Svenska 1917

Zarma

Isaiah

40

1Trösten, trösten mitt folk, säger eder Gud.
1 Yaa no araŋ Irikoyo ci: W'ay jama bine yeenandi, wa i bine yeenandi.
2Talen ljuvligt till Jerusalem och prediken för det, att dess vedermöda är slut, att dess missgärning är försonad och att det har fått dubbelt igen av HERRENS hand för all sina synder.
2 Wa laakal kanay sanni te Urusalima se. W'a ce ka ne a se kaŋ a wongo ban, A taalo du yaafayaŋ. Zama a du nga zunubey kulu alhakko labu-care hinka Rabbi kambe ra.
3Hör, man ropar; »Bereden väg för HERREN i öknen, banen på hedmarken en jämn väg för vår Gud.
3 Boro fo kaŋ goono ga kuuwa jinda ne: «Wa Rabbi fonda soola ganjo ra! Wa daba fondo sasabandi taasi beerey boŋ iri Irikoyo se!
4Alla dalar skola höjas och alla berg och höjder sänkas; vad ojämnt är skall jämnas, och vad oländigt är skall bliva slät mark.
4 Gooru kulu ga tun, Tondi kuukey da tudu kulu mo ga ye ganda. Isiirey ga ye ka kay sap! Zulli-zulley mo ga ye ka te banda folloŋ.
5HERRENS härlighet skall varda uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den. Ty så har HERRENS mun talat.»
5 Rabbi darza ga bangay, Borey kulu mo ga di a care banda, Zama Rabbi meyo no ka woodin ci.»
6Hör, någon talar: »Predika!», och en annan svarar: »Vad skall jag predika?» »Allt kött är gräs och all dess härlighet såsom ett blomster på marken.
6 Jinde fo ne: «Ma fe!» A tu mo ka ne: «Ifo no ay ga fe ka ne? Adam-ize kulu ya subu no. A booro kulu mo danga saaji tuuri boosi cine no.»
7Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, när HERRENS andedräkt blåser därpå.
7 Subu ga koogu, booso mo ga kaŋ waati kaŋ Rabbi funsuyaŋo gana ka funsu a boŋ. Daahir borey ya subuyaŋ no.
8Gräset torkar bort, blomstret förvissnar, men vår Guds ord förbliver evinnerligen.»
8 Subu ga koogu, booso mo ga kaŋ, Amma Irikoy sann'ize fo kulu ga duumi hal abada.
9Stig upp på ett högt berg, Sion, du glädjens budbärarinna; häv upp din röst med kraft, Jerusalem, du glädjens budbärarinna: häv upp den utan fruktan, säg till Juda stöder: »Se, där är eder Gud!»
9 Ya nin, Sihiyona, kaŋ goono ga kande baaru hanna, Ma kaaru yongo tondi kuuko boŋ. Ya nin, Urusalima, kaŋ goono ga kande baaru hanna, Ma ni jinda sambu da gaabi. M'a sambu, ma si humburu, ma ci Yahuda galley se ka ne: «Guna, araŋ Irikoyo neeya!»
10Ja, Herren, HERREN kommer med väldighet, och hans arm visar sin makt. Se, han har med sig sin lön, och hans segerbyte går framför honom.
10 Guna, Rabbi, Koy Beero ga kaa da hin, A kamba ga may nga boŋ se. A go, a alhakko go a banda, a banando mo g'a jin.
11Han för sin hjord i bet såsom en herde, han samlar lammen i sin famn och bär dem i sitt sköte och sakta för han moderfåren fram.
11 A ga nga kuro kuru sanda hawji. A ga feej'izey margu-margu nda nga kamba, A g'i sambu mo nga ganda ra. Laakal gaa mo no a ga wo kaŋ yaŋ goono ga naanandi boy.
12Vem är det, som mäter upp havens vatten i sin hand och märker ut himmelens vidd med sina utspända fingrar? Vem mäter upp stoftet på jorden med ett tredingsmått? Vem väger bergen på en våg och höjderna på en viktskål?
12 May no ka harey neesi nga kambe faata ra ka beena mo deedandi nda kambe gaaba? May no ka laabo margu zaka ra, ka tondi kuukey mo neesi tiŋay neesiyaŋ hari boŋ, ka tudey mo dake neesiyaŋ hari boŋ?
13Vem kan utrannsaka HERRENS Ande, och vem kan giva honom råd och undervisa honom?
13 May no ka faham da Rabbi Biya, Wala may no ka ciya a saawarekasina hala bora m'a dondonandi?
14Går han till råds med någon, för att denne skall giva honom förstånd och lära honom den rätta stigen, lära honom kunskap och visa honom förståndets väg?
14 May gaa no a saaware, may mo no k'a bayrandi, K'a dondonandi cimi ciitey fonda ra, May no k'a dondonandi bayray, May mo no ka fahamay fonda cabe a se?
15Nej, folken äro att akta såsom en droppe ur ämbaret och såsom ett grand på vågskålen; se, havsländerna lyfter han såsom ett stoftkorn.
15 A go, ndunnya dumey ga hima logo ra hari tolliyaŋ folloŋ, A g'i himandi mo sanda tiŋay neesiji boŋ kusa baano. A go, a ga gungey sambu danga hay fo kayna fo no.
16Libanons skog vore icke nog till offerved och dess djur icke nog till brännoffer.
16 Abada Liban bumbo si wasa tonyaŋ, A almaney mo si wasa sargay kaŋ i ga ton se.
17Folken äro allasammans såsom ett intet inför honom; såsom alls intet och idel tomhet aktas de av honom.
17 Ndunnya dumey kulu ga hima yaamo a jine, I si to hay kulu, furku mo no.
18Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida?
18 May gaa no araŋ ga Irikoy kar? Man himandi kaŋ gaa araŋ g'a deedandi?
19Månne ett avgudabeläte? -- det gjutes av någon konstnär, och guldsmeden överdrager det sedan med guld, och med silverkedjor pryder så guldsmeden det.
19 Tooru jabante wo, goy-teeri no k'a jabu. Wura zam g'a daabu nda wura, Nzarfu zam mo ga nzarfu sisiri soogu a se.
20Den som icke har råd att offra så mycket, han väljer ut ett stycke trä, som icke ruttnar, och söker sig en förfaren konstnär, som kan förfärdiga ett beläte, som ej faller omkull.
20 Boro mo kaŋ talka no hala a si hin ka sargay woodin dumi te, A ga tuuri kaŋ si fumbu suuban. A ga boro ceeci kaŋ ga goni goy gaa kaŋ ga tooru jabante kaŋ si zinji soola a se.
21Haven I då intet förstånd? Hören I då intet? Blev detta icke förkunnat för eder från begynnelsen? Haven I icke förstått, vad jordens grundvalar säga?
21 Araŋ mana bay bo? Araŋ mana maa mo? Wala boro kulu mana ci araŋ se za sintina no? Araŋ mana faham da ndunnya sinjiyaŋo?
22Han är den som tronar över jordens rund, och dess inbyggare äro såsom gräshoppor; han är den som utbreder himmelen såsom ett flor och spänner ut den såsom ett tält att bo inunder.
22 Rabbi no goono ga goro ndunnya hirro boŋ, Ndunnya gorokoy mo ga hima do-ize yaŋ. Nga no ka beeney salle sanda daabuley, A g'i daaru sanda kuuru-fu cine k'i ciya goray nangu.
23Han är den som gör furstarna till intet, förvandlar domarna på jorden till idel tomhet.
23 Nga no ga koy beerey ciya yaamo, A ga ndunnya alkaaley mo ciya sanda i manti hay kulu.
24Knappt äro de planterade, knappt äro de sådda, knappt har deras stam slagit rot i jorden, så blåser han på dem, och de förtorka, och en stormvind för dem bort såsom strå.
24 Za i tilam, oho, za i duma, Oho, za i tikse mana te kaaji laabo ra, Kal a m'i funsu hal i ma lakaw. Alma haw mo m'i sambu sanda buunu cine.
25Vid vem viljen I då likna mig, så agg jag skulle vara såsom han? säger den Helige.
25 May gaa no araŋ g'ay deedandi, kaŋ in d'a ga saba? Yaadin no Hananyankoyo ci.
26Lyften upp edra ögon mot höjden och sen: vem har skapat allt detta? Det har han som för härskaran däruppe fram i räknade hopar; han nämner dem alla vid namn. Så stor är hans makt, så väldig hans kraft, att icke en enda utebliver.
26 W'araŋ moy sambu beene ka guna. May no ka woodin yaŋ taka? Bora kaŋ ga beene kundey kaa taray i lasaabo boŋ no. A g'i kulu ce mo da ngey maa, nga hino beera boŋ, Zama nga wo hin da gaabikoy no. Afo kulu si jaŋ, baa afolloŋ.
27Huru kan du säga sådant, du Jakob, och tala så, du Israel: »Min väg är fördold för HERREN, och min rätt är försvunnen för min Gud»?
27 Ya nin Yakuba, ifo se no ni ga ne: «Ay fonda go tugante Rabbi se. Ay Irikoyo n'ay cimi ciito muray mo»? Ya Israyla, ifo se no ni go ga salaŋ ya-cine?
28Vet du då icke, har du ej hört det, att HERREN är en evig Gud, han som har skapat jordens ändar? Han bliver ej trött och uppgives icke, hans förstånd är outrannsakligt.
28 Manti ni jin ka bay? Manti ni maa mo? Irikoyo kaŋ ga duumi, Rabbi kaŋ na ndunnya meyey taka, Nga wo si yangala, a si farga mo, A fahama baa da fintalyaŋ.
29Han giver den trötte kraft och förökar den maktlöses styrka.
29 A ga gaabi no borey kaŋ londi bu yaŋ se. Boro kaŋ sinda hina mo, a ga gaabi tonton a se.
30Ynglingar kunna bliva trötta och uppgivas, och unga män kunna falla;
30 Baa arwasey ga farga, i ma yangala, Gaabikooney mo ga kati ka kaŋ.
31men de som bida efter HERREN hämta ny kraft, de få nya vingfjädrar såsom örnarna. Så hasta de åstad utan att uppgivas, de färdas framåt utan att bliva trötta.
31 Amma borey kaŋ yaŋ ga hangan Rabbi se gaabey ga ye ka taji. I ga tun da fatayaŋ ka deesi beene sanda zeeban cine, I ga zuru, i si farga mo, I ga soobay ka dira, i si yangala mo.