¹Tigen, I havsländer, och lyssnen till mig, och må folken hämta ny kraft; må de så komma fram och tala, ja, låt oss med varandra träda inför rätta.

¹ Ya araŋ teeku me gaa laabey, wa dangay ay jine. Ndunnya dumey mo ma ngey gaabey tajandi. I ma maan ay gaa, i ma salaŋ. Iri ma maan care gaa sanni dumbuyaŋ se.

²Vem har i öster låtit denne uppstå, som mötes av seger, var han går fram? Vem giver folkslag i hans våld och gör honom till härskare över konungar? Vem gör deras svärd till stoft och deras bågar till strå som föres bort av vinden?

² May no ga boro fo tunandi a ma fun wayna funay haray, A m'a ce adilitaray ra mo a ma kaa nga cey cire. Rabbi ga ndunnya dumey nooyandi a se gomni, A ga naŋ a ma koyey may, A g'i ciya sanda kusa cine da nga takuba, A m'i gaaray mo sanda du cine da nga birawo.

³Han förjagar dem, där han går lyckosam fram, vanliga vägar trampar icke hans fot.

³ A g'i gana ka gaaray, A ga bisa baani mo ka koy hala fondo fo ra kaŋ a mana gana baa ce fo da nga ce.

⁴Vem har verkat och utfört detta? Det har han som från begynnelsen kallade människors släkten fram: jag, HERREN, som är den förste och som intill det sista är densamme.

⁴ May no k'a waadu k'a te mo? May no ga zamaney ce za sintina? To, ay no, Rabbi, kaŋ ga ti Sintina da Bananta mo, ay ga ti NGA.

⁵Havsländerna se det och frukta, och jordens ändar förskräckas. Man närmar sig till varandra och kommer tillhopa.

⁵ Teeku me gaa laabey ga di, i ga humburu mo. Ndunnya meyey ga jijiri, i ga maan, i ga to kwaara.

⁶Den ene vill hjälpa den andre; han säger till den andre: »Fatta mod!»

⁶ I afo kulu ga nga gorokasin gaa. Afo kulu ga ne nga nya-ize se: «Ma te gaabi!»

⁷Träsnidaren sätter mod i guldsmeden, bleckslagaren i den som hamrar på städ. Han säger om lödningen: »Den är god» och fäster bilden med spikar, så att den ej faller omkull.

⁷ Sace binde ga zam bine gaabandi a ma haw daŋ. Boro kaŋ goono ga tooro sasabandi nda ndarka mo ga zam bine gaabandi, A goono ga sinadar goy te ka ne: «A ga boori!» A g'a kanji mo da kuusayzeyaŋ, a ma si zinji se.

⁸Men du Israel, min tjänare, du Jakob, som jag har utvalt, du ättling av Abraham, min vän,

⁸ Amma nin, ya Israyla ay tamo, Yakuba kaŋ ay suuban, Ni ya ay cora Ibrahim banda no.

⁹du som jag har hämtat från jordens ändar och kallat hit från dess yttersta hörn och till vilken jag har sagt: »Du är min tjänare, dig har jag utvalt och icke försmått»,

⁹ Nin kaŋ ay di ka gaabandi za ndunnya me gaa, Za lokota ra no, ay na ni ce ka ne ni se: «Ni ya ay tam no, Ay na ni suuban, ay mana ni furu bo.

¹⁰frukta icke, ty jag är med dig; var ej försagd, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjälper dig ock, jag uppehåller dig med min rättfärdighets högra hand.

¹⁰ Ni ma si humburu, zama ay go ni banda. Ni bina ma si pati mo, zama ay no ga ti ni Irikoyo. Ay ga ni gaabandi, ay ga ni gaa, Oho, ay ga ni gaay d'ay kambe ŋwaaro, Kaŋ ga ti ay adilitara wano.

¹¹Se, alla som äro dig hätska skola komma på skam och blygas; dina motståndare skola bliva till intet och skola förgås.

¹¹ A go, borey kaŋ yaŋ ga dukur da nin kulu ga haaw, i ga di kayna mo. Borey kaŋ yaŋ goono ga kusuuma nda ni mo ga ciya yaamo ka halaci.

¹²Du skall söka efter dina vedersakare, men icke finna dem; ja, de som strida mot dig skola bliva till intet och få en ände.

¹² Ni g'i ceeci, ni si di ey. Ngey kaŋ ga kusuuma nda nin. Borey kaŋ yaŋ ga ni wongu mo ga ciya yaamo danga i mana bara.

¹³Ty jag är HERREN, din Gud, som håller dig vid din högra hand och som säger till dig: Frukta icke, jag hjälper dig.

¹³ Zama ay no, Rabbi ni Irikoyo, Ay ga ni kambe ŋwaaro gaabandi. Ay ma ne ni se: Ma si humburu, ay ga ni gaa.

¹⁴Så frukta nu icke, du mask Jakob, du Israels lilla hop. Jag hjälper dig, säger HERREN; din förlossare är Israels Helige.

¹⁴ Ma si humburu, nin, noon'izo Yakuba. Nin, ya Israyla, ay ga ni gaa,» Yaadin no ni Fansakwa* Rabbi ci, Israyla wane Hananyankoyo nooya.

¹⁵Se, jag gör dig till en tröskvagn, ny och med skarpa taggar, så att du skall söndertröska berg och krossa dem till stoft och göra höjder lika agnar.

¹⁵ A go mo, ay ga ni ciya safayaŋ hari taji kaano kaŋ gonda hinjeyaŋ. Ni ga tondi kuukey soote-soote k'i bagu-bagu i ma ciya ikayna yaŋ, Ni ga tudey mo ciya sanda du cine.

¹⁶Du skall kasta dem med kastskovel, och vinden skall föra dem bort och stormen förskingra dem; men du själv skall fröjda dig i HERREN och berömma dig av Israels Helige.

¹⁶ Ni g'i faaru, haw mo g'i sambu, Alma haw g'i say-say. Amma nin wo, ni ga farhã Rabbi do, Ma du darza Israyla wane Hananyankoyo ra.

¹⁷De betryckta och fattiga söka förgäves efter vatten, deras tunga försmäktar av törst; men jag, HERREN, skall bönhöra dem, jag, Israels Gud, skall icke övergiva dem.

¹⁷ Alfukaarey da gazantey goono ga hari ceeci, Amma a si no. I deeney mo koogu jaw sabbay se. Ay, Rabbi, ay ga tu i se. Ay, Israyla Irikoyo, ay s'i furu bo.

¹⁸Jag skall låta strömmar rinna upp på höjderna och källor i dalarna; jag skall göra öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

¹⁸ Ay ga isayaŋ feeri tondi daarey boŋ, Ya hari-moyaŋ feeri gooro batamey bindi ra. Ay ga saajo ciya hari bangu, Laabu koga mo ma ciya hari-mo.

¹⁹Och jag skall låta cedrar och akacieträd växa upp i öknen jämte myrten och olivträd och skall på hedmarken plantera cypress tillsammans med alm och buxbom,

¹⁹ Ay ga sedre* tilam saajo ra, da jitti nya, Da mirtal* nya, da zeytun* nya. Saaji fimbo ra mo ay ma sipres* nya sinji, Nga nda durmi da farre nya care banda.

²⁰för att man skall både se och veta och akta på och förstå, att HERRENS hand har gjort detta, att Israels Helige har skapat det.

²⁰ Zama borey ma di, i ma bay, i ma lasaabu, I ma faham mo, i kulu care banda kaŋ Rabbi kamba no ka woodin te, Israyla wane Hananyankoyo no k'a taka.

²¹Så träden nu fram med eder sak, säger HERREN; kommen med edra bevis, säger Jakobs konung.

²¹ Yaa no Rabbi ci:«Ya toorey, w'araŋ sanno maanandi, Wa kande araŋ sabaabey kaŋ yaŋ ga beeri.» Yaadin no Yakuba wane Koyo ne.

²²Ja, må man komma med dem och förkunna för oss, vad som skall ske. Var äro edra forna utsagor? Läggen fram dem, för att vi må akta på dem och se till, huru de hava gått i fullbordan. Eller låten oss höra, vad som nu skall komma,

²² «Wa maan ka ci iri se haŋ kaŋ ga ba ka te. Araŋ ma waato muraadey mo ci, Mate kaŋ cine i bara nd'a, zama iri ma laakal ye i gaa, Iri m'i kokora mo bay. Wala mo i ma cabe iri se muraadey kaŋ yaŋ ga ba ka te.

²³förkunnen, vad framdeles skall hända, för att vi må se, att I ären gudar. Ja, gören någonting, vad det nu vara må, så att vi alla häpna, när vi se det.

²³ Wa bangandi iri se muraadey kaŋ ga haw ka kaa, Zama iri ma bay kaŋ araŋ ya irikoyyaŋ no! Oho, kala araŋ ma ihanno wala ilaalo te, Hala iri ma gomdo ka di a care banda!

²⁴Men se, I ären ett intet, och edert verk är alls intet; den som utväljer eder är en styggelse.

²⁴ Guna me, araŋ wo manti hay kulu no. Araŋ goyo mo yaamo no. Boro kaŋ na araŋ suuban mo fanta hari no.»

²⁵Jag lät i norr en man uppstå, och han kom, ja, i öster en som skulle åkalla mitt namn; och han skulle gå fram över landsherrarna, såsom vore de lerjord, lik en krukmakare, som trampar lera.

²⁵ Azawa kambe haray ay na boro fo tunandi, a ga kaa mo ka fun wayna funay haray. A g'ay maa ce mo. A ga kaŋ mayraykoyey boŋ sanda botogo diibante boŋ, Sanda mate kaŋ cine kusu cinako ga botogo diibi.

²⁶Vem förkunnade detta förut, så att vi fingo veta det, eller i förväg, så att vi kunde säga: »Du hade rätt»? Ingen fanns, som förkunnade det, ingen, som lät oss höra det, ingen, som hörde eder tala därom.

²⁶ May no ka woodin bangandi za sintina, Zama iri ma du ka bay? May no k'a ci za doŋ mo hal iri ma ne: «A gonda cimi»? Haciika bangandiko si no, haciika cabeko si no, Haciika araŋ sanney maako fo mo si no.

²⁷Jag är den förste, som säger till Sion: »Se, se där äro de», den förste, som bringar Jerusalem detta glädjens budskap.

²⁷ Za doŋ ay no ka ne Sihiyona se: «Ngey neeya! Ngey neeya!» Ay ga Urusalima no Baaru Hanno kandeko.

²⁸Jag ser mig om, men här finnes ingen, ingen bland dessa, som kan giva besked; ingen som kan giva ett svar på min fråga.

²⁸ Amma waati kaŋ ay guna, ay di kaŋ boro kulu si no, Hala mo i ra saawareko fo si no kaŋ gonda hina kaŋ ga tu da sann'ize folloŋ waati kaŋ ay n'i hã.

²⁹Se, de äro allasammans fåfänglighet, deras verk äro ett intet, deras beläten vind och tomhet.

²⁹ A go, i kulu boro yaamo yaŋ no, i goyey sinda nafa. I sooguyaŋ toorey ya haw kaŋ ga faaru da yaamo no.