1Låtom oss därför lämna bakom oss de första grunderna av läran om Kristus och gå framåt mot det som hör till fullkomningen; låtom oss icke åter lägga grunden med bättring från döda gärningar och med tro på Gud,
1 Woodin sabbay se, iri ma Almasihu boŋ dondonandiyaŋ sanni sintiney naŋ ka to jina hala timmandiyaŋo do. Iri ma si ye ka sanno kaajo sinji, kaŋ ga ti tuubiyaŋ goy buukoy _kaŋ sinda nafa|_ gaa, da Irikoy cimandiyaŋ,
2med undervisning om dop och handpåläggning, om de dödas uppståndelse och en evig dom.
2 da dondonandiyaŋ baptismey boŋ, da kambe dakeyaŋey boŋ, da buukoy tunyaŋo boŋ, da hal abada ciito boŋ.
3Ja, detta vilja vi göra, såframt Gud eljest tillstädjer det.
3 Woodin mo no iri ga te da Irikoy yadda.
4Ty dem till vilka ljuset en gång har kommit, och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande,
4 Borey kaŋ yaŋ du kaari ce fo, kaŋ yaŋ taba beene nooyaŋo gaa, kaŋ yaŋ margu Biya Hanno banda,
5och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter,
5 kaŋ yaŋ na Irikoy sanni kaana taba, da zamaney kaŋ ga kaa dabarey mo,
6men som ändå hava avfallit -- dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korsfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse.
6 nga no i na banda bare Irikoy gaa -- a si hin ka te i ma ye ka bare koyne ka kaa tuubiyaŋ do. Zama borey din goono ga Irikoy Izo kanji koyne ngey boŋ se, k'a haawandi mo taray kwaaray.
7Det är ju så, att den jord som indricker regnet, när det titt och ofta strömmar ned däröver, och som framalstrar växter, dem till gagn för vilkas räkning den brukas, den jorden får välsignelse från Gud.
7 Zama waati kaŋ laabu ga beene hari haŋ kaŋ ga kaŋ a boŋ alwaati ka kaa alwaati, nga no tuuri kaŋ gonda nafa mo ga zay bora kaŋ se i n'a far din se, laabo din ga du Irikoy albarka gaa.
8Den åter som bär törne och tistel, den är ingenting värd och är förbannelsen nära, och slutet bliver att den avbrännes med eld.
8 Amma da karji nda yo-karjiyaŋ ga zay a boŋ, i ga wang'a. A maan laaliyaŋ. Kokor banda mo i g'a ton.
9Men i fråga om eder, I älskade, äro vi vissa om vad bättre är, och vad som länder till frälsning, om vi ock nu tala på detta sätt.
9 Amma, ay baakoy, iri na hayey kaŋ ga bisa yaadin daahirandi araŋ ciine ra, kaŋ yaŋ ga ti faaba wane, baa kaŋ iri goono ga salaŋ yaadin.
10Ty Gud är icke orättvis, så att han förgäter vad I haven verkat, och vilken kärlek I bevisaden mot hans namn, då I tjänaden de heliga, såsom I ännu gören.
10 Zama Irikoy ya Adilitaraykoy no kaŋ si dinya araŋ goyo d'araŋ baakasina kaŋ araŋ cabe a maa se, waato kaŋ araŋ na hanantey saajaw. Araŋ goono ga woodin te mo hala hõ.
11Men vår åstundan är att var och en av eder visar samma nit att intill änden bevara full visshet i sitt hopp,
11 Iri ga ba mo araŋ boro fo kulu ma anniya din dumo cabe kala bananta, zama araŋ ma du ka goro nda beeje toonante.
12så att I icke bliven tröga, utan bliven efterföljare åt dem som genom tro och tålamod få till arvedel vad utlovat är.
12 Zama mo araŋ ma si ciya dirgaykomyaŋ, amma araŋ ma ciya dondonkoyaŋ borey se kaŋ yaŋ ga alkawley tubu ngey cimbeero da ngey suuro sabbay se.
13Ty när Gud gav löftet åt Abraham, svor han vid sig själv -- eftersom han icke hade någon högre att svärja vid --
13 Zama waato kaŋ Irikoy na alkawli sambu Ibrahim se, za kaŋ a si du ka ze da boro kaŋ bisa nga bumbo, kal a ze da nga boŋ
14och sade: »Sannerligen, jag skall rikligen välsigna dig och storligen föröka dig.»
14 ka ne: «Daahir no ay ga ni albarkandi, daahir no ay ga naŋ ni ma baa.»
15Och när denne tåligt förbidade, fick han så vad utlovat var.
15 Yaadin no, kaŋ Ibrahim hin suuru, a du haya kaŋ boŋ Irikoy na alkawli sambu a se.
16Människor svärja ju vid den som är högre än de, och eden tjänar dem till bekräftelse och gör en ände på all tvist.
16 Zama Adam-izey ga ze da haŋ kaŋ bisa ngey beeray. Koyne, zeyaŋ ga ti tabbatandiyaŋ kaŋ do kakaw kulu ga ban.
17Därför, när Gud ville för dem som skulle få till arvedel vad löftet innebar ännu kraftigare bevisa oryggligheten av sitt rådslut, lade han därtill en ed.
17 Woodin se no za kaŋ Irikoy ga ba nga ma cabe nda cimi nga alkawlo tubukoy se kaŋ nga saawara si tun, kal a na zeyaŋ tonton alkawlo din gaa.
18Så skulle vi genom två oryggliga utsagor, i vilka Gud omöjligen kunde ljuga, undfå en kraftig uppmuntran, vi som hava sökt vår räddning i att hålla fast vid det hopp som ligger framför oss.
18 Zama hari hinka din kaŋ si barmay boŋ, kaŋ ra Irikoy si hin ka taari, iri ma du bine gaabi, iri kaŋ du tuguyaŋ do, beeja kaŋ i daŋ iri jine din gaayyaŋo do.
19I det hoppet hava vi ett säkert och fast själens ankare, som når innanför förlåten,
19 Beeja wo no ga ti iri fundey se gaayyaŋ hari, sinjante no, gaabikooni mo no. Nga ga ti beeja kaŋ ga furo nango ra kaŋ go kosaray* taafa se jine.
20dit Jesus, såsom vår förelöpare, har gått in för oss, i det han blev en överstepräst »efter Melkisedeks sätt, till evig tid».
20 Noodin no Yesu furo iri se jine ka fonda feeri iri se, zama a ciya alfaga beeri hal abada, Malcizadaka wano cine.