¹Detta är en utsaga om Babel, vad som uppenbarades för Jesaja, Amos' son.

¹ Babila boŋ sanno, bangando kaŋ Isaya Amoz ize di neeya:

²Resen upp ett baner på ett kalt berg, ropen högt till dem; viften med handen att de må draga in genom de mäktiges portar.

² Wa liiliwal tunandi tondi kuuku kogo boŋ, Wa jinde sambu wongu marga gaa, wa kambe cabe i se, I ma furo mayraykoyey windi meyey ra.

³Jag själv har bådat upp mina invigda, ja, kallat mina hjältar till mitt vredesverk, min stolta skara, som jublar.

³ Ay n'ay hanantey lordi, Oho, ay n'ay wane soojey mo ce, Danga ngey kaŋ yaŋ ga fooma nd'ay maa nooya; Ay ne i se i m'ay futa goyo te.

⁴Hör, det larmar på bergen såsom av ett stort folk. Hör, det sorlar av riken med hopade hednafolk. HERREN Sebaot mönstrar sin krigarskara.

⁴ Jama marga kosongo go no tondey ra, Danga day dumi bambata fo no! Ndunnya dumey mayrayey kaŋ yaŋ margu go ga kosongu. Rabbi Kundeykoyo ga kunda fo margu wongu se.

⁵Ifrån fjärran land komma de, ifrån himmelens ända, HERREN och hans vredes redskap, för att fördärva hela jorden.

⁵ Za nangu mooro, za beena me gaa no i ga fun ka kaa zama ngey ma laabo kulu halaci se. Rabbi nda nga futa wongu jinayey no ga kaa.

⁶Jämren eder, ty nära är HERRENS dag; såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

⁶ Wa kaati! zama Rabbi zaaro maan! A ga kande halaciyaŋ kaŋ ga fun Hina-Kulu-Koyo do.

⁷Därför sjunka alla händer ned, och alla människohjärtan förfäras.

⁷ Woodin sabbay se binde kambey kulu ga yay, Alboro fo kulu bina mo ga pati.

⁸Man förskräckes, man gripes av ångest och kval, ja, våndas såsom en barnaföderska. Häpen stirrar den ene på den andre; röda såsom eldslågor äro deras ansikten.

⁸ I ga gartu, kuubiyaŋ da foyrayyaŋ no g'i di. I ga kunkuni danga wayboro kaŋ go hay-zaŋey ra. I ga care di dambara, I moydumey mo ga hima danji beela.

⁹Se, HERRENS dag kommer, gruvlig och med förgrymmelse och med vredesglöd, för att göra jorden till en ödemark och utrota syndarna som där bo.

⁹ Guna, Rabbi zaaro kaŋ sinda bakaraw neeya ga kaa, A ga kaa da futay da futay korno, Zama nga ma laabo ciya kurmu. A ma zunubikooney kaŋ go a ra mo halaci.

¹⁰Ty himmelens stjärnor och stjärnbilder sända ej mer ut sitt ljus, solen går mörk upp, och månens ljus skiner icke.

¹⁰ Zama beene handariyayzey d'i marga beerey si kaari koyne. Wayna ga te kubay za a fattanta. Hando kaaro mo si te koyne.

¹¹Jag skall hemsöka jordens krets för dess ondska och de ogudaktiga för deras missgärning; jag skall göra slut på de fräckas övermod och slå ned våldsverkarnas högmod.

¹¹ Ay ga ndunnya gurzugandi a laala sabbay se. Ay ga boro laaley mo gurzugandi i taaley sabbay se. Ay ga boŋbeeraykoyey boŋbeera ban. Ay ma jama taabandikoy mo boŋ jareyaŋo zumandi.

¹²Jag skall göra en man mer sällsynt än fint guld, en människa mer sällsynt än guld från Ofir.

¹² Ay ga naŋ borey ma ciya afolloŋ-folloŋ hal a duura ma sandi nda wura hanno wane. Oho, boro duura ma sandi nda Ofir wura kaŋ i hanse gumo wane.

¹³Därför skall jag komma himmelen att darra, och jorden skall bäva och vika från sin plats -- genom HERREN Sebaots förgrymmelse, på hans glödande vredes dag.

¹³ Woodin se no ay ga naŋ beeney ma gasi, Ndunnya mo ga zinji-zinji ka sosoro nga nango ra Rabbi Kundeykoyo futa sabbay se, A futay korna zaaro ra.

¹⁴Och likasom jagade gaseller och en hjord som ingen samlar vända de då hem, var och en till sitt folk, och fly, var och en till sitt land.

¹⁴ A ga ciya mo, sanda jeeri kaŋ i goono ga koli, Sanda feejiyaŋ kaŋ sinda marguko, Yaadin cine no boro fo kulu ga koy nga dumo do haray, A ga zuru ka koy nga laabo ra.

¹⁵Men envar som upphinnes bliver genomborrad, och envar som gripes faller för svärd.

¹⁵ Boro kulu kaŋ i gar, Noodin no i g'a gunda fun. Boro kaŋ i di mo kulu, i g'a wi nda takuba.

¹⁶Deras späda barn krossas inför deras ögon, deras hus plundras, och deras kvinnor skändas.

¹⁶ Ibarey g'i zankey sambu ka kar ganda, Hayrey moy go ga di. I m'i windey jinayey ku, i m'i wandey mo sara.

¹⁷Ty se, jag vill uppväcka mot dem mederna, som akta silver för intet och icke fråga efter guld.

¹⁷ A go, ay ga Medancey tunandi Babila gaa, Dumi no kaŋ si nzarfu saal, Wura mo, i si di a darza.

¹⁸Deras bågar skola fälla de unga männen, med frukten i moderlivet hava de intet förbarmande, och barnen skona de icke.

¹⁸ I birawey ga arwasey zeeri ganda, I si bakar mo hay-taji se, I moy si jalla zankey gaa.

¹⁹Och det skall gå med Babel, rikenas krona, kaldéernas ära och stolthet, likasom när Gud omstörtade Sodom och Gomorra.

¹⁹ Babila ya mayrayey darza no, Kaldancey fooma taalam hari no, Amma Babila ga ye ka ciya sanda mate kaŋ cine Saduma nda Gomorata bara waato kaŋ Irikoy n'i zeeri.

²⁰Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det ligga obebott; ingen arab skall där slå upp sitt tält, ingen herde lägra sig där med sin hjord.

²⁰ A si goro nda boroyaŋ nga ra koyne hal abada, I si ye ka goro a ra koyne zamana ka koy zamana. Laarabu si nga kuuru tanda sinji noodin, Hawjiyey mo si ngey kurey kanandi noodin.

²¹Nej, öknens djur skola lägra sig där, och dess hus skola fyllas av uvar; strutsar skola bo där, och gastar skola hoppa där.

²¹ Amma saaji beeri ganji hamey no ga kani noodin. I windey ga to da kukuyaŋ, Taatagayyaŋ ga goro a ra, Saaji hinciney ga gaan a ra.

²²Schakaler skola tjuta i dess palatser och ökenhundar i praktbyggnaderna. Snart kommer dess tid; dess dagar skola ej fördröjas.

²² Koorey ga hẽ i wongu fu beerey ra, Zoŋey mo ga hẽ i faada kaaney ra. A alwaato kaa ka maan, i s'a jirbey kuukandi mo.