¹Och han sade till mig: »Du människobarn, ät vad du här finner, ät upp denna rulle, och gå sedan åstad och tala till Israels hus.»

¹ A ye ka ne ay se koyne: «Boro izo, kala ni ma haŋ kaŋ ni gar din ŋwa, sanda tira wo nooya. Gaa ni ma koy ka salaŋ Israyla dumo se.»

²Då öppnade jag min mun, och han gav mig rullen att äta.

² Ay binde n'ay meyo fiti, kal a n'ay daŋ ya tira ŋwa.

³Och han sade till mig: »Du människobarn, du måste mätta din buk och fylla dina inälvor med den rulle som jag nu giver dig.» Och jag åt, och den var i min mun söt såsom honung.

³ A ne ay se:« Boro izo, kala ma ni gunda ŋwaayandi, ma ni teelo toonandi mo da tiro wo kaŋ ay go ga ni no.» Kala ay ŋwa. Ay meyo ra kay, a ga kaan sanda yu cine.

⁴Och han sade till mig: »Du människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.

⁴ A ne ay se: «Boro izo, ma kaa ka koy Israyla dumo do, m'ay sanney ci i se.

⁵Ty du bliver ju icke sänd till ett folk med obegripligt språk och trög tunga, utan till Israels hus,

⁵ Zama i mana ni donton deene waani fo dumi do, wala borey kaŋ yaŋ i sanno maayaŋ ga sandi, amma ni ma koy Israyla dumo do.

⁶icke till mångahanda folk med obegripligt språk och trög tunga, vilkas tal du icke förstår; sannerligen, sände jag dig till sådana, så skulle de höra på dig

⁶ Manti dumi boobo deene yawkoyey do bo, wala ciine kaŋ maayaŋ ga sandi, kaŋ ni si hin ka faham d'i sanney. Daahir, d'i dumiyaŋ do no ay na ni donton, doŋ i day ga hanga jeeri ka maa ni se.

⁷Men Israels hus vill icke höra på dig, ty de vilja icke höra på mig; hela Israels hus har hårda pannor och förhärdade hjärtan.

⁷ Amma Israyla dumo si hanga jeeri ni se, zama i si ga hanga jeeri ay se. Zama Israyla dumo kulu ya boŋ sandoyaŋ no, hanga sandoyaŋ mo no.

⁸Men se, jag gör ditt ansikte hårt såsom deras ansikten, och din panna hård såsom deras pannor.

⁸ A go mo, ay na ni hanga sandandi danga i waney cine. Ay na ni boŋ mo sandandi danga i wane cine.

⁹Ja, jag gör din panna hård såsom diamant, hårdare än flinta. Du skall icke frukta för dem och icke förfäras för dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.»

⁹ Ay ga ni sukuto sandandi danga daminti cine, hal a ma bisa baa captu tondi gaabi. Ma si humbur'ey, ni bina ma si pati mo i mo basuyaŋo kaŋ i ga te ni gaa se, zama dumi no kaŋ ga murte.»

¹⁰Och han sade till mig: »Du människobarn, allt vad jag talar till dig skall du upptaga i ditt hjärta och höra med dina öron.

¹⁰ A ne ay se koyne: «Boro izo, sanni kulu kaŋ ay ga ci ni se, m'i ta ni bina ra, ma maa da ni hanga mo.

¹¹Och gå bort till dina fångna landsmän, och tala till dem och säg till dem: 'Så säger Herren, HERREN' -- evad de nu höra därpå eller icke.»

¹¹ Ma koy mo tamtaray waney do, da ni borey izey do. D'i maa wala i wangu, ni ma ne i se: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci:»

¹²Och en andekraft lyfte upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån: »Lovad vare HERRENS härlighet, där varest den är!»,

¹² Kala Biya n'ay sambu beene. Ay maa yooje bambata jinde mo ay banda kaŋ ne: «I ma Rabbi darza beerandi nga nangora do!!»

¹³så ock ljudet av väsendenas vingar, som rörde vid varandra, och ljudet av hjulen jämte dem och ljudet av ett väldigt dån.

¹³ Ay maa mo fundikooney din fatey tuku care gaa yaŋ kosongu, da kanjey kaŋ go i jarga kosongo, yooje beero din jinde nooya.

¹⁴Och en andekraft lyfte upp mig och förde mig bort, och jag färdades åstad, bedrövad och upprörd i min ande, och HERRENS hand var stark över mig.

¹⁴ Biya binde n'ay sambu ka konda ay. Ay koy futay da bine fottay ra, Rabbi kambe mo go g'ay kankam.

¹⁵Och jag kom till de fångna i Tel-Abib, till dem som bodde vid strömmen Kebar, till den plats där de bodde; och jag satt där ibland dem i sju dagar, försänkt i djup sorg.

¹⁵ Ay binde kaa tamtaray izey do yaadin Tel-Abib ra, borey kaŋ yaŋ goono ga goro Kebar isa me gaa, hala ay goro nango kaŋ i bara nda goray. Jirbi iyye ay go i game ra, ay londey bu mo pat!

¹⁶Men efter sju dagar kom HERRENS ord till mig; han sade:

¹⁶ Kala jirbi iyya din banyaŋ banda, Rabbi sanno kaa ay do ka ne:

¹⁷»Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vagnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.

¹⁷ Boro izo, ay na ni ciya batuko Israyla dumo se. Woodin se binde, waati kulu kaŋ ni maa ay me sanno, ma kaseeti i gaa d'ay sanney.

¹⁸Om jag säger till den ogudaktige: 'Du måste dö' och du då icke varnar honom, ja, om du icke säger något till att varna den ogudaktige för hans ogudaktiga väg och rädda hans liv, då skall väl den ogudaktige dö genom sin missgärning, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

¹⁸ Zama waati kaŋ ay ne boro laalo se: «Daahir, ni ga bu no!» ni mo, da ni mana boro laala din kaseeti, ni mana kaseetiyaŋ sanni te mo kaŋ ga naŋ a ma fay da nga laala fonda ka du ka nga fundo faaba -- kala boro laala din ma bu nga taalo ra, amma ay g'a kuro alhakko ceeci ni gaa.

¹⁹Men om du varnar den ogudaktige och han likväl icke vänder om från sin ogudaktighet och sin ogudaktiga väg, då skall visserligen han dö genom sin missgärning, men du själv har räddat din själ.

¹⁹ Amma da ni na boro laala din kaseeti, hala nga mo wangu ka bare ka nga laalayaŋo da laala fonda mo naŋ, to, a ga bu nga taalo ra, amma nin wo, ni na ni boŋ kaa kambe.

²⁰Och om en rättfärdig man vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så skall jag lägga en stötesten i hans väg, och han skall dö. Om du då icke har varnat honom, så skall han väl dö genom sin synd, och den rättfärdighet som han förr har övat skall icke varda ihågkommen, men hans blod skall jag utkräva av din hand.

²⁰ Adilante* mo, d'a bare ka fay da nga adilitara, hal a na zunubi goy te, ay na katiyaŋ hari daŋ mo a jine, a ga bu, zama ni mana kaseeti a gaa. A ga bu nga zunubo ra. Ay si baa fongu a adilitaray goyey kaŋ a te gaa, amma ay g'a kuro alhakko ceeci ni gaa.

²¹Men om du har varnat den rättfärdige, för att han, den rättfärdige, icke skall synda, och han så avhåller sig från synd, då skall han förvisso få leva, därför att han lät varna sig, och du själv har då räddat din själ.»

²¹ Amma da ni kaseeti adilanta din gaa ka ne adilanta se a ma si zunubi te, nga mo mana zunubi te, sikka si a ga funa, zama a maa kaseetiyaŋo kaŋ ni te a se din. Ni mo, ni na ni boŋ kaa kambe.

²²Och HERRENS hand kom där över mig, och han sade till mig: »Stå upp och gå ut på slätten; där skall jag tala med dig.»

²² Rabbi kamba binde go ay boŋ noodin. A ne ay se mo: «Tun ka fatta ka koy batama ra, noodin no ay ga salaŋ ni se.»

²³Då stod jag upp och gick ut på slätten; och se, där stod HERRENS härlighet, alldeles sådan som jag hade sett den vid strömmen Kebar; och jag föll ned på mitt ansikte.

²³ Kala ay tun ka fatta ka koy batama ra. Rabbi darza mo go ga kay noodin, sanda darza kaŋ cine ay di Kebar isa me gaa. Kal ay kaŋ gande birante.

²⁴Men en andekraft kom i mig och reste upp mig på mina fötter. Och han talade med mig och sade till mig: »Gå och stäng dig inne i ditt hus.

²⁴ Waato din gaa no Biya furo ay ra k'ay kayandi ay cey gaa. A salaŋ ay se ka ne: Ma koy ka furo ni fuwo ra k'a meyo daabu.

²⁵Och se, du människobarn, bojor skola läggas på dig, och du skall bliva bunden med sådana, så att du icke kan gå ut bland de andra.

²⁵ Amma a go, ya nin, boro izo, i ga ni di ka ni haw da korfoyaŋ kaŋ ga naŋ ni si du ka fatta ka koy i do.

²⁶Och jag skall låta din tunga låda vid din gom, så att du bliver stum och icke kan bestraffa dem, då de nu äro ett gensträvigt släkte.

²⁶ Ay ga naŋ mo ni deena ma naagu ni daana gaa. Sanni ga mongo ni se, hala ni si du ka kaseeti i gaa, zama dumi kaŋ ga murte no, ngey wo.

²⁷Men när jag talar med dig, skall jag upplåta din mun, så att du kan säga till dem: 'Så säger Herren, HERREN.' Den som då vill höra, han höre, och den som icke vill, han höre icke, då de nu äro ett gensträvigt släkte.»

²⁷ Amma waati kaŋ ay ga salaŋ ni se, ay ga ni meyo fiti. Ni ma ne i se: «Rabbi, Koy Beero sanno no ay kande!» Boro kaŋ ga maa, a ma maa. Boro kaŋ ga wangu ka maa mo, a ma soobay ka wangu, zama dumi kaŋ ga murte no.