ce, kal a ŋwa ka haŋ a jine. A binde na Uriya bugandi. Wiciri kambo binde a fatta zama nga ma kani nga koyo tamey banda nga daarijo boŋ, amma a mana koy nga windo do haray.
14Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sände det med Uria.
14 Susuba ra Dawda na tira hantum Yowab se ka tira samba Uriya kambe ra.
15I brevet skrev han så: »Ställen Uria längst fram, där striden är som häftigast, och dragen eder sedan tillbaka från honom, så att han bliver slagen till döds.»
15 Tira ra mo a hantum ka ne: «Kala ni ma Uriya daŋ jina, nango kaŋ yanja ga koroŋ gumo. Waato din gaa araŋ ma gaa candi ka fay d'a, zama i m'a kar hal a ma bu.»
16Under belägringen av staden skickade då Joab Uria till den plats där han visste att de tappraste männen funnos.
16 A ciya binde, saaya kaŋ cine Yowab goono ga batu birno do haray, kal a na Uriya daŋ nango kaŋ a bay wongaarey go.
17Och männen i staden gjorde ett utfall och gåvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjänare, föllo; också hetiten Uria dödades.
17 Birno borey binde fatta ka wongu nda Yowab, afooyaŋ mo kaŋ ka bu, danga Dawda tamey do haray wane yaŋ nooya. Uriya Hittanca mo bu.
18Då sände Joab och lät berätta för David allt vad som hade hänt under striden.
18 Waato din gaa no Yowab donton ka wongo baaru kulu ci Dawda se.
19Och han bjöd budbäraren och sade: »När du har omtalat för konungen allt vad som har hänt under striden,
19 A na diya lordi ka ne: «Waato kaŋ ni na bonkoono no wongo baaru kulu ka ban,
20då upptändes kanske konungens vrede, och han säger till dig: 'Varför gingen I under striden så nära intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrån muren?
20 a ga ciya, hala day bonkoono futa tun, hal a ma ne ni se: ‹Ifo se no araŋ maan birno yaadin cine wongu teeyaŋ se? Araŋ mana bay kaŋ birno cinaro boŋ borey ga hay bo?
21Vem var det som slog ihjäl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned på honom från muren, så att han dödades, där i Tebes? Varför gingen I då så nära intill muren?' Men då skall du säga: 'Din tjänare Uria, hetiten, är ock död.'»
21 May no ka Abimelek, Yerub-Baal ize hay? Manti wayboro fo kaŋ go birno cinaro boŋ no k'a catu nda fufuyaŋ tondi, hal a bu noodin Tebez? Ifo se no araŋ maan birno cinaro yaadin cine?› Waato din gaa ni ma ne: ‹Ni tamo Uriya Hittanca, nga mo bu.› »
22Budbäraren gick åstad och kom och berättade för David allt vad Joab hade sänt honom att säga;
22 Diya binde koy ka sanney kulu kaŋ yaŋ Yowab n'a donton d'a din ci Dawda se.
23budbäraren sade till David: »Männen blevo oss övermäktiga och drogo ut mot oss på fältet, men vi slogo dem tillbaka ända till stadsporten.
23 Diya binde ne Dawda se: «Alborey din hin iri no. I fatta iri se hala saajo ra, amma iri n'i kankam kala birno meyo ra, furoyaŋo do.
24Då sköto skyttarna uppifrån muren på dina tjänare, så att flera av konungens tjänare dödades; din tjänare Uria, hetiten, är ock död.»
24 Tongokoyey mo na ni tamey hay, hangawey fun birno cinaro boŋ, bonkoono tamey ra mo afooyaŋ bu. Ni tamo Uriya Hittanca mo bu.»
25Då sade David till budbäraren: »Så skall du säga till Joab: 'Låt icke detta förtryta dig, ty svärdet förtär än den ene, än den andre; fortsatt med kraft stadens belägring och förstör den.' Och intala honom så mod.»
25 Saaya din binde Dawda ne diya se: «Yaa no ni ga ci Yowab se: ‹Haya din ma si ni bina sara, zama takuba ga ŋwa kaŋ sinda suubanyaŋ. Kala ni ma ni wongo gaabandi birno boŋ, hala ni m'a ŋwa.› Ma Yowab bine gaabandi mo.»
26Då nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.
26 Waato kaŋ Uriya wando maa baaru kaŋ nga kurnyo bu, a na nga kurnyo seew.
27Och när sorgetiden var förbi, sände David och lät hämta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; därefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.
27 Waato kaŋ seew jirbey kubay, Dawda donton ka waybora sambu ka kande nga windo ra. A ciya Dawda wande mo, a na ize alboro hay a se. Amma haya kaŋ Dawda te din ga laala Rabbi diyaŋ gaa.