¹Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.

¹ Amma sohõ, ya ay tamo Yakuba, Ya Israyla kaŋ ay suuban, ma maa.

²Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.

² Yaa no Rabbi kaŋ na ni te, A na ni taka za gunda ra, nga kaŋ ga ni gaa mo, A ci ka ne: Ya ay tamo Yakuba, Nin, Yesurun kaŋ ay suuban, Ma si humburu,

³Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,

³ Zama ay ga hari dooru nangey kaŋ jaw boŋ da hari zuru gooru yaŋ mo nangu koogey boŋ. Ay g'ay Biya zumandi ni banda boŋ d'ay albarka mo ni dumo boŋ.

⁴så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.

⁴ I ga zay subey ra, Sanda kuubu kaŋ go hari zuru fondo gaa.

⁵Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.

⁵ Boro fo ga ne: «Ay ya Rabbi wane no.» Afo mo ga Yakuba maa sambu. Afo mo ga woone hantum nga kambe gaa: «Rabbi wane no.» A ga maa gaaru daŋ nga boŋ se da Israyla maa.

⁶Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.

⁶ Rabbi sanno neeya: Israyla Koyo kaŋ g'a fansa ga ti Rabbi Kundeykoyo. A ne: Ay no sintina, Ay no bananta mo. Ay baa da banda Irikoy kulu si no.

⁷Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

⁷ May no ga ti ay cine? To, a ma seeda te ka ci me! A m'a sasare ay se za waati kaŋ ay na doŋ zamaney borey sinji. A ma muraadey kaŋ goono ga kaa seeda. Wo kaŋ yaŋ ga aniya ka te, a m'i ci.

⁸Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

⁸ Wa si jijiri, wa si humburu mo. Manti ay jin ka ni kabarandi nd'a za doŋ bo, Hal ay n'a ci ni se? Araŋ no ga ti ay seedey. Irikoy fo go no kaŋ waana ay? Abada, afo si no. Ay mana Tondi fo bay.

⁹Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.

⁹ Borey kaŋ yaŋ ga tooru jabante te, i kulu yaamoyaŋ no. I jinay caadantey mo sinda nafa kulu. Toorey ga seeda ngey boŋ se kaŋ ngey si di, Ngey si bay mo, kal i teekoy ma haaw.

¹⁰Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.

¹⁰ May no ka de-koy fo cina, Wala a na sooguyaŋ tooru fo te kaŋ si hay kulu hanse?

¹¹Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.

¹¹ Guna a goy hangasiney kulu ga haaw, Zama goy-teerey din ya boroyaŋ no. I kulu ma margu nangu folloŋ, i ma tun ka kay. Humburkumay m'i di, I ma haaw mo care banda.

¹²Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.

¹² Zam ga deesi kaanandi, a ga goy danji bi ra, A ma tooro te da ndarka, A kambe gaabikoono mo no a ga nga goyo te d'a. Oho, a ga maa haray, a gaabo ga gaze, A mana hari haŋ, a ga farga.

¹³Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

¹³ Sace ga korfayze daŋ ka candi, A ma nga jeeriyaŋey te da kalam, A m'a jabu nda nga zaama, A m'a alhaalo te da kambu, A goono g'a cina Adam-ize booro himandi boŋ, Zama a ma goro fu ra.

¹⁴Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.

¹⁴ A ma sedreyaŋ beeri, A ma sipres* da shen* bundu sambu, A ma afo suuban nga boŋ se saajo tuurey ra, A ma sipres* tuuri tilam, Beene hari ga naŋ a ma beeri.

¹⁵Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.

¹⁵ A ga ciya tuuri kaŋ boro ga ton. A ga kaa a gaa mo ka danji funsu ka caan. Oho, a g'a diyandi ka buuru ton d'a. Oho, a g'a te de-koy ka sududu a se. A g'a ciya jabuyaŋ tooru ka ye ganda a jine.

¹⁶En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»

¹⁶ A ga jara ton danji ra, Jara mo a ga ham ŋwa d'a, A ga ham ton d'a no ka ŋwa ka kungu. Oho, a ma caan ka ne: «Haay, ay hargo fun, ay di danjo!»

¹⁷Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --

¹⁷ Wo kaŋ cindi din mo, a m'a te de-koy, Nga jabuyaŋ tooro nooya! A ga ye ganda a jine ka sududu. A ma adduwa te a gaa ka ne: «M'ay faaba, zama nin no ga ti ay irikoyo.»

¹⁸Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.

¹⁸ Borey din mana bay, i mana laakal ye mo, Zama i moy go daabante hal i si hin ka di, I biney mo daabu hal i si hin ka faham.

¹⁹Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»

¹⁹ Afo mo si no kaŋ lasaabu nga bina ra. A sinda bayray, wala fahamay fo hal a ma ne: «Hay! Ay jin k'a jara fa ton danji ra, Oho, hala mo ay na buuru ton a danj'izo boŋ, Ay na ham ton ka ŋwa.

²⁰Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»

²⁰ Ay binde ga jare fa sambu ka te fanta hari fo? Ya ye ganda ka sududu tuuri tikse jine?» Boosu no bora din goono ga ŋwa, Bine fafaganta n'a kambandi ka kaa fonda ra, Hal a si hin ka nga fundo faaba, wala a ma ne: «Hayo wo kaŋ go ay kambe ŋwaaro ra, manti tangari no?»

²¹Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.

²¹ «Ya Yakuba, ya nin Israyla, Ma fongu muraadu woone yaŋ, Zama ni ya ay tam no, ay no ka ni taka. Ya Israyla, ni ya ay tam no, ay si dinya ni gaa bo.

²²Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.

²² Ay na ni taaley tuusu sanda beene hirriyaŋ buru ka ni zunubey mo tuusu sanda beene buru cine. Ma ye ka kaa ay do, zama ay no ka ni fansa*.

²³Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.

²³ Ya beeney, wa doon ka farhã, Zama Rabbi no ka te-goyo din te. Ya ndunnya guusuyaŋey, wa kuuwa, Ya araŋ tondi kuukey, Ya saaji tuuri zugu beerey, Da tuuri kulu dumi kaŋ go a ra mo, Wa kuuwa ka doon! Zama Rabbi na Yakuba fansa*, Hala nga darza ma bangay Israyla ra.

²⁴Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.

²⁴ Yaa no Rabbi ci, Rabbi ni Fansakwa, Nga kaŋ na ni te za waato kaŋ ni go gunde ra. A ne: Ay no Rabbi, hay kulu Teeko, Ay hinne no ka beena daaru, Ay na ndunnya daaru k'a salle. May no go ay banda?

²⁵Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,

²⁵ Rabbi ga tangarikomey aleesey ganji. A ga gunakoy follandi, A ga laakalkooney bare ka ye banda, A g'i bayrayey ciya saamotaray.

²⁶men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»

²⁶ A ga nga tamo sanni tabbatandi, A ga nga diyey saawarey mo kubandi. Ay, Rabbi, no ga ne Urusalima se a ga du gorokoyaŋ. Ya ne Yahuda galley mo se i ga ye ka cina. Ay g'a kurmey mo cina.

²⁷Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»

²⁷ Ay ga ne teekoy guusuyaŋey se: ‹Wa sundu ka koogu.› Ay ga ni isey mo koogandi.

²⁸Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»

²⁸ Ay ga ne Sirus se: ‹Ni ya ay kuruko no›. A g'ay miila kulu goy te, Hal a ma ne Urusalima se: ‹Ni ma cina›, A ma ne Irikoy windo mo se: ‹Ni daba ma sinji.›