1Och han sade till mig: »Du människobarn, stå upp på dina fötter, så vill jag tala med dig.»
1 A ne ay se: «Boro izo, tun ka kay ni cey gaa, ay mo ga salaŋ ni se.»
2När han så talade till mig, kom en andekraft i mig och reste upp mig på mina fötter; och jag hörde på honom som talade till mig.
2 Kala Biya furo ay ra waato kaŋ a salaŋ ay se din. A n'ay kayandi mo ay cey gaa. Ay maa mo bora kaŋ goono ga salaŋ ay se din.
3Och han sade till mig: »Du människobarn, jag sänder dig till Israels barn, de avfälliga hedningarna som hava avfallit från mig; de och deras fäder hava begått överträdelser mot mig allt intill den dag som i dag är.
3 A ne ay se: «Boro izo, ay ga ni donton ma koy Israyla* izey do. Dumi murtanteyaŋ no kaŋ murte ay gaa. Ngey da ngey kaayey, i n'ay asariya* taamu hala hõ.
4Till barnen med hårda pannor och förstockade hjärtan sänder jag dig, och du skall säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN'
4 Ize mo-koogayyaŋ no, monganteyaŋ mo no. I do no ay ga ni donton. Ni ma ne i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci.
5Och evad de höra därpå eller icke -- ty de äro ett gensträvigt släkte -- så skola de dock förnimma att en profet har varit ibland dem.
5 Ngey mo, d'i maa wala i wangu d'a, (zama dumi kaŋ ga murte no,) i ga bay kaŋ annabi* goro ngey game ra.
6Och du, människobarn, frukta icke för dem, och frukta icke för deras ord, fastän du omgives av tistlar och törnen och bor ibland skorpioner. Nej, frukta icke för deras ord, och var icke förfärad för dem själva, då de nu äro ett gensträvigt släkte.
6 Ni mo, boro izo, ma si humbur'ey, ma si humburu i sanney mo, baa kaŋ ngarfu nda karjiyaŋ go ni do, ni goono ga goro daŋyaŋ game ra mo. Ma si humburu i sanney, ni bina ma si pati mo i mo basuyaŋ se, baa day kaŋ dumi kaŋ ga murte no.
7Utan tala mina ord till dem, evad de höra på dem eller icke, då de nu äro så gensträviga.
7 Ni g'ay sanno ci i se, hal i ga hangan ka maa, wala i ga wongu ka maa, zama murtanteyaŋ no.
8Men du, människobarn, hör nu vad jag talar till dig; var icke gensträvig såsom detta gensträviga släkte. Öppna din mun och ät vad jag giver dig.»
8 Amma nin wo, boro izo, ma maa haŋ kaŋ ay go ga ci ni se. Ma si murte sanda dumi woone cine kaŋ go ga murte. Feeri ni meyo ka ŋwa haŋ kaŋ ay ga ni no.»
9Och jag fick se en hand uträckas mot mig, och i den såg jag en bokrulle.
9 Waato kaŋ ay guna binde, a go, i na kambe salle ay se, tira kunkunante fo mo go kamba ra.
10Och denna breddes ut framför mig, och den var fullskriven innan och utan; och där voro uppskrivna klagosånger, suckan och verop.
10 Kala a n'a feeri ay jine, a gonda hantum a ra d'a banda mo gaa. Haya kaŋ i hantum din, hẽeni sanni, da bu baray, da bone koonu no.