¹En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.

¹ Woodin banda bonkoono Zerses na Haman Hammedata izo, Agagi bora beerandi k'a daŋ jine. A n'a nangora daŋ mo laabukoyey kaŋ go nga banda kulu waney boŋ.

²Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

² Koyey tamey kulu kaŋ yaŋ go bonkoono windo me gaa ga sumbal ka Haman beerandi, zama yaadin no bonkoono lordi ka ne i ma te Haman se. Amma Mordekay mana sumbal, a man'a beerandi mo.

³Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»

³ Waato gaa no bonkoono tamey kaŋ yaŋ go bonkoono windo me gaa din ne Mordekay se: «Ifo se no ni na bonkoono lordo daaru?»

⁴Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för dem att han var en jude.

⁴ A ciya mo, waati kaŋ i go ga salaŋ a se zaari ka koy zaari, nga mo a baa si, kal i ci Haman se, zama ngey ma di hala Mordekay sanni wo, haŋ kaŋ ga kay no. Zama a jin ka ci i se ka ne nga ya Yahudance no.

⁵När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.

⁵ Waato kaŋ Haman di kaŋ Mordekay mana sumbal, a mana nga beerandi mo, kala Haman to da futay.

⁶Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.

⁶ Amma a donda nga ma Mordekay di nga hinne, zama i na Mordekay asulo bangandi a se. Woodin sabbay se no Haman ceeci nga ma Yahudancey kulu halaci, kaŋ ga ti Mordekay dumo, kaŋ yaŋ go Zerses mayra kulu ra.

⁷I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades pur, det är lott, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.

⁷ Handu sintina ra, sanda Nisan hando nooya, bonkoono Zerses mayra jiiri way cindi hinkanta, i na Pur, sanda goŋ no, catu Haman jine. I na zaari ka koy zaari, da handu ka koy handu ceeci, hal i du handu way cindi hinkanta, sanda Adar hando nooya.

⁸Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.

⁸ Kala Haman ne bonkoono Zerses se: «Dumi fo go no ni mayra dumey laabey kulu ra say-sayante, kaŋ yaŋ go fayante waani. I asariya mo, waani no ka waana borey kulu waney, i si bonkoono asariya haggoy mo. Woodin sabbay se no a mana hima bonkoono ma suuru nda woodin yaŋ.

⁹Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»

⁹ Da bonkoono yadda, naŋ i ma hantum k'i halaci. Ay mo ga nzarfu sanda ton zangu taaci nda jare cine bana borey kaŋ goono ga bonkoono muraadey gaay yaŋ din se, i ma kande bonkoono jisiri nango ra.»

¹⁰Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.

¹⁰ Bonkoono mo na nga korba foobu nga kambe gaa k'a no Haman Hammedata, Agagi bora se, Yahudancey ibara nooya.

¹¹Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»

¹¹ Alwaato din bonkoono ne Haman se: «I ma nzarfu nooyandi ni se, hala nda borey mo. Ma te i se mate kaŋ ni ga ba.»

¹²Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.

¹² Kal i na bonkoono tira hantumkoy ce handu sintina ra, hando jirbi way cindi hinzanta hane. Hay kulu kaŋ Haman lordi i hantum bonkoono laabukoyey, da mayraykoyey kulu kaŋ yaŋ go no laabey kulu boŋ, da dumey kulu koyey se -- laabu kulu nga hantumo boŋ, dumi kulu mo nga sanno boŋ. Bonkoono Zerses maa ra no i hantum, bonkoono korba mo no a na kawaatimo kar d'a.

¹³Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.

¹³ I na tirey daŋ diyayaŋ kambe ra k'i donton. Tirey ne i ma Yahudancey kulu halaci, i m'i wi k'i alandaaba, arwasey da arkusey, zankey da wayborey. I ma woodin te mo zaari folloŋ ra, handu way cindi hinkanta, a jirbi way cindi hinzanta hane, sanda Adar hando nooya. I m'i arzakey ku mo, wongu arzaka.

¹⁴I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.

¹⁴ I ye k'a hantum, zama i m'a fe laabey kulu ra, zama i ma dumi kulu bayrandi nd'a, zama i ma goro nda soola hala zaaro din ga to.

¹⁵Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.

¹⁵ Diyey binde konda tirey da cahãyaŋ bonkoono lordo boŋ, i n'a fe mo Susan faada ra. Bonkoono da Haman goro zama ngey ma baji haŋ, amma Susan kwaara borey boŋ haw.