¹Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.

¹ Amma sohõ, nin Yakuba, nin Israyla, Yaa no Rabbi ci, nga kaŋ na ni taka, Nga kaŋ na ni te, A ne: Ma si humburu, zama ay na ni fansa*. Ay na ni ce mo da ni maa, ni ya ay wane no.

²Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

² Waati kaŋ ni ga harey daŋandi, ay go ni banda. Waati kaŋ ni ga isey daŋandi mo, i si ni gon. Waati kaŋ ni ga gana danji bindi ra, a si ni kukure, Danji beela mo si di ni gaa.

³Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe.

³ Zama ay no ga ti Rabbi ni Irikoyo, Israyla wane Hananyankoyo, ni Faabakwa. Ay na Misira no a ma ciya ni fansayaŋ hari, Etiyopi da Seba mo ga ti ni banandi.

⁴Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv.

⁴ Zama ni gonda darza ay do, Ni ya beerandiyaŋ hari no, ay ga ba nin mo. Woodin se no ay ga Adam-ize yaŋ nooyandi ni se, Jamayaŋ mo, ay g'i no ni fundo sabbay se.

⁵Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa.

⁵ Ma si humburu, zama ay go ni do. Ay ga kande ni banda i ma fun wayna funay haray, Ay m'i margu ka fun d'ey wayna kaŋay haray.

⁶Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända,

⁶ Ya ne azawa kamba se: «Yeti!» Dandi kambe mo, ya ne a se: «Ma si gaay! Kande ay ize arey ka fun d'ey nangu mooro, Ay ize wayey mo ma kaa ka fun hala ndunnya me.»

⁷envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.»

⁷ I afo kulu ay maa go a gaa, Ay n'a taka mo ay darza se, Ay n'a cina, oho, ay n'a te.

⁸För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron.

⁸ Wa danawey kaa taray, zama i ga du mo. Da lutey mo, zama i ga ye ka maa.

⁹Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.»

⁹ Ndunnya dumey kulu margu care banda, Jamayaŋ mo margu care do. I ra may no du ka woodin bangandi ka muraadey kaŋ yaŋ jin ka bisa din cabe iri se? I ma kande ngey seedey ka du ka ngey boŋ hanandi. Wala mo i ma maa ka ne: «Cimi no.»

¹⁰Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.

¹⁰ Yaa no Rabbi ci: Araŋ no ga ti ay seedey, d'ay tamo mo kaŋ ay suuban, Zama araŋ ma bay, araŋ m'ay cimandi mo. Araŋ ma faham mo kaŋ ay no ga ti NGA. Irikoy fo mana jin ka te ay se, Ay banda mo afo si bara.

¹¹Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.

¹¹ Ay ya day, ay no Rabbi, Ay baa da banda Faabako si no.

¹²Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.

¹² Ay no ka ci, ay no ka faaba, ay mo no ka fe. Irikoy yaw fo mo si no araŋ game ra. Woodin sabbay se binde araŋ no ga ti ay seedey. Yaadin no Rabbi ci. Ay mo no ga ti Irikoy.

¹³Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?

¹³ Oho, za sintina ka kaa sohõ, ay no. Afo mo si no kaŋ ga kaa ay kambe ra. Ay no ga goy, may mo no g'a bare?

¹⁴Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.

¹⁴ Yaa no Rabbi ni Fansakwa, Israyla wane Hananyankoyo ci: «Araŋ sabbay se no ay donton Babila gaa. Ay na Kaldancey kulu zumandi i ma kaa da zuray hiyaŋ ra, Kaŋ ga ti i ndunnya kaani ŋwaayaŋ waney.

¹⁵Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.

¹⁵ Ay no ga ti Rabbi, araŋ wane Hananyankoyo, Israyla Takakwa, araŋ Bonkoono.»

¹⁶Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

¹⁶ Yaa no Rabbi ci, nga kaŋ na fondo feeri teeko ra, A na fondayze mo feeri hari beerey ra.

¹⁷han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:

¹⁷ Nga kaŋ ga wongu torko nda bari kaa taray, Da wongu jama nda hin. I ga kani care banda, I si ye ka tun mo koyne. I fundey fun pat! Wongu n'i wi mo sanda mate kaŋ boro ga fitilla wi.

¹⁸Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.

¹⁸ Rabbi ne: Wa si fongu nda waato jirbey, Araŋ ma si laakal mo da haŋ kaŋ te za doŋ.

¹⁹Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,

¹⁹ A go, ay ga muraadu taji fo te kaŋ ga zorti sohõ. D'a te mo araŋ si jaŋ ka bay. Baa saaji ra ay ga fondo te, Isayaŋ mo ga te taasi beerey ra.

²⁰så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.

²⁰ Ganji hamey g'ay beerandi, Zoŋey da taatagayey g'ay beerandi, Zama ay na hari no saajo ra. Ay na isayaŋ mo no taasi beerey ra. Zama ay ma haŋyaŋ hari no ay jama se, Ay wane suubanantey nooya.

²¹Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov.

²¹ Jama wo kaŋ ay te ay boŋ se, Ngey no g'ay sifaw dede.

²²Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.

²² Kulu nda yaadin, ya Yakuba, ni mana ay ce. Amma nin, ya Israyla, ni farga nda ay.

²³Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse.

²³ Ni mana kande ay se feejiyaŋ, Ay sargayey kaŋ i ga ton se. Ni mana ay beerandi mo da ni sargayey. Ay wo, yana ŋwaari sargay dake ni boŋ, Yana ni fargandi mo ka ne ni ma kande dugu.

²⁴Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar.

²⁴ Ni mana kaana day ay se da nooru, Ni man'ay kungandi mo da ni sargayey maano, Amma ni na ni zunubi jarawo dake ay boŋ, Ni n'ay fargandi mo da ni goy laaley.

²⁵Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.

²⁵ Ay no, oho ay no ga ni taaley tuusu ay bumbo sabbay se. Ay si ye ka fongu ni zunubey gaa koyne.

²⁶Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig.

²⁶ M'ay fongandi, iri ma kande iri sabaabey, Ma kande ni koba, hala ni ma du ka hanan.

²⁷Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.

²⁷ Ni kaay sintina na zunubi te. Ni annabey mo na taali te ay se.

²⁸Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.

²⁸ Woodin sabbay se, Kal ay ma Nangu Hananta jine borey ziibandi. Ay ma Yakuba ciya laaliyaŋ hari, Israyla mo ma ciya wowi hari.