¹Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,

¹ Kaari nin, ya Ariyel, Ariyel! Nin, gallo kaŋ ra Dawda na wongu marga zumandi. Jiiri ma jiiri gana, Batey ma soobay ka bare ka kaa.

²så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.

² Waato din gaa no ay ga Ariyel kankam. Kwaara ra borey ga bu baray da hẽeni te, A ga ciya ay se danga Irikoy sargay feema cine mo.

³Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.

³ Ay ga ni windi nda wongu marga, Ay ma wongu daaga da wongu cinari sinji ni se, Ay ma tun ni se da wongu fu kuuku yaŋ.

⁴Då skall du tala djupt nedifrån jorden, och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet; din röst skall höras såsom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.

⁴ Ay ga ni ye ganda mo. Ganda laabo ra no ni jinda ga fun, Ni sanno ga fun laabu bulungo ra. Ni jinda ga fun ganda, Danga boro kaŋ gonda ganako wane cine. Ni sanney ga fun ganda laabo ra mo, Sanda ciinay wane cine.

⁵Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar; plötsligt och med hast skall detta ske.

⁵ Amma ni ibarey kunda baayaŋ ga bara sanda kusa baano cine. Kunda din kaŋ si bakar ga hima sanda du kaŋ ga tun cine. Fap! folloŋ! no i ga kaa, jirsi boŋ.

⁶Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma, med tordön och jordbävning och stort dunder, med storm och oväder och med lågor av förtärande eld.

⁶ Rabbi Kundeykoyo ga ni taabandi da beene kaatiyaŋ, da laabu zinjiyaŋ, Da kosongu bambata, da hari haw bambata, Da alma haw beeri da danji beele kaŋ go ga ŋwa.

⁷Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara såsom en drömsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trångmål.

⁷ Ndunnya dumey kunda kulu mo kaŋ yaŋ go ga wongu nda Ariyel, Sanda wo kulu kaŋ yaŋ goono ga nga nda nga wongu cinarey wongu k'a taabandi mo, I kulu ga ciya sanda hindiri nda cin ra bangandi.

⁸Såsom när den hungrige drömmer att han äter, men vaknar och känner sin buk vara tom, och såsom när den törstande drömmer att han dricker, men vaknar och känner sig törstig och försmäktande, så skall det gå med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.

⁸ A ga ciya sanda boro kaŋ haray, A ma hindiri ka di nga go ga ŋwa, Amma d'a mo hay, a gunda go koonu. Wala mo boro kaŋ maa jaw, day a ma hindiri, A ma di kaŋ nga goono ga hari haŋ, amma d'a mo hay, Kal a ma di nga go ga yangala, nga jawo mana fun. Yaadin cine no ndunnya dumey kunda kulu ga ciya, Ngey kaŋ yaŋ ga Sihiyona tondo wongu.

⁹Stån där med häpnad, ja, varen häpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.

⁹ Wa hangan, wa dambara, Wa araŋ moy daabu ka te danawyaŋ. Borey bugu, kaŋ manti nda duvan. I goono ga teeni-teeni amma manti baji haŋyaŋ se no.

¹⁰Ty HERREN har utgjutit över eder en tung sömns ande och har tillslutit edra ögon; han har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare.

¹⁰ Zama Rabbi na jirbi futo taŋ araŋ gaa. A n'araŋ moy daabu, kaŋ ga ti annabey. A n'araŋ boŋey bangum, kaŋ ga ti jina fonnaykoy.

¹¹Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,

¹¹ Bangando kulu mo hima araŋ se sanda tira kaŋ i daabu ka kawaatimi kar a gaa. I m'a no tira bayko se ka ne: «Ay ga ni ŋwaaray, ma woone caw.» Nga mo ma ne: «Ay si hin, zama i n'a daabu ka kawaatimi kar a gaa.»

¹²och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

¹² I ma tira no mo boro kaŋ si waani cawyaŋ se ka ne: «Ay ga ni ŋwaaray, ma woone caw.» Nga mo ma ne: «Ay si tira bay.»

¹³Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud,

¹³ Koy Beero binde ne: «Jama wo goono ga maan ay do da ngey meyey, Ngey me-kuurey mo no i goono g'ay beerandi nd'a, Amma i biney ga mooru ay. Humburkuma kaŋ i gonda ay se, Borey alaada no kaŋ i dondon.

¹⁴därför skall jag ännu en gång göra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och förunderliga; de visas vishet skall förgås, och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

¹⁴ Woodin sabbay se binde, a go, Ay ga ye ka dambara hari fo te koyne jama wo do, Dambara hari kaŋ ga dambarandi mo. Zama i laakalkooney laakaley ga halaci, I fahamantey fahama mo ga daray.»

¹⁵Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

¹⁵ Kaari borey kaŋ yaŋ ga ceeci ngey ma mollo ka ngey saawarey tugu Rabbi se! I goyey mo, i g'i te kubay ra. I goono ga ne mo: «May no ga di iri? May mo no ga bay iri gaa?»

¹⁶Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

¹⁶ Araŋ na hay kulu barmay! To! Kusu cinako wo, Boro g'a lasaabu danga nga nda botogo kulu afo no? D'a ta day, haŋ kaŋ i te, A ma ne bora kaŋ na nga te din se: «Ni man'ay te no.»? Haŋ kaŋ i cina mo, a ma ne bora kaŋ na nga cina din se: «Ni sinda fahamay.»?

¹⁷Se, ännu allenast en liten tid, och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.

¹⁷ D'a tonton kayna Liban ga bare ka ciya fari kaŋ ga nafa hay. Fari kaŋ doona ka nafa hay mo ga bare ka ciya sanda saaji tuuri zugu. Wala manti yaadin no?

¹⁸De döva skola på den tiden höra vad som läses för de, och de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker;

¹⁸ Han din hane lutey ga maa tira sanney, Danawey ga fun almaari kambe da kubay ra hal i moy ma di.

¹⁹och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.

¹⁹ Taabantey ga ye ka farhã koyne Rabbi ra. Adam-izey ra alfukaarey mo ga te bine kaani Israyla wane Hananyankoyo ra.

²⁰Ty våldsverkarna äro då icke mer till, bespottarna hava fått en ände, och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,

²⁰ Zama boro kaŋ si bakar ga jaŋ, Donda-caraykoy mo ga ban. Rabbi ga laala hangankoy kulu tuusu mo,

²¹de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda och snärjde den som skulle skipa rätt i porten och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

²¹ Borey kaŋ yaŋ ga boro kalima sann'ize folloŋ se. I ga korfo hirri boro kaŋ goono ga kaseeti faada meyo gaa din se. I ga cimikoy zamba nda kobay yaamo.

²²Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;

²² Woodin sabbay se binde, yaa no Rabbi kaŋ na Ibrahim fansa ci Yakuba dumo boŋ: «Yakuba si haaw sohõ, a alhaalo mo si bare.

²³ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud.

²³ Zama alwaati kaŋ a ga di nga izey, Kaŋ yaŋ ga ti ay kambey goyo nga game ra, Kal i m'ay maa fay waani. Oho, i ga Yakuba wane Hananyankoyo fay waani ka humburu Israyla Irikoyo.

²⁴De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom.

²⁴ Borey mo kaŋ yaŋ goono ga kamba ngey laakaley ra ga du fahamay. Jancekoy mo ga dondonandiyaŋ ta.»