¹Ve eder, I vanartiga barn, säger HERREN, I som gören upp rådslag som icke komma från mig, och sluten förbund, utan att min Ande är med, så att I därigenom hopen synd på synd,

¹ Yaa no Rabbi ci: «Kaari izey din kaŋ yaŋ ga murte, I go ga saaware amma i s'ay daŋ a ra, I go ga amaana te, amma manti ay Biya wane no, Zama ngey ma zunubi tonton zunubi boŋ.

²I som dragen ned till Egypten, utan att hava rådfrågat min mun, för att söka eder ett värn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga!

² I ga dira ka zulli ka koy Misira, Amma i man'ay me sanno hã, I ga koy zama ngey ma ngey boŋ gaabandi Firawna gaabo ra, I ma de Misira biyo ra.

³Se, Faraos värn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd.

³ Woodin sabbay se binde Firawna gaabo ga ciya araŋ se haawi. Misira biyo gaa deyaŋo mo ga ciya araŋ se kaynandiyaŋ.

⁴Ty om ock hans furstar äro i Soan, och om än hans sändebud komma ända till Hanes,

⁴ Zama Israyla mayraykoyey koy Zowan, I diyey mo kaa hala Hanes.

⁵så skall dock var man få blygas över detta folk, som icke kan hjälpa dem, icke vara till bistånd och hjälp, utan allenast till skam och smälek.

⁵ I kulu, haawi g'i di borey kaŋ yaŋ si hay kulu hanse i se sabbay se. I si kande gaakasinay wala nafa kulu, Kala haawi nda foyray.»

⁶Utsaga om Söderlandets odjur. Genom ett farornas och ångestens land, där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll, jämte huggormar och flygande drakar, där föra de på åsnors ryggar sina rikedomar och på kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hjälpa dem.

⁶ Negeb* ganji hamey boŋ sanni neeya: Laabo kaŋ ga taabandi nda azaaba nango ra, Naŋ kaŋ muusu beeri way da muusu aru, Da gazama nda gondi futo kaŋ ga zuru danga mali go, Borey goono ga gana noodin, I duura go i se ga jare farkayzeyaŋ boŋ. I arzakey mo go yo zunkuyaŋ boŋ, I go ga koy ndunnya dumi fo do kaŋ si hay kulu hanse i se.

⁷Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet; därför kallar jag det landet »Rahab, som ingenting uträttar».

⁷ Kaŋ ga ti Misira, Kaŋ gaakasinay yaamo hinne no a goono ga te. Woodin sabbay se no ay ne a se boŋbeeraykoyo kaŋ si yooje.

⁸Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och evinnerligen.

⁸ Sohõ binde ma koy ka hantum walhã gaa jama jine. M'a hantum mo tira ra, Zama a ma goro jirbey kaŋ go jine yaŋ se, Hal abada abadin.

⁹Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som icke vilja höra HERRENS lag,

⁹ Haŋ kaŋ ni ga hantum neeya: Jama woone wo murtanteyaŋ no, Izeyaŋ no kaŋ ga tangari, Izeyaŋ mo no kaŋ mana yadda ngey ma Rabbi asariya ta.

¹⁰utan säga till siarna: »Upphören med edra syner», och till profeterna: »Profeteren icke för oss vad sant är; talen till oss sådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;

¹⁰ I ga ne jina fonnaykoy se: «Araŋ ma si di.» I ma ne annabey se: «Wa si cimi annabitaray te iri se. Wa salaŋ iri se sanni kaano, wa te halliyaŋ annabitaray.

¹¹viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort ur vår åsyn Israel Helige.»

¹¹ Wa kamba ka fonda taŋ. Wa te mate kaŋ ga naŋ iri ma si ye ka maa Israyla wane Hananyankoyo baaru koyne.»

¹²Därför säger Israels Helige så: »Eftersom I förakten detta ord och förtrösten på våld och vrånghet och stödjen eder på sådant,

¹² Woodin sabbay se binde, Yaa no Israyla wane Hananyankoyo ci: «Za kaŋ araŋ donda sanno din, Araŋ de toonye da diibi-diiba gaa ka jeeri i gaa mo,

¹³därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ett fallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren plötsligt och med hast störtar ned och krossas;

¹³ Woodin sabbay se binde, Laala din ga ciya araŋ se sanda kortimi kaŋ goono ga ganda ceeci, Kaŋ ga fuuru mo cinari kuuku ra. A worbuyaŋo binde goono ga kaa fap! folloŋ! jirsi boŋ.

¹⁴den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, så våldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nog att därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen.»

¹⁴ A ga bagu-bagu sanda mate kaŋ cine kusu cinako kusu ga bagu-bagu, Kaŋ koyo si bakar a se. Hala baa a cambey ra boro si du haŋ kaŋ ga danji kaa feema ra, Wala a ma hari kaa d'a gulla ra.»

¹⁵Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.

¹⁵ Zama yaa no Rabbi, Koy Beero, Israyla wane Hananyankoyo ci: «Tuubi da fulanzamay ra no araŋ ga du faaba. Laakal kanay da deyaŋ ra no araŋ gaabo ga tabbat.» Day araŋ mana yadda.

¹⁶I sägen: »Nej, på hästar vilja vi jaga fram» -- därför skolen I också bliva jagade; »på snabba springare vilja vi rida åstad» -- därför skola ock edra förföljare vara snabba.

¹⁶ Amma araŋ ne: «Abada, zama iri ga kaaru bariyaŋ ka zurandi.» Woodin sabbay se binde araŋ ga zuru no da cimi. Araŋ ne: «Iri ga kaaru wo kaŋ yaŋ ga waasu.» Woodin sabbay se no araŋ gaaraykoy ga kankamandi araŋ gaa.

¹⁷Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns hot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam stång på bergets topp, såsom ett baner på höjden.

¹⁷ Boro folloŋ kaatiyaŋ ga naŋ araŋ boro zambar fo ma zuru. Boro gu kaatiyaŋ g'araŋ zurandi. Hal i m'araŋ naŋ sanda seeda kaŋ go tondi kuuku yollo gaa, Wala binde liiliwal kaŋ go tudu boŋ.

¹⁸Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig; därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som vänta efter honom.

¹⁸ Woodin se no Rabbi goono ga hangan zama nga ma gomni te araŋ se. A go beene mo ga hangan zama nga ma suuji te araŋ se, Zama Rabbi Irikoy ya cimi ciitiko no. Albarkante yaŋ no borey kulu kaŋ yaŋ goono ga beeje sinji a gaa.

¹⁹Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta. Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han hör din röst, skall han svara dig.

¹⁹ Ya jama kaŋ go Sihiyona ra, gorokoy kaŋ go Urusalima ra, araŋ si ye ka hẽ koyne. Haciika Rabbi ga gomni te ni se d'a maa ni hẽeno jinda. D'a maa mo, a ga tu ni se.

²⁰Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan dina ögon skola se upp till dina lärare.

²⁰ Baa kaŋ Koy Beero n'araŋ no kayna ŋwaari nda taabi hari, kulu nda yaadin ni dondonandikoy si ye ka tugu koyne, amma ni moy ga di ni dondonandikoy.

²¹Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; »Här är vägen, vandren på en.»

²¹ D'araŋ ga koy kambe ŋwaari haray, wala kambe wow haray, ni hangey ga maa sanni ni banda kaŋ ga ne: «Woone no ga ti fonda, m'a gana.»

²²Då skolen I akta för orent silvret varmed edra skurna beläten äro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten äro belagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga till det: »Bort härifrån!»

²² Araŋ danay himandey kaŋ go daabante nda nzarfu, d'araŋ sooguyaŋ himandey kaŋ go daabante nda wura, araŋ ga di kaŋ i harram. Ni g'i furu sanda ziibi zaara-zaara ka ne i se: «Fatta!»

²³Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark, och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt och närande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vida ängar.

²³ Waato din gaa no Rabbi ga dumayaŋ hari no zama ni ma ni dumayaŋo te, a ga ganda ŋwaari mo no, laabo nafa wane. Laabu ga ciya katami nangu, albarkante. Han din hane binde ni almaney ga kuru kuray nangu beeriyaŋ ra.

²⁴Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola äta saltad blandsäd om man har kastat med vanna och kastskovel.

²⁴ Hawey da farkayzey kaŋ yaŋ goono ga far ga ŋwaari kaŋ gonda ciiri ŋwa, wo kaŋ i daaru nda peelu nda kor-ganji.

²⁵Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinna upp med strömmande vatten -- när den stora slaktningens dag kommer, då torn skola falla.

²⁵ A ga ciya mo, tondi bambata kulu boŋ, da tudu kuuku kulu boŋ, da gooru kayna da hari zuru gooruyaŋ mo, noodin i ga te wiyaŋ beero hane, saaya kaŋ cine cinari kuukey ga kaŋ.

²⁶Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljus skall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus, när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det har fått.

²⁶ Woodin banda no hando kaaro ga ciya sanda wayna wano cine. Wayna kaaro mo ga labu-care hala sorro iyye, sanda wayno iyye kaari cine, zaaro kaŋ ra Rabbi ga nga jama biriyo kaŋ ceeri din haw, a ma biyo kaŋ nga kaa i gaa din yayandi mo.

²⁷Se, HERRENS namn kommer fjärran ifrån, med brinnande vrede och med tunga rökmoln; hans läppar äro fulla av förgrymmelse, och hans tunga är såsom förtärande eld;

²⁷ A go, nangu mooro no Rabbi maa ga fun ka kaa, Danji nda dullu no g'a futa cabe. A meyo to da dukuri, A deena mo ga hima sanda danji kaŋ go ga di.

²⁸hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ändå upp till halsen. Ty han vill sålla folken i förintelsens såll och lägga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse.

²⁸ A fulanzama ga hima gooru hari zuru kaŋ ga to ka bambari kala jinde gaa. A ga ndunnya dumey hagay da hagayyaŋ hari, halaciyaŋ wane. A ga alzam kaŋ ga darandi daŋ dumey garbey gaa.

²⁹Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man under flöjters ljud tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa.

²⁹ Amma araŋ wo ga doon, Sanda cino kaŋ ra borey ga bato marga te. Farhã mo go bine ra sanda waati kaŋ cine i ga dira ka seese kar Rabbi tondo do koyyaŋ se, Kaŋ ga ti Israyla Tondo.

³⁰Och HERREN skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.

³⁰ Rabbi ga naŋ mo Assiriyancey ma maa nga jinde hinkoyo. A ma nga kamba zumbuyaŋo cabe, Da nga futay korna, Da danji beela kaŋ goono ga ŋwa, Da kaatiyaŋ, da hari haw bambata, Da gari tondiyaŋ mo a banda.

³¹Ty för HERRENS röst skall Assur bliva förfärad, när han slår honom med sitt ris.

³¹ Zama Rabbi jinda se no Assiriya ga mumuru d'a n'a kar nda nga goobo.

³²Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom skola pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm till att strida mot honom.

³² Banayaŋ goobo din karyaŋ fo kulu kaŋ Rabbi ga daŋ Assiriya gaa, Borey ga gaasu haray da moolo beeri kar. Wongu ra no Rabbi ga tangam nd'ey, A ga soobay ka nga takuba faara beene.

³³Ty en Tofetplats är längesedan tillredd, ja ock för konungen är den gjord redo, och djup och vid är den; dess rund är fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelström skall HERRENS Ande sätta den i brand.

³³ Zama a na Tofet* waadu za doŋ. Oho, bonkoono se no a n'a soola. A n'a te iguuso kaŋ ga tafay, A dodongoyaŋo mo danji nda tuuri no kaŋ ga baa. Rabbi fulanzama funsuyaŋ ga hima sanda sufar* gooru kaŋ g'a diyandi.