1När Mordokai fick veta allt vad som hade skett, rev han sönder sina kläder och klädde sig i säck och aska, och gick så ut i staden och uppgav högljudda och bittra klagorop.
1 Waato kaŋ Mordekay bay hay kulu kaŋ i te, a na nga bankaaray tooru-tooru, a na bufu zaara haw, ka boosu daŋ nga boŋo ra. A koy kwaara bindo ra ka jinde sambu nda hẽeni konno.
2Och han begav sig till konungens port och stannade framför den, ty in i konungens port fick ingen komma, som var klädd i sorgdräkt.
2 A kaa hala bonkoono windo meyo jine, amma i si yadda boro kulu ma furo bonkoono windo ra kaŋ go ga daabu nda bufu zaara.
3Och i vart hövdingdöme dit konungens befallning och påbud kom blev stor sorg bland judarna, och de fastade, gräto och klagade, ja, de flesta satte sig i säck och aska.
3 Laabey kulu ra, naŋ kaŋ bonkoono lordo d'a feyaŋo to, i na bu hẽeni bambata te Yahudancey game ra, hala nda mehaw da hẽeni da kosongu boobo. Boro boobo mo go ga kani bufu zaara nda boosu ra.
4När nu Esters tjänarinnor och hovmän kommo och berättade detta för henne, blev drottningen högeligen förskräckt; och hon skickade ut kläder till Mordokai, för att man skulle kläda honom i dem och taga av honom sorgdräkten; men han tog icke emot dem.
4 Esta wandiyey d'a mantawey kaa ka ci a se. Bonkoono wande biti mo gumo. A na bankaaray samba ka ne i m'a daŋ Mordekay gaa, i ma bufu zaarey kaa a gaahamo gaa, amma a wongu k'a ta.
5Då kallade Ester till sig Hatak, en av de hovmän som konungen hade anställt i hennes tjänst, och bjöd honom att gå till Mordokai, för att få veta vad som var på färde, och varför han gjorde så.
5 Waato din gaa Esta na bonkoono mantawey ra afo kaŋ se i ga ne Hatak ce, nga kaŋ i daŋ a ma haggoy nda Esta. A na mantawo lordi ka ne a ma koy Mordekay do, hal i ma bay haŋ kaŋ no, da haŋ kaŋ no ga ti a sabaabo.
6När då Hatak kom ut till Mordokai på den öppna platsen i staden framför konungens port,
6 Hatak binde fatta ka koy Mordekay do, kwaara batama bambata fo ra, kaŋ go bonkoono windo meyo jine.
7berättade Mordokai för honom allt vad som hade hänt honom, och uppgav beloppet av den penningsumma som Haman hade lovat väga upp till konungens skattkamrar, för att han skulle få förgöra judarna.
7 Mordekay mo na haŋ kaŋ du nga baaru kulu ci a se, da nooro kaŋ cine mo Haman na alkawli sambu kaŋ nga ga bana bonkoono jisiri nango ra, zama i ma Yahudancey halaci se.
8Och en avskrift av det skrivna påbud som hade blivit utfärdat i Susan om att de skulle utrotas lämnade han honom ock, för att han skulle visa Ester den och berätta allt för henne, och ålägga henne att gå in till konungen och bedja honom om misskund och söka nåd hos honom för sitt folk.
8 A na tira himando no Hatak se, wo kaŋ i te Susan ra, kaŋ ne i m'i halaci. A ne a m'a cabe Esta se, a m'a fahamandi nd'a mo. A na Esta lordi mo ka ne a ma furo bonkoono do ka hẽ a gaa, k'a ŋwaaray nga dumo sabbay se.
9Och Hatak kom och berättade för Ester vad Mordokai hade sagt.
9 Hatak binde koy ka Mordekay sanno ci Esta se.
10Då bjöd Ester Hatak att gå till Mordokai och säga:
10 Kala Esta na Hatak donton nda sanni koyne Mordekay do ka ne:
11»Alla konungens tjänare och folket i konungens hövdingdömen veta, att om någon, vare sig man eller kvinna, går in till konungen på den inre gården utan att vara kallad, så gäller för var och en samma lag: att han skall dödas, såframt icke konungen räcker ut mot honom den gyllene spiran, till tecken på att han får leva. Men jag har icke på trettio dagar varit kallad att komma till konungen.»
11 «Bonkoono tamey da bonkoono laabey borey kulu bay kaŋ boro kulu kaŋ no, alboro wala wayboro, kaŋ ga furo bonkoono do windo ra haray batama ra, da manti i n'a ce no, ciiti folloŋ ka bara a koy boŋ: i m'a wi. Kala day boro kaŋ bonkoono na koytaray wura sarjilla salle a se, boro woodin hinne no ga funa. Amma ay jirbi waranza ne sohõ kaŋ i man'ay ce ay ma kaa bonkoono do.» I na Esta sanno ci Mordekay se.
12När man nu berättade för Mordokai vad Ester hade sagt,
12 Kaŋ i na Esta sanney ci Mordekay se, kala
13sade Mordokai att man skulle giva Ester detta svar: »Tänk icke att du ensam bland alla judar skall slippa undan, därför att du är i konungens hus.
13 Mordekay mo n'i lordi i ma ye nda sanno Esta do ka ne: «Ni ma si tammahã hala ni ga du ka faaba ka bisa Yahudance cindey bo zama se, way, ni go bonkoono windo ra.
14Nej, om du tiger stilla vid detta tillfälle, så skall nog hjälp och räddning beredas judarna från något annat håll, men du och din faders hus, I skolen förgöras. Vem vet om du icke just för en sådan tid som denna har kommit till konungslig värdighet?»
14 Zama da ni dangay hinne alwaati woone ra, ma bay kaŋ faaba ga kaa Yahudancey se ka fun nangu fo, amma nin da ni baaba windo mo, araŋ ga halaci. May ka bay hala alwaati woone dumi sabbay se no ni du koytaray?»
15Då lät Ester giva Mordokai detta svar:
15 Gaa no Esta n'i lordi i ma ye nda sanno Mordekay do, ka ne:
16»Gå åstad och församla alla judar som finnas i Susan, och hållen fasta för mig; I skolen icke äta eller dricka något under tre dygn, vare sig dag eller natt. Jag med mina tärnor vill ock sammalunda fasta; därefter vill jag gå in till konungen, fastän det är emot lagen. Och skall jag gå förlorad, så må det då ske.»
16 «Koy ka Yahudancey kaŋ yaŋ goono ga goro Susan ra margu. Araŋ ma mehaw ay sabbay se, araŋ ma si ŋwa, araŋ ma si haŋ mo, cin da zaari, kala jirbi hinza. Yaadin no ay mo, in d'ay koŋŋey, iri ga mehaw. Yaadin gaa no ay ga du ka koy bonkoono do, baa day kaŋ a manti asariya boŋ no. Da mo a ciya ay halaci, ay halaci nooya.»
17Och Mordokai gick bort och gjorde alldeles såsom Ester hade bjudit honom.
17 Mordekay binde na nga diraw te. A koy ka goy mate kaŋ Esta na nga lordi nd'a kulu boŋ.