1Ack att du vore såsom en min broder, ammad vid min moders bröst! Om jag då mötte dig därute, så finge jag kyssa dig, och ingen skulle tänka illa om mig därför.
1 Doŋ day ni ma ciya sanda ay arme kaŋ n'ay nya fafa naan! Naŋ kulu kaŋ ay di nin taray, Kal ay ma ni garba sunsum, Boro kulu s'ay hahaara mo.
2Jag finge då ledsaga dig, föra dig in i min moders hus, och du skulle undervisa mig; kryddat vin skulle jag giva dig att dricka, saft från mitt granatträd. ----
2 Doŋ kal ay ma ni candi, Ya konda nin ay nya kwaara, Ni mo m'ay dondonandi. Kala ya ni no duvan* salwata kaŋ gonda yaazi, Kaŋ i te d'ay garenadey, ni ma haŋ mo.
3Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
3 A kambe wow ma bara ay boŋo cire, A kambe ŋwaaro mo m'ay ganday. Arhiijo ne:
4Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill.
4 Ya araŋ Urusalima wandiyey, Ay goono g'araŋ kaseeti, Wa si ay baakwa tunandi. Araŋ ma s'a mo hay mo, Kala nd'a yadda jina. Doonko marga ne:
5Vem är hon som kommer hitupp från öknen, stödd på sin vän? »Där under äppelträdet väckte jag dig; där var det som din moder hade fött dig, där födde dig hon som gav dig livet.
5 May no wayboro wo kaŋ ga fun saajo ra, Kaŋ go ga jeeri nga baakwa gaa? Arhiijo ne: Pom* nya cire no ay na ni tunandi jirbi, Nango kaŋ ni nya na ni hay, Nango kaŋ ni nya taabi ka ni hay nooya.
6Hav mig såsom en signetring vid ditt hjärta, såsom en signetring på din arm. Ty kärleken är stark såsom döden, dess trängtan obetvinglig såsom dödsriket; dess glöd är såsom eldens glöd, en HERRENS låga är den.
6 M'ay daŋ ka te sanda kawaatimi ni bina ra, Sanda kawaatimi ni kamba gaa mo. Zama baakasinay gonda gaabi sanda buuyaŋ cine. Canse mo gonda laala sanda Alaahara cine, A deena ya danji beele no, Rabbi danji beela kaŋ ga futu cine.
7De största vatten förmå ej utsläcka kärleken, strömmar kunna icke fördränka den. Om någon ville giva alla ägodelar i sitt hus för kärleken, så skulle han ändå bliva försmådd.» ----
7 Hari zuru boobo si hin ka baakasinay wi, Hari-yaa mo si hin k'a daabu. Baa day boro na nga windi arzaka kulu no ka baakasinay day, A si ganji i g'a cabe donda-caray gumo. Doonko marga ne:
8»Vi hava en syster, en helt ung, som ännu icke har någon barm. Vad skola vi göra med vår syster, när tiden kommer, att man vill vinna henne?»
8 Iri gonda kayne wayboro fo kaŋ sinda fafa. Mate no iri ga te iri kayne wayboro wo se han kaŋ hane i tun a hiijay ceeciyaŋ se?
9»Är hon en mur, så bygga vi på den ett krön av silver; men är hon en dörr, så bomma vi för den med en cederplanka.»
9 D'a ciya cinari, kay, Iri ga nzarfu cinari cina a boŋ. D'a ciya windi me mo, Kal iri m'a windi nda sedre kataakuyaŋ. Wayhiijo ne:
10»Jag är en mur, och min barm är såsom tornen därpå; så blev jag i hans ögon en kvinna som var ynnest värd.» ----
10 Ay wo, waato ay ya cinari no, Ay fafey mo ga hima cinari kuuku yaŋ. Waato din gaa no ay du a do gaakuri.
11En vingård ägde Salomo i Baal-Hamon, den vingården lämnade han åt väktare; tusen siklar silver var kunde de hämta ur dess frukt.
11 Waato Suleymanu gonda reyzin* kali kaŋ go Baal-Hamon. A na nga kalo sufuray goy-teeri fooyaŋ se, I afo kulu ma kande nzarfu gude zambar fo-fo fari albarka banandi.
12Men min vingård, den har jag själv i min vård. Du, Salomo, må taga dina tusen, och två hundra må de få, som vakta dess frukt. ----
12 Ay kalo kaŋ ay wane no go ay kambe ra. Nin mo, Suleymanu, zambaro ni wane no, Ngey kaŋ goono g'a albarka gaay mo ga du zangu hinka. Arhiijo ne:
13»Du lustgårdarnas inbyggerska, vännerna lyssna efter din röst; låt mig höra den.»
13 Ya nin kaŋ goono ga goro kaley ra, Ay hangasiney goono ga hanga jeeri ni jinda se. Naŋ ay mo ma maa. Wayhiijo ne:
14»Skynda åstad, min vän, lik en gasell eller lik en ung hjort, upp på de välluktrika bergen.»
14 Ya ay baakwa, ma te da cahãyaŋ. Ma fooru sanda jeer'ize wala ŋwe ize tondey kaŋ yaŋ gonda yaazi haw kaano boŋ.