¹Och HERRENS ord kom till mig i nionde året, på tionde dagen i tionde månaden; han sade:

¹ Jiiri yagganta ra, a handu wayanta, jirbi wayanta hane, Rabbi sanno kaa ay do koyne ka ne:

²Du människobarn, skriv upp åt dig namnet på denna dag, just denna dag; ty konungen i Babel har på just denna dag ryckt fram mot Jerusalem.

² Boro izo, ma zaari woone maa hantum, hunkuna zaaro wo. Hunkuna, zaari woone, Babila bonkoono na Urusalima windi nda wongu.

³Och tala till det gensträviga släktet i en liknelse; säg till dem: Så säger Herren, HERREN: Sätt på grytan, och när du har satt på den, så gjut vatten däri.

³ Ma misa ci mo dumo wo kaŋ ga murte se ka ne: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Wa guuru kusu bambata dake, W'a dake ka hari daŋ a ra! Wa suuban ka sambu feeji kuro ra.

⁴Lägg sedan köttstyckena tillhopa däri, allahanda goda stycken, av låret och bogen; och fyll den så med de bästa märgbenen.

⁴ Wa ham toorimiyaŋ daŋ kuso ra hala toorimi hanney afo kulu ma furo, Kaŋ ci ham tanjey da kambey. Araŋ m'a toonandi nda biri suubananteyaŋ.

⁵Tag härtill det bästa av hjorden; och lägg bränsle under den för att koka benen. Låt den koka starkt, så att ock benen bliva kokta i den.

⁵ Wa tuuri boobo daŋ a cire, Wa naŋ a ma zarga ka boori, Oho, d'a ra biriyey, ngey mo ma hina ka nin.

⁶Så säger nu Herren, HERREN: Ve över blodstaden, den rostiga grytan, varifrån rosten icke har kunnat tagas bort! Det ena köttstycket efter det andra har man redan tagit ut därur, utan att kasta lott om ordningen.

⁶ Woodin se Rabbi, Koy Beero ne: Kaari gallo kaŋ gonda kuri, Da kuso kaŋ a guuru hay-hay go a gaa, Kaŋ a hay-hayo mo si fun a gaa! Wa hamo kaa taray toorimi-toorimi, wa si suuban.

⁷Ty det blod hon har utgjutit är ännu kvar därinne; på kala klippan lät hon det rinna ned; hon utgöt det icke på sådan mark att mullen har kunnat skyla det.

⁷ Zama wiyaŋ kuri go a ra, A n'a gusam tondi daari boŋ. A mana a gusam ganda laabo ra bo, Kaŋ i ga hima k'a daabu nda laabu.

⁸För att vreden skulle hava sin gång, och för att jag skulle utkräva hämnd, lät jag det blod hon utgöt komma på kala klippan, där det icke kunde skylas.

⁸ Ay futa ma tun se no ay n'a kuro mun tondi daaro boŋ, Zama i ma s'a daabu, Futa kaŋ ga taali bana nooya.

⁹Därför säger Herren, HERREN så: Ve över blodstaden! Jag skall nu ytterligare öka på bränslet därunder.

⁹ Woodin sabbay se, yaa no Rabbi, Koy Beero ci: Kaari gallo kaŋ gonda wiyaŋ kuri! Ay mo, ya danji funsuyaŋ tuuri citila, iboobo.

¹⁰Ja, lägg på mer ved, tänd upp eld, låt köttet bliva förstört och spadet koka in och benen bliva förbrända.

¹⁰ Ma tuuri citila, ma danji funsu a ma koroŋ, Ma hamo hina a ma boori. Ma foyo soogu ka kaa ka naŋ biriyey ma di.

¹¹Och låt den sedan stå tom på eldsglöden, till dess att den bliver så upphettad att dess koppar glödgas och orenligheten smältes bort därur och rosten försvinner.

¹¹ Waato din gaa i ma kuso dake danjo boŋ koonu hal a ma koroŋ. A guuru-sayo ma ciray, A kazaamatara ma manne a ra, A hay-hayo mo ma ban.

¹²Tung möda har den kostat, och ändå har dess myckna rost icke gått bort. Så må nu dess röst komma i elden!

¹² A n'ay fargandi nda taabi, Kulu nda yaadin a hay-hayyaŋ booba mana fun a gaa. A hay-hayyaŋo si fatta bo, Kala nda i n'a daŋ danji ra.

¹³Därför att din orenhet är så skändlig, och därför att du icke blev ren. huru jag än sökte rena dig, därför skall du nu icke mer bliva fri ifrån din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig.

¹³ Ni kazaamatara ra gonda goy yaamo zama ay ba ay ma ni hanandi, amma hala hõ ni mana nyun ka hanan. Ni si ye ka nyumay ka hanan ni kazaamatara gaa koyne, kala waati kaŋ ay n'ay futay korna kubandi ni boŋ.

¹⁴Jag, HERREN, har talat. Det kommer! Jag skall fullborda det! Jag skall icke släppa efter och icke skona och icke ångra mig. Efter dina vägar och dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, HERREN.

¹⁴ Ay wo, Rabbi no k'a ci, a ga tabbat, ay g'a te mo. Ay si naŋ, ay si bakar, ay si ba ye mo. I ga ciiti ni se ni fondey hina me, ni goyey hina me. Yaadin no Rabbi, Koy Beero ci.

¹⁵Och HERRENS ord kom till mig; han sade:

¹⁵ Rabbi sanno kaa ay do mo ka ne:

¹⁶Du människobarn, se, genom en plötslig död skall jag taga ifrån dig den som är dina ögons lust, men du må icke hålla dödsklagan eller gråta eller fälla tårar.

¹⁶ «Boro izo, guna, ay ga ba ka ni bine baakwa ta ni gaa fap, folloŋ! Amma ni ma si bu baray te, ma si hẽ, ni mo mundey mo ma si dooru.

¹⁷Tyst må du jämra dig; men du skall icke hålla sorgefest såsom efter en död. Nej, sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter; skyl icke ditt skägg, och ät icke det särskilda bröd som eljest är övligt.

¹⁷ Ma bine jisi, amma manti nda gaabi bo. Ni ma si bu baray te buukwa se. Ma ni boŋtoba didiji ni boŋo gaa, ma ni taamey daŋ ni cey gaa, ma si ni me hamney daabu, ma si bu batu ŋwaari ŋwa mo.»

¹⁸Sedan talade jag nästa morgon till folket, men på aftonen dog min hustru; och följande morgon gjorde jag såsom mig var befallt.

¹⁸ Ay binde salaŋ borey se susuba ra, wiciri kambo ra mo, a go, ay wando bu. A suba mo ay te mate kaŋ i n'ay lordi nd'a.

¹⁹Då sade folket till mig: »Vill du icke omtala för oss vad det betyder att du så gör?»

¹⁹ Borey ne ay se: «Ni si misa woone feerijo ci iri se bo, mate kaŋ cine no a bara nd'a iri se, za kaŋ ni goono ga hayey wo dumi te?»

²⁰Jag svarade dem: HERRENS ord kom till mig; han sade:

²⁰ Kala ay ne i se: Rabbi sanno no ka kaa ay do ka ne:

²¹Säg till Israels hus: Så säger Herren, HERREN: Se, jag vill ohelga min helgedom, eder stolta härlighet, edra ögons lust och eder själs längtan. Och edra söner och döttrar, som I haven måst övergiva, skola falla för svärd.

²¹ Ma salaŋ Israyla dumo se ka ne: Yaa no Rabbi, Koy Beero ci: A go, ay g'ay Nangu Hananta ziibandi, sanda araŋ hino zamuuyaŋo, d'araŋ booro beeje haro, da haya kaŋ araŋ biney ga farhã d'a. Araŋ ize arey da wayey, kaŋ yaŋ araŋ naŋ, takuba g'i zeeri.

²²Då skolen I komma att göra såsom jag har gjort: I skolen icke skyla skägget och icke äta det övliga brödet.

²² Araŋ mo ga te sanda mate kaŋ cine ay te wo. Araŋ si araŋ me hamney daabu, wala bu batu ŋwaari ŋwa.

²³Och I skolen behålla huvudbindlarna på edra huvuden och skorna på edra fötter; I skolen icke hålla dödsklagan eller gråta, utan skolen sitta där försmäktande genom edra missgärningar och sucka med varandra.

²³ Araŋ boŋtobayey ga goro araŋ boŋey gaa, araŋ taamey mo araŋ cey gaa. Araŋ si bu baray wala hẽeni te, amma araŋ ga lakaw ka halaci araŋ zunubey ra, araŋ ga duray araŋ da cara se.

²⁴Hesekiel skall vara ett tecken för eder; alldeles såsom han gör skolen I komma att göra. När detta händer, skolen I förnimma att jag är Herren, HERREN.

²⁴ Woodin gaa no ay wo, Ezeciyel ga ciya alaama araŋ se. Hay kulu kaŋ ay te me-a-me, a cine no araŋ mo ga te. Waati kaŋ cine woodin ga te, waato din gaa no araŋ ga bay kaŋ ay no ga ti Rabbi, Koy Beero.

²⁵Men du, människobarn, må veta att på den tid då jag tager ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar,

²⁵ Ni binde, boro izo, hano kaŋ hane ay n'i wongu cinaro sambu i se, d'i darza bine kaaniyo, d'i booro beeje haro, d'i laakal sinjiyaŋ haro, d'i ize arey da wayey mo --

²⁶på den tiden skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta.

²⁶ han din, zaari woodin ra, bora kaŋ du ka yana din ga kaa ni do, a ga ni no baaru ni hanga ra.

²⁷Och då när flyktingen är där, skall din mun upplåtas, och du skall tala och icke mer vara stum; och du skall vara ett tecken för dem, och de skola förnimma att jag är HERREN.

²⁷ Han din no ni meyo ga feeri bora kaŋ yana din se, ni ga salaŋ, ni si ye ka dangay koyne. Woodin gaa no ni ga ciya i se alaama. I ga bay mo kaŋ ay no ga ti Rabbi.