¹Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹ Kala Rabbi sanno kaa ay do ka ne:

²Du människobarn, förelägg Israels hus en gåta, och tala till det en liknelse;

² Boro izo, ma yaasay te ka misa sanni ci Israyla dumo se ka ne:

³säg: Så säger Herren, HERREN: Den stora örnen med de stora vingarna och de långa pennorna, han som är så full med brokiga fjädrar, han kom till Libanon och tog bort toppen på cedern.

³ Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Zeeban bambata fo kaŋ fatey ga beeri, a gonda hamni kuukuyaŋ, a gaahamo kulu ga to mo da hamni dumi kulu, a kaa Liban ka sedre* nyaŋo boŋo dagu.

⁴Han bröt av dess översta kvist och förde den till krämarlandet och satte den i en köpmansstad.

⁴ A na kambe kayne fo kaŋ go boŋo gaa mo pati. A n'a sambu ka kond'a laabu fo kaŋ gonda day da neera k'a tilam noodin dillaŋey gallo ra.

⁵Sedan tog han en telning som växte i landet och planterade den i fruktbar jordmån; han tog den och satte den bland pilträd, på ett ställe där mycket vatten fanns.

⁵ A n'a dumi ize sambu mo laabo din ra, k'a duma laabu albarkante ra, hari boobo me gaa no a n'a tilam. A n'a sinji sanda kuubu nya.

⁶Och den fick växa upp och bliva ett utgrenat vinträd, dock med låg stam, för att dess rankor skulle vända sig till honom och dess rötter vara under honom. Den blev alltså ett vinträd som bar grenar och sköt skott.

⁶ A beeri mo, hal a ciya tikse dunguriyo kaŋ ga daaru, a kambey go ga guna zeebano do haray, a kaajey mo go a cire. Yaadin cine no a ciya reyzin tikse. A na deeneyaŋ kaa, a zay mo ka te kambeyaŋ.

⁷Men där var ock en annan stor örn med stora vingar och fjädrar i mängd; och se, till denne böjde nu vinträdet längtansfullt sina grenar, och från platsen där det var planterat sträckte det sina rankor mot honom, för att han skulle vattna det.

⁷ Amma zeeban bambata fo mo go no koyne kaŋ gonda fata bambatayaŋ, a hamno mo iboobo no. Kala tuuri tiksa din na nga kaajey salle ka koy zeebano din do. Tuuro na nga kambey mo salle ka koy a do haray noodin laabo ra, nango kaŋ i n'a tilam din, zama zeebano din ma nga haŋandi.

⁸Och dock var det planterat i god jordmån, på ett ställe där mycket vatten fanns, så att det kunde få grenar och bära frukt och bliva ett härligt vinträd.

⁸ A go mo laabu hanno ra, naŋ kaŋ hari boobo go, hala nga ma te kambe boobo se, nga ma hay, nga ma ciya tikse hanno.

⁹Säg vidare: Så säger Herren, HERREN: Kan det nu gå det väl? Skall man icke rycka upp dess rötter och riva av dess frukt, så att det förtorkar, och så att alla blad som hava vuxit ut därpå förtorka? Och sedan skall varken stor kraft eller mycket folk behövas för att flytta det bort ifrån dess rötter.

⁹ Ni binde ma ne: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: A ga te albarka, wala? Manti i g'a dagu no k'a kaajey kaa? Manti i g'a izey pati hal i ma lakaw se, hal a kobtey kulu kaŋ go ga zay ma lakaw? Manti gaabi beeri wala jama boobo no i ga laami k'a dagu za kaajey gaa bo.

¹⁰Visst står det fast planterat, men kan det gå det väl? Skall det icke alldeles förtorka, när östanvinden når det, ja, förtorka på den plats där det har vuxit upp?

¹⁰ A go, baa i ye k'a tilam, a ga te albarka, wala? Manti a ga lakaw no waati kaŋ wayna funay haray haw n'a faaru? A ga lakaw noodin, ganda, nango kaŋ a beeri din.

¹¹Och HERRENS ord kom till mig, han sade:

¹¹ Rabbi sanno ye ka kaa ay do koyne ka ne:

¹²Säg till det gensträviga släktet Förstån I icke vad detta betyder? Så säg då: Se, konungen i Babel kom till Jerusalem och tog dess konung och dess furstar och hämtade dem till sig i Babel.

¹² Sohõ kala ni ma ci dumo wo kaŋ ga murte se ka ne: Araŋ mana muraado wo feerijo bay no? Ma ne i se: A go, Babila bonkoono kaa Urusalima k'a bonkoono d'a mayraykoyey di ka kond'ey nga do, noodin Babila.

¹³Och han tog en ättling av konungahuset och slöt förbund med honom och lät honom anlägga ed. Men de mäktige i landet hade han fört bort med sig,

¹³ A na afolloŋ sambu koytaray banda ra, a sappa nd'a, a n'a daŋ zeyaŋ mo. A na laabo boro beerey kaŋ gonda hina yaŋ ganandi mo,

¹⁴för att landet skulle bliva ett oansenligt rike, som icke kunde uppresa sig, och som skulle nödgas hålla förbundet med honom, om det ville bestå.

¹⁴ zama nga ma mayra kaynandi, a ma si nga boŋ tunandi, amma a sappa haggoyyaŋ do a ma kay.

¹⁵Men han avföll från honom och skickade sina sändebud till Egypten, för att man där skulle giva honom hästar och mycket folk. Kan det gå den väl, som så gör? Kan han undkomma? Kan den som bryter förbund undkomma?

¹⁵ Amma nga, koy-izo din murte Babila bonkoono gaa, zama a na nga diyayaŋ donton Misira no, i ma nga no bariyaŋ da gaakasinay boro boobo. A ga te albarka, wala? Day woodin yaŋ dumi teeko ga yana no? A ma sappa daaru, kulu nda yaadin a ga du ka yana no?

¹⁶Så sant jag lever, säger Herren, HERREN: där den konung bor, som gjorde honom till konung, den vilkens ed han likväl föraktade, och vilkens förbund han bröt, där, hos honom i Babel, skall han sannerligen dö.

¹⁶ Ay ze d'ay fundo, ay, Rabbi, Koy Beero, nango kaŋ bonkoono kaŋ i daŋ koytara doŋ bara ga goro, nga kaŋ donda nga zeyaŋo din, a n'a sappa daaru mo, daahir a do no a ga bu Babila bindo ra.

¹⁷Och Farao skall icke med stor härsmakt och mycket folk bistå honom i kriget, när en vall kastas upp och en belägringsmur bygges, till undergång för många människor.

¹⁷ Zama baa Firawna nda nga wongu marga beerey d'a jama booba kulu si hin ka gaakasinay fo te a se wongu woone ra, waato kaŋ ibare ga laabu gusam, i ma wongu cinari te zama i ma fundi boobo kaa se.

¹⁸Eftersom han föraktade eden och bröt förbundet och gjorde allt detta fastän han hade givit sitt löfte, därför skall han icke undkomma.

¹⁸ Zama a donda zeyaŋo sappe daaruyaŋ do. A go, a na sarti sambu, kulu nda yaadin a na muraadey wo dumiyaŋ te. A si du ka yana bo.

¹⁹Ja, därför säger Herren, HERREN så: Så sant jag lever, jag skall förvisso låta min ed, som han har föraktat, och mitt förbund, som han har brutit, komma över hans huvud.

¹⁹ Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Woodin sabbay se, ay ze d'ay fundo, ay zeyaŋo kaŋ a dond'a, d'ay sappa kaŋ a daaru mo, daahir no ay g'a candi ka kande a boŋo boŋ.

²⁰Och jag skall breda ut mitt nät över honom, och han skall bliva fångad i min snara; och jag skall föra honom till Babel och där hålla dom över honom, för den otrohets skull som han har begått mot mig.

²⁰ Ay g'ay wufa daaru a boŋ k'a di ay korfo hirrimo ra, ay ma kand'a Babila. Noodin no ay ga ciiti nd'a, naanay feeriyaŋo kaŋ a te ay se din wane.

²¹Och alla flyktingar ur alla hans härskaror skola falla för svärd, och om några bliva räddade, så skola de varda förströdda åt alla väderstreck. Och I skolen förnimma att jag, HERREN, har talat.

²¹ Borey kaŋ ga zuru a wongu marga ra, takuba g'i zeeri. Borey kaŋ yaŋ ga cindi mo, i g'i say-say kuray kulu. Araŋ ga bay mo kaŋ ay wo, Rabbi no ka salaŋ.

²²Så säger Herren, HERREN: Jag vill ock själv taga en kvist av toppen på den höga cedern och sätta den; av dess översta skott skall jag avbryta en späd kvist och själv plantera den på ett högt och brant berg.

²² Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Ay mo ga tuuri kambe kayna fo sambu sedre yollo gaa, ay m'a tilam. A boŋo gaa kambe kayney ra mo ay ga ibaano fo kaa, y'a tilam tondi darzakoy kuuku fo boŋ.

²³På Israels stolta berg skall jag plantera den, och den skall bära grenar och få frukt och bliva en härlig ceder. Och allt vad fåglar heter av alla slag skall bo under den; de skola bo i skuggan av dess grenar.

²³ Israyla tondi kuuku fo boŋ no ay g'a tilam. A ga te kambeyaŋ ka izeyaŋ hay, a ma ciya sedre nya hanno. Curo fatakoy dumi kulu ga kaa ka fata kaa a cire, i ga goro a kambey biyo cire.

²⁴Och alla träd på marken skola förnimma att det är jag, HERREN, som förödmjukar höga träd och upphöjer låga träd, som låter friska träd förtorka och gör torra träd grönskande. Jag, HERREN, har talat det, och jag fullbordar det också.

²⁴ Saajo tuurey kulu mo ga bay kaŋ ay, Rabbi, ay ga tuuri kuuku kaynandi, ay ga wo kaŋ si ku mo beerandi. Ay ga tuuri tayo koogandi, ay ga naŋ tuuri kogo mo ma te kobto. Ay wo, Rabbi, ay na sanno ci, ay g'a goy mo.