¹Detta är Jesajas, Amos' sons, syner, vad han skådade angående Juda och Jerusalem i Ussias, Jotams, Ahas' och Hiskias, Juda konungars, tid.

¹ Bangando kaŋ Isaya Amoz izo di Yahuda nda Urusalima* boŋ, Yahuda bonkooney Uzziya nda Yotam da Ahaz da Hezeciya zamaney ra neeya:

²Hören, I himlar, och lyssna, du jord; ty HERREN talar. Barn har jag uppfött och fostrat, men de hava avfallit från mig.

² Ya beeney, wa maa! Ya ganda, ma hanga jeeri! Zama Rabbi salaŋ ka ne: «Ay na izeyaŋ jare, ay mo no k'i biiri, Amma i murte ay gaa.

³En oxe känner sin ägare och en åsna sin herres krubba, men Israel känner intet, mitt folk förstår intet.

³ Haw ga nga koyo bay, Farkay mo ga bay naŋ kaŋ nga koyo ga ŋwaari jisi a se. Amma Israyla* s'ay bay, ay jama mana faham.»

⁴Ve dig, du syndiga släkte, du skuldbelastade folk, du ogärningsmäns avföda, I vanartiga barn, som haven övergivit HERREN, föraktat Israels Helige och vikit bort ifrån honom!

⁴ Kaari kunda zunubikoono! Jama kaŋ gonda taaliyaŋ ga jare, Dumi kaŋ ga goy laaloyaŋ te, Izeyaŋ kaŋ ga fumbi goy te! I fay da Rabbi, i donda Israyla wane Hananyankoyo, I na banda bare a gaa mo.

⁵Var skall man mer slå eder, då I så fortgån i avfällighet? Hela huvudet är ju krankt, och hela hjärtat är sjukt.

⁵ Man gaa no araŋ ga ba ay m'araŋ kar koyne, Kaŋ araŋ goono ga murte ka tonton? Boŋo kulu go ga dooru, bina kulu mo taabi.

⁶Ifrån fotbladet ända upp till huvudet finnes intet helt, blott sårmärken och blånader och friska sår, icke utkramade eller förbundna eller lenade med olja.

⁶ Za ce taamo gaa kal a ma koy boŋo gaa kulu sinda baani. Kala marayyaŋ, da burbunduyaŋ, Da jomboyaŋ kaŋ ga hinni dooru. Boro kulu mana i kankam, i man'i haw, I man'i tuusu nda ji mo.

⁷Edert land är en ödemark, edra städer äro uppbrända i eld, edra åkrar bliva i eder åsyn förtärda av främlingar; en ödeläggelse är det, såsom där främlingar hava omstörtat allt.

⁷ Araŋ laabo, boro kulu si no a ra. I n'araŋ galley ton da danji, Araŋ farey mo, mebarawyaŋ goono g'i ŋwa araŋ jine, A ciya kurmu danga mate kaŋ mebarawey g'a zeeri.

⁸Allenast dottern Sion står kvar där, såsom en hydda i en vingård, såsom ett vaktskjul på ett gurkfält, såsom en inspärrad stad.

⁸ I na Sihiyona ize wayo naŋ danga day reyzin* kali ra tanda cine, Sanda batuko bukka kaŋ go gaasu fari ra, Wala binde kwaara kaŋ wongu n'a daŋ game.

⁹Om HERREN Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.

⁹ Da manti kaŋ Rabbi Kundeykoyo na dumi kayniyaw wo cindi iri se, Doŋ iri ciya sanda Saduma* cine, Doŋ iri ga hima Gomorata* cine.

¹⁰Hören HERRENS ord, I Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds lag, du Gomorra-folk.

¹⁰ Ya araŋ Saduma ciitikoy, wa maa Rabbi sanno! Ya araŋ Gomorata borey, Wa hanga jeeri iri Irikoyo asariya* se.

¹¹Vad skall jag med edra många slaktoffer? säger HERREN. Jag är mätt på brännoffer av vädurar och på gödkalvars fett, och till blod av tjurar och lamm och bockar har jag intet behag.

¹¹ Yaa no Rabbi ci: «Sargay boobo wo kaŋ araŋ goono ga te ay se, Ifo n'a ga hanse ay se? Ay farga nda feeji kaŋ i ton sargayey, Da biiriyaŋ almaney maano. Haw kuri si kaan ay se, Wala feej'ize kuri, wala hincin jindi kuri.

¹²När I kommen för att träda fram inför mitt ansikte, vem begär då av eder det, att mina förgårdar trampas ned?

¹² D'araŋ kaa ka bangay ay jine, May no ka araŋ hã ka ne araŋ ma kaa k'ay windi batama taamu-taamu?

¹³Bären ej vidare fram fåfängliga spisoffer; ångan av dem är en styggelse för mig. Nymånader och sabbater och utlysta fester, ondska i förening med högtidsförsamlingar, sådant kan jag icke lida.

¹³ Wa si ye ka kande sargay yaamey din, Dugu ya fanta hari no ay se, Asibti* da handu kayyaŋ hane da jama marga ceyaŋ -- Oho, hala nda jama kaŋ ga dangay -- ay si hin ka suuru nda woodin yaŋ kulu laala.

¹⁴Edra nymånader och högtider hatar min själ; de hava blivit mig en börda, jag orkar ej bära den.

¹⁴ Araŋ handu kayyaŋey da alwaati kosante batey, Ay fundo ga konn'ey. I ciya jaraw ay se, ay farga nd'i jaraw.

¹⁵Ja, huru I än uträcken edra händer, så gömmer jag mina ögon för eder, och om I än mycket bedjen, så hör jag icke därpå. Edra händer äro fulla av blod;

¹⁵ D'araŋ g'araŋ kambey feeri ka te adduwa, Ay si araŋ guna. Oho, d'araŋ ga adduwa boobo te, ay si hangan, Za kaŋ araŋ kambey ga to da boro kuri.

¹⁶tvån eder då, och renen eder. Skaffen edert onda väsende bort ifrån mina ögon. Hören upp att göra, vad ont är.

¹⁶ Wa nyumay ka hanan! Wa fay d'araŋ goyey laalayaŋo ay jine, Wa naŋ laala teeyaŋ.

¹⁷Lären att göra vad gott är, faren efter det rätt är, visen förtryckaren på bättre vägar, skaffen den faderlöse rätt, utfören änkans sak.

¹⁷ Wa booriyaŋ goy dondon, wa cimi ciiti ceeci, Wa deeni kankamandikoy gaa. Wa alatuumi sanni ciiti te a ma boori, Wa wayboro kaŋ kurnye bu kalima gaakasinay.»

¹⁸Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om edra synder än äro blodröda, så kunna de bliva snövita, och om de äro röda såsom scharlakan, så kunna de bliva såsom vit ull.

¹⁸ Yaa no Rabbi ci: «Wa kaa sohõ, iri ma fintal care banda, Baa day araŋ zunubey ga ciray sanda cemo, I ga ye ka kwaaray sanda neezu* cine. Baa kaŋ i ga ciray coy sanda garuure ciray, I ga ye ka ciya sanda feeji hamni kwaaray cine.

¹⁹Om I ären villiga att höra, skolen I få äta av landets goda.

¹⁹ Da day araŋ yadda ka gana mo, Araŋ ga laabo maafa ŋwa.

²⁰Men ären I ovilliga och gensträviga, skolen I förtäras av svärd; ty så har HERRENS mun talat.

²⁰ Amma hala day araŋ wangu, araŋ murte mo koyne, Takuba g'araŋ ŋwa.» Zama Rabbi meyo no ka woodin ci.

²¹Huru har hon icke blivit en sköka, den trogna staden! Den var full av rätt, rättfärdighet bodde därinne, men nu bo där mördare.

²¹ Guna mate kaŋ cine gallu bambata naanaykoyo din go, A ciya kaaruwa*. Nga kaŋ waato a go toonante nda cimi ciiti, Adilitaray go a ra da goray mo, Amma sohõ boro wiyey go a ra.

²²Ditt silver har blivit slagg, ditt ädla vin är utspätt med vatten.

²² Ni nzarfo ciya ni se ziibi laalo, Ni duvaŋo* mo, i n'a margu nda hari bi.

²³Dina styresmän äro upprorsmän och tjuvars stallbröder. Alla älskar de mutor och fara efter vinning. Den faderlöse skaffa de icke rätt, och änkans sak kommer icke inför dem.

²³ Ni maykoy ya turanteyaŋ no, zay coroyaŋ mo no, I afo kulu, me-daabu n'a ga ba. I goono ga nooyaŋ ceeci, I siino ga ciiti hanno te alatuumi se. Wayboro kaŋ kurnye bu mo, I siino g'a kalima gaakasinay.

²⁴Därför säger Herren, HERREN Sebaot, den Starke i Israel: Ve! Jag vill släcka min harm på mina ovänner och hämnas på mina fiender.

²⁴ Woodin sabbay se no Rabbi Irikoy Kundeykoyo, Israyla Hinkoyo ne: «Ay ga dogonandi ay boŋ se no d'ay yanjekaarey. Ay ga bana ay boŋ se mo ay ibarey gaa.

²⁵Jag vill vända min hand emot dig och bortrensa ditt slagg såsom med lutsalt och skaffa bort all din oädla malm.

²⁵ Ay g'ay kamba bare ni boŋ, Ay ma ni ziibo kulu nyun mo parkatak, Ay ma ni diibi-diiba kulu kaa mo.

²⁶Jag vill åter giva dig sådana domare som tillförne, och sådana rådsherrar som du förut ägde. Därefter skall du kallas »rättfärdighetens stad», »en trogen stad».

²⁶ Ay ma ni ciitikoy ye ka ciya sanda za sintina waney cine, Ni saawarekasiney mo sanda za sintina waney cine. Woodin banda i ga ne ni se Adilitaray Kwaara da Gallu Naanaykoy.»

²⁷Sion skall genom rätt bliva förlossad och dess omvända genom rättfärdighet.

²⁷ Ay ga Sihiyona fansa nda cimi ciiti, A borey kaŋ yaŋ ga tuubi mo, ay m'i fansa nda adilitaray.

²⁸Men fördärv skall drabba alla överträdare och syndare, och de som övergiva HERREN, de skola förgås.

²⁸ Amma taali-teerey da zunubikooney, Ay g'i halaci care banda. Borey kaŋ yaŋ fay da Rabbi ganayaŋ mo ga leemun.

²⁹Ja, de skola komma på skam med de terebinter som voro eder fröjd; och I skolen få blygas över de lustgårdar som I haden så kära.

²⁹ Zama shen* tuurey kaŋ araŋ goono ga yalla nd'ey ga ciya fanta hari. Farro ra kaley mo kaŋ araŋ suuban, Araŋ ga haaw i sabbay se.

³⁰Ty I skolen bliva såsom en terebint med vissnade löv och varda lika en lustgård utan något vatten.

³⁰ Zama araŋ ga ciya sanda shen tuuri-nya kaŋ kobtey goono ga lakaw, Wala sanda farro ra kali kaŋ sinda hari.

³¹Och de väldige skola varda såsom blår, och deras verk såsom en gnista, och de skola tillsammans brinna, och ingen skall kunna släcka.

³¹ Boro gaabikooni ga ciya sanda subu baano, A goyo mo sanda nune hansi cine. Ihinka kulu ga ton care banda, Danjo wiiko mo si no.