¹Detta är vad Jesaja, Amos' son, skådade angående Juda och Jerusalem.

¹ Sanno kaŋ Isaya Amoz izo maa Yahuda nda Urusalima boŋ neeya:

²Och det skall ske i kommande dagar att det berg där HERRENS hus är skall stå där fast grundat och vara det yppersta ibland bergen och upphöjt över andra höjder; och alla hednafolk skola strömma dit,

² A ga ciya, jirbi banantey ra, Rabbi windo tondo ga sinji tondey yolla gaa, A ma du beeray tudey boŋ, Ndunnya dumey kulu mo ga buti ka koy noodin.

³ja, många folk skola gå åstad och skola säga: »Upp, låt oss draga åstad till HERRENS berg, upp till Jakobs Guds hus, för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kunna vandra på hans stigar.» Ty från Sion skall lag utgå, och HERRENS ord från Jerusalem.

³ Dumi boobo mo ga koy ka ne: «Wa kaa, iri ma kaaru ka koy Rabbi tondo do, Iri ma koy Yakuba Irikoyo windo do, Zama a m'iri dondonandi nga fondey. Iri mo, iri ga soobay k'a fondey gana.» Zama Sihiyona ra no asariya ga fatta, Rabbi sanno mo ga fun Urusalima ra.

⁴Och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk. Då skola de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skola ej mer lyfta svärd mot varandra och icke mer lära sig att strida.

⁴ Rabbi ga ciiti dumbu dumi cindey game ra, A ma kaseeti mo dumi boobo gaa. Borey ga ngey takubey dan ka te farmi goy jinay, I yaajey mo, i g'i bare ka te candiyaŋ. Dumi fo si takuba foobu dumi fo gaa koyne, I si ye ka wongu dondon mo koyne han din ka koy jina.

⁵I av Jakobs hus, kommen, låtom oss vandra i HERRENS ljus.

⁵ Ya Yakuba dumo, Wa kaa iri ma dira Rabbi kaaro ra.

⁶Ty du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de äro fulla av Österlandets väsende och öva teckentyderi såsom filistéerna; ja, med främlingar förbinda de sig.

⁶ Zama ni na ni borey kaŋ ga ti Yakuba dumo furu, Za kaŋ i to da wayna funay haray borey muraadey. I ciya gunakoyaŋ sanda Filistancey cine, I go ga kambe daŋ care kambe ra mo, Ngey da mebarawey izey.

⁷Deras land är fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände; deras land är fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände;

⁷ I laabo to da wura nda nzarfu, I arzaka mo sinda me. I laabo to da bariyaŋ, i wongu torkey mo sinda me.

⁸deras land är ock fullt av avgudar, och sina egna händers verk tillbedja de, det som deras fingrar hava gjort.

⁸ I laabo to da tooru, I go ga sududu ngey kambe goyey se, Haŋ kaŋ i kambayzey te nooya.

⁹Därför bliva människorna nedböjda och männen ödmjukade; du kan icke förlåta dem.

⁹ Adam-ize ye ganda, Boro beeri mo na nga boŋ kaynandi toorey se. Ni binde, ma si yaafa i se.

¹⁰Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät.

¹⁰ Ma furo tondi ra, ma tugu laabo ra Rabbi humburkumay d'a beera darza sabbay se.

¹¹Ty människornas högmodiga ögon skola bliva ödmjukade, och männens övermod skall bliva nedböjt, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

¹¹ A ga boro boŋ jareyaŋo zumandi, A ga boro boŋbeera mo ye ganda, Amma Rabbi beera hinne ga bangay zaaro din ra.

¹²Ty en dag har HERREN Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bliva ödmjukat,

¹² Zama Rabbi Kundeykoyo ga zaari fo kosu kaŋ ga gaaba nda boŋbeeraykoy, da boŋ jareko, Da hay fo beeri kulu mo, k'i ye ganda.

¹³ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar;

¹³ Zaaro din ga gaaba nda Liban sedrey* kulu kaŋ yaŋ ga ku, I koy beene mo, Da Basan shen nya kulu,

¹⁴över alla höga berg och alla stolta höjder,

¹⁴ Da tondi kuukey kulu, da tudu beeri kulu,

¹⁵över alla höga torn och alla fasta murar,

¹⁵ Da cinari kuuku kulu, da kwaara birni kulu,

¹⁶över alla Tarsis-skepp, ja, över allt som är skönt att skåda.

¹⁶ Da Tarsis hiyey kulu, da hi hanney kulu mo.

¹⁷Och människornas högmod skall bliva nedböjt och männens övermod nedbrutet, och HERREN allena skall vara hög på den dagen.

¹⁷ A ga Adam-izey boŋbeera kaynandi, Borey boŋ jareyaŋo mo, a g'a zumandi. Rabbi beera hinne ga bangay zaaro din ra.

¹⁸Men avgudarna skola alldeles förgås.

¹⁸ Toorey mo ga daray parkatak!

¹⁹Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

¹⁹ Waati kaŋ Rabbi ga tun zama nga ma ndunnya zinjandi, Borey ga furo tondi guusey da laabu guusey ra, Rabbi humburkuma d'a beera darza sabbay se.

²⁰På den dagen skola människorna kasta bort åt mullvadar och flädermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de hava gjort åt sig för att tillbedja.

²⁰ Zaaro din nzarfu toorey da wura toorey kaŋ borey te zama ngey ma sududu i se, I g'i furu caŋey da jaamaajey se.

²¹Ja, de skola fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för HERRENS fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.

²¹ D'a tun zama nga ma ndunnya zinjandi, Borey ga koy ka furo tondi guusey da tondi kortimey ra Rabbi humburkuma d'a beera darza sabbay se.

²²Så förliten eder nu ej mer på människor, i vilkas näsa är allenast en fläkt; ty huru ringa äro icke de att akta!

²² Wa fay da boro kaŋ fulanzama funsuyaŋo go a niina ra, Zama man no a to hal i m'a saal?