¹Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem

¹ Saaya kaŋ borey sintin ka baa ndunnya fando boŋ, i na ize wayboroyaŋ hay.

²sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.

² Kala Irikoy izey di kaŋ borey ize wayey ga boori. I na wandeyaŋ suuban ka sambu i ra, wo kulu kaŋ ngey ga ba.

³Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»

³ Kala Rabbi ne: «Ay Biya si kakaw da boro hal abada, zama nga wo Adam-ize no. Amma jirbey kaŋ a ga goro ga to jiiri zangu nda waranka.»

⁴Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.

⁴ Jirbey din ra Nefilimyaŋ* go ndunnya ra, da tunfaana banda mo. D'i margu nda borey ize wayey, i ga izeyaŋ hay i se. Ngey no ga ti boro gaabikooney kaŋ yaŋ goro doŋ, borey kaŋ yaŋ te maa.

⁵Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,

⁵ Rabbi di kaŋ borey laala baa ndunnya ra. A di mo mate kaŋ hay kulu kaŋ i ga miila ngey biney ra, ilaalo koonu no waati kulu.

⁶då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.

⁶ Haya kokor ka Rabbi di da kaŋ nga na boro te ndunnya boŋ. A dooru a gaa a bina ra mo.

⁷Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»

⁷ Rabbi ne: «Borey kaŋ ay taka, ay g'i tuusu ndunnya fando boŋ: borey da almaney da ganda birantey da beene curey, zama a kokor k'ay di kaŋ ay n'i te.»

⁸Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.

⁸ Amma Nuhu du gomni Rabbi do.

⁹Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.

⁹ Woone yaŋ no ga ti Nuhu bandey: Nuhu wo adilante no, a sinda taali kulu nga zamana borey game ra. Nuhu go ga dira Irikoy banda.

¹⁰Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.

¹⁰ Nuhu na ize aru hinza hay, kaŋ yaŋ ga ti Sem da Ham da Zafetu.

¹¹Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.

¹¹ Ndunnya mo hasara Irikoy jine, ndunnya to da toonye mo.

¹²Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.

¹² Irikoy na ndunnya guna. A kulu go mo, a hasara, zama Adam-ize fo kulu na nga fonda halaci ndunnya boŋ.

¹³Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.

¹³ Kala Irikoy ne Nuhu se: «Fundikooni kulu to nga aloomaro me ay jine, zama i na ndunnya toonandi nda toonye. Guna mo, a si gay kaŋ ay g'i halaci, ngey nda ndunnya kulu.

¹⁴Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.

¹⁴ Day nin wo, ni ma hi fo te da yufra* bundu. Fu-izeyaŋ no ni ga te hiyo ra. Ni g'a tuusu nda gudron* a ra d'a banda gaa haray.

¹⁵Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;

¹⁵ Mate kaŋ ni g'a te neeya: hiyo salleyaŋ, kambe kar zangu hinza, a tafayyaŋo ma to kambe kar waygu, a kuuyaŋo mo ma to kambe kar waranza.

¹⁶en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.

¹⁶ Ni ga naŋ hiyo funey ma saba nda kambe kar fo kuuyaŋ, m'a te beene. Hiyo meyo mo, ni m'a te carawo gaa. Ni ma hiyo te da dake-care hinza: ganda wane, da bindi wane, da beene wane.

¹⁷Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.

¹⁷ Ay mo, a si gay kaŋ ay ga kande tunfaana haro ndunnya boŋ, zama a ma fundikooney kulu halaci, wo kaŋ yaŋ gonda fundi ka fulanzam, kaŋ yaŋ go beena cire. Hay kulu kaŋ go ndunnya ra ga bu.

¹⁸Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.

¹⁸ Amma ay ga alkawli tabbatandi ni se. Ni ga furo hiyo ra, nin da ni izey da ni wando da ni izey wandey ni banda.

¹⁹Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.

¹⁹ Ham kulu mo kaŋ gonda fundi i dumey kulu ra, ni ma ihinka-hinka daŋ hiyo ra, alboro fo da wayboro fo, zama i ma funa ni banda.

²⁰Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.

²⁰ Curey mo, ngey dumey boŋ, da almaney ngey dumey boŋ, da wo kaŋ ga ganda biri laabo ra kulu mo ngey dumey boŋ -- dumey kulu ra ihinka-hinka ga kaa ni do zama ni m'i fundey hallasi.

²¹Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.

²¹ Ma konda ni banda ŋwaari dumi kulu kaŋ ga ŋwa mo k'i margu ni do. A ga ciya nin d'ey kulu se ŋwaari.»

²²Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.

²² Yaadin mo no Nuhu te. Haŋ kaŋ Irikoy ci a se kulu, a n'a te.