Svenska 1917

Zarma

Isaiah

42

1Se, över min tjänare som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken.
1 Wa guna, ay tamo kaŋ ay ga gaabandi neeya, Ay wane suubananta kaŋ ay fundo ga maa a kaani. Ay n'ay Biya zumandi a boŋ. A ga kande cimi ciiti dumi cindey se.
2Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna.
2 A si kaati, a si nga jinda sambu mo, A si naŋ borey ma maa nga jinda fondey gaa.
3Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten.
3 A si kwaar'ize ceera pati ka kaa. Fitilla kaŋ maan buuyaŋ mo, a s'a wi. A ga cimi ciiti kaa taray naanay ra.
4Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag.
4 A si gaze, a londi si bu mo, Kala nd'a na cimi ciiti sinji ndunnya ra. Teeku me gaa laabey mo g'a asariya batu.
5Så säger Gud, HERREN, han som har skapat himmelen och utspänt den, han som har utbrett jorden med vad som alstras därav, han som har givit liv åt folket som är därpå och ande åt dem som vandra där:
5 Yaa no Rabbi Irikoy ci: Nga kaŋ na beene taka k'a salle, Nga kaŋ na laabu nda haŋ kaŋ ga fun a ra daaru, Nga kaŋ ga fulanzamay funsuyaŋ no borey se kaŋ yaŋ goono ga goro laabo boŋ, A ga biya mo no borey kaŋ yaŋ ga dira a ra se.
6Jag, HERREN, har kallat dig i rättfärdighet, och jag vill fatta dig vid handen och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
6 A ne: «Ay no, Rabbi, ay na ni ce adilitaray ra, Ay ga ni kamba di ka gaay, ya ni haggoy mo, Ay ma ni daŋ ni ma ciya alkawli jama se ka ciya kaari mo dumi cindey se.
7för att du må öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ja, ur fångenskapen dem som sitta i mörkret.
7 Zama ni ma danawey moy fiti, Ma kas'izey kaa kasu. Kubay ra gorokoy mo, ni m'i kaa fu kankamante ra.
8Jag, HERREN, det är mitt namn; och jag giver icke min ära åt någon annan eller mitt lov åt belätena.
8 Ay no Rabbi, woodin no ga ti ay maa. Ay s'ay darza no boro fo se bo. Ay s'ay sifawo mo no himandi jabanteyaŋ se.
9Se, vad jag förut förkunnade, det har nu kommit. Nu förkunnar jag nya ting; förrän de visa sig, låter jag eder höra om dem.
9 Guna, waato muraadey tabbat. Muraadu taji yaŋ mo no ay goono ga bangandi. Za i mana fatta, ya araŋ no i baaru.»
10Sjungen till HERRENS ära en ny sång, hans lov från jordens ända, I som faren på havet, så ock allt vad däri är, I havsländer med edra inbyggare;
10 Ya araŋ kaŋ goono ga naaru teeko boŋ, Da hay kulu kaŋ go a ra, da gungey da ngey ra gorokoy, Wa baytu taji te Rabbi se, w'a sifa mo za ndunnya me!
11stämmen upp, du öken med dina städer och I byar, där Kedar bor; jublen, I klippornas invånare, ropen från bergens toppar.
11 Saajo da galley ma ngey jinde sambu, Da kawyey kaŋ ra Kedarancey goono ga goro mo. Sela gorokoy ma doon ka kuuwa farhã sabbay se tondi kuukey yolley boŋ.
12Given HERREN ära och förkunnen hans lov i havsländerna.
12 I ma Rabbi no darza k'a sifawo bangandi mo teeku me gaa laabey ra.
13HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender.
13 Rabbi ga fatta sanda wongaari beeri, A ga himma daŋ sanda tangami boro, a ga kuuwa mo. Oho, a ga dundu nga ibarey gaa ka hin goy te.
14I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.
14 Ay gay ay go ga dangay, ay dangay ka hin suuru. Sohõ binde ay ga duray sanda wayboro kaŋ goono ga hay-zaŋay, ay ma kaati, Ay ma funsar mo da gaabi.
15Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta allt gräs på dem förtorka; jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut.
15 Ay ma tondi kuukey da tudey bare ka ciya taasi beerey cine. Ay m'i kobtey kulu koogandi, Ay ma isey mo ciya sanda teeku me gaa laabu yaŋ, Ay ma naŋ bangey ma sundu ka koogu.
16Och de blinda skall jag leda på en väg som de icke känna; på stigar som de icke känna skall jag föra dem. Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark. Detta är, vad jag skall göra, och jag skall ej rygga mitt ord.
16 Ay ga danawey mo candi fondo kaŋ i si bay boŋ, Ay m'i boy fondayzey kaŋ i si bay yaŋ gaa, Ya kubay ciya kaari i jine. Nangu kaŋ gonda gure-gure mo y'a sasabandi. Ay ga hayey din te i se, ay si i furu mo.
17Men de som förtrösta på skurna beläten och som säga till gjutna beläten: »I ären våra gudar», de skola vika tillbaka och stå där med skam.
17 Borey kaŋ ga de tooru gaa, kaŋ ga ne danay himandey se: «Araŋ no ga ti iri irikoyey.» I ga ye banda, i ga haaw mo gumo.
18Hören, I döve; I blinde, skåden och sen.
18 Ya araŋ lutey, wa maa! Ya araŋ danawey, wa guna ka di!
19Vem är blind, om icke min tjänare, och så döv som den budbärare jag sänder åstad?
19 May no ga ti danaw, kal ay tamo? Wala lutu, sanda ay diya? May no ga ti danaw sanda ay wane naanay bora, Danaw mo koyne sanda Rabbi tamo?
20Du har fått se mycket, men du aktar icke därpå; fastän öronen hava blivit öppnade, lyssnar ingen till.
20 Ni di muraadu boobo, amma ni mana laakal ye i gaa. Ni hangey go feerante amma ni mana maa.
21Det är HERRENS behag, för hans rättfärdighets skull, att han vill låta sin lag komma till makt och ära.
21 A adilitara sabbay se no Rabbi maa kaani nga ma asariya beerandi, a m'a ciya darza hari mo.
22Men detta är ett plundrat och skövlat folk; dess ynglingar äro alla lagda i bojor, och i fängelser hållas de gömda, de hava blivit givna till plundring, och ingen finnes, som räddar, till skövling, och ingen säger: »Giv tillbaka.»
22 Amma dumi woone ya boroyaŋ no kaŋ di kosarayyaŋ da komyaŋ, I kulu guusuyaŋ ra no borey na hirrimi te i se, I go tugante kasu yaŋ ra, I ciya wongu arzaka hari yaŋ, amma faabako kulu si no. Wongu n'i ku, Amma afo kulu si no kaŋ ga ne: «M'i yeti.»
23Ack att någon bland eder ville lyssna härtill, för framtiden giva akt och höra härpå!
23 Araŋ ra may no ga hanga jeeri woodin se? May mo no ga hangan ka maa jirbey kaŋ goono ga kaa ra sanni?
24Vem har lämnat Jakob till skövling och Israel i plundrares våld? Har icke HERREN gjort det; han, mot vilken vi hava syndat, han, på vilkens vägar man icke ville vandra och på vilkens lag man icke ville höra?
24 May no ka Yakuba nooyandi a ma ciya wongu kuyaŋ hari, Israyla ma ciya fondo kosaraykoy wane? Manti Rabbi no, nga kaŋ se iri na zunubi te? Nga kaŋ iri wangu ka dira a fondey ra, Iri mana a asariya gana mo.
25Därför utgöt han över dem i sin vrede förtörnelse och krigets raseri. Och de förbrändes därav runt omkring, men besinnade det icke; de förtärdes därav, men aktade icke därpå.
25 Woodin se no Rabbi na nga futay korna gusam Yakuba boŋ da wongu gaabi. A na danji daŋ a gaa mo a windanta kulu, Kulu nda yaadin a mana faham. A n'a ton, amma a mana woodin gaay nga bina gaa.