1Så säger HERREN till sin smorde, till Kores som jag har fattat vid hans högra hand, då jag nu vill slå ned folken inför honom och lösa svärdet från konungarnas länd, då jag vill öppna dörrarna för honom så att inga portar mer äro stängda:
1 Yaa no Rabbi go ga ci nga wane suubananta Sirus se, Kaŋ ay go g'a kambe ŋwaaro di ka ndunnya dumey mayra daŋ a kamba ra. Daahir, ay ga bonkooney guddamey yogolandi, Zama ay ma birni meyey fiti a jine, I si ye ka daabu mo.
2Själv skall jag gå framför dig, backarna skall jag jämna ut; kopparportarna skall jag krossa, och järnbommarna skall jag bryta sönder.
2 Ay ga furo ni jine ka zulli-ka-tuney kanandi, Ay ma guuru-say windi me daabirjey bagu-bagu, Ay ma guuru-bi sarey kaŋ ga me daabirjey margu pati-pati.
3Och jag skall giva dig dolda skatter och bortgömda rikedomar, för att du må förnimma, att jag, HERREN, är den som har kallat dig vid ditt namn, jag, Israels Gud.
3 Ay ma ni no arzaka tugantey kaŋ go kubay ra da gundu jinayey kaŋ go lokotey ra, Zama ni ma bay kaŋ ay no ga ti Rabbi, Israyla Irikoyo, Kaŋ ga ni ce da ni maa.
4För min tjänare Jakobs skull, för Israels, min utkorades, skull kallade jag dig vid ditt namn och gav dig ärenamn, innan du kände mig.
4 Ay tamo Yakuba, kaŋ ga ti Israyla, Ay wane suubananta sabbay se no ay na ni ce da ni maa. Ay na ni no maa za ni man'ay bay.
5Jag är HERREN och eljest ingen, utom mig finnes ingen Gud; innan du kände mig, omgjordade jag dig,
5 Ay no Rabbi, afo si no koyne, Ay baa da banda Irikoy kulu si no. Ay ga ni guddu mo, baa kaŋ ni s'ay bay.
6för att man skulle förnimma både i öster och i väster, att alls ingen finnes förutom mig, att jag är HERREN och eljest ingen,
6 Zama za wayna funyaŋ kal a ma koy kaŋ, Borey ma bay kaŋ afo si no kala ay. Ay no ga ti Rabbi, afo si no koyne.
7jag som danar ljuset och skapar mörkret, jag som giver lyckan och skapar olyckan. Jag, HERREN, är den som gör allt detta.
7 Ay no ga kaari te, ay no ga kubay mo taka. Ay ya baani kandeko no, Ay ya masiiba takako mo no. Ay no, Rabbi kaŋ ga hayey din kulu te.
8Drypen, I himlar därovan, och må skyarna låta rättfärdighet strömma ned. Må jorden öppna sig, och må dess frukt bliva frälsning; rättfärdighet låte den ock växa upp. Jag, HERREN, skapar detta.
8 Ya beeney, wa adilitaray tolli a ma fun beene. Beene burey mo ma adilitaray gusam. Ganda mo ma bagu zama faaba ma zay ka fatta. Adilitaray mo ma zay a banda. Ay, Rabbi no k'a taka.
9Ve dig som vill gå till rätta med din Skapare, ja, ve dig, du skärva bland andra skärvor av jord! Skall väl leret säga till krukmakaren: »Vad kan du göra?» Och skall ditt verk säga om dig: »Han har inga händer»?
9 Kaari boro kaŋ ga kakaw da nga Teekwa -- Bora din ya cambu no ndunnya cambey ra. Mate no? Botogo ga ne bora kaŋ na nga diibi se: ‹Ifo no ni goono ga te?›. Wala mo ni goyo ma ne ni sinda kambe?
10Ve dig som säger till din fader: »Icke kan du avla barn» och till hans hustru: »Icke kan du föda barn»!
10 Kaari bora kaŋ ne baaba se: ‹Ifo no ni goono ga hay?› Wala a ma ne waybora se: ‹Ifo hay zaŋay no ni goono ga te?›
11Så säger HERREN, Israels Helige, som ock är hans skapare: Frågen mig om det tillkommande; lämnen åt mig omsorgen om mina söner, mina händer verk.
11 Yaa no Rabbi, Israyla wane Hananyankoyo, Kaŋ ga ti a Teekwa mo ci: Muraadey kaŋ goono ga kaa, Ni g'ay hã woodin yaŋ boŋ no? Ay izey d'ay kambe goyey ciine ra mo, Ni g'ay lordi no?
12Det är jag, som har gjort jorden och skapat människorna därpå; det är mina händer, som hava utspänt himmelen, och hela dess härskara har jag bådat upp.
12 Ay no ka ndunnya te, Ay na boro taka a boŋ mo. Ay kambey no ka beeney salle, I kundey kulu mo, ay no k'i sasare.
13Det är ock jag, som har låtit denne uppstå i rättfärdighet, och alla hans vägar skall jag göra jämna. Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar lösa, och det icke för betalning eller för gåvor, säger HERREN Sebaot.
13 Ay no ka Sirus suuban adilitaray ra, Ay g'a fondey kulu sasabandi mo. A g'ay gallo cina, A g'ay waney kaŋ i konda tamtaray mo taŋ, Kaŋ manti sufuray se, Manti mo banandi se. Yaadin no Rabbi Kundeykoyo ci.
14Så säger HERREN: Vad egyptierna hava förvärvat med sitt arbete och etiopiernas och Sebas resliga folk med sin handel, det skall allt övergå i din hand och höra dig till. De skola följa bakom dig, i kedjor skola de gå. Och de skola falla ned inför dig och ställa sin bön till dig: »Allenast i dig är Gud, och eljest finnes ingen, alls ingen annan Gud.»
14 Yaa no Rabbi ci: Misira taabi goy duure, Da Etiyopi day da neera jinayey, Da Sabanancey kaŋ ti boro kuukey mo, I kulu ga bisa ka kaa ni do. I ma ciya ni wane yaŋ, i ga ni banda gana mo. I ga bisa ka kaa ka tamtaray ka ye ganda ni jine, I ga ŋwaaray ni gaa ka ne: ‹Daahir, Irikoy go ni banda, A cine si no mo, Irikoy fo si no.› »
15Ja, du är sannerligen en outgrundlig Gud, du Israels Gud, du frälsare
15 Ya nin Israyla Irikoyo kaŋ ti Faabako, Daahir, ni ya Irikoy kaŋ ga tugu no.
16De komma alla på skam och varda till blygd, de måste allasammans gå där med blygd, alla avgudamakarna.
16 Borey kaŋ yaŋ ga tooru te ga haaw, Oho, i ga di kayna, I kulu ga furo boŋ haway ra care banda.
17Men Israel bliver frälst genom HERREN med en evig frälsning; aldrig i evighet skolen I komma på skam och varda till blygd.
17 Amma Rabbi ga Israyla faaba, Faaba kaŋ ga duumi mo no. Araŋ si haaw bo, Boro kulu si araŋ kaynandi mo hal abada abadin.
18Ty så säger HERREN, han som har skapat himmelen, han som är Gud, han som har danat jorden och gjort den, han som har berett den och som icke har skapat den till att vara öde, utan danat den till att bebos: Jag är HERREN och eljest ingen.
18 Zama ya-cine no Rabbi ci, nga kaŋ na beena taka, (nga no ga ti Irikoy, ndunnya cinako, a Teeko mo. Nga no k'a sinji, a n'a taka kaŋ manti yaamo, A n'a cina a ma ciya goray nangu.) A ne: «Ay no Rabbi, afo kulu si no.
19Jag har icke talat i det fördolda, någonstädes i ett mörkt land; jag har icke sagt till Jakobs släkt: Förgäves skolen I söka mig. Jag är HERREN, som talar sanning, som förkunnar, vad rätt är.
19 Ay mana salaŋ gundu ra, Nangu fo ganda kaŋ gonda kubay. Ay mana ne Yakuba banda m'ay ceeci yaamo mo. Ay wo, Rabbi, adilitaray sanni no ay ga ci, Haŋ kaŋ ga saba mo no ay ga ci.
20Så församlen eder nu och kommen hit, träden fram allasammans, I räddade, som ären kvar av folken. Ty de hava intet förstånd, de som föra sina träbeläten omkring i högtidståg och bedja till en gud som icke kan frälsa.
20 Ya araŋ dumi cindey borey kaŋ yaŋ du ka yana, Wa margu ka kaa, wa maan care banda. Borey kaŋ gonda tuuri ga jare kaŋ ga ti i tooru jabantey, Da borey kaŋ yaŋ ga adduwa te de-koy kaŋ sinda faaba hina gaa, I kulu sinda bayray.
21Förkunnen något och läggen fram det; alla tillhopa må rådslå därom. Vem har långt förut låtit eder höra detta och för länge sedan förkunnat det? Har icke jag, HERREN, gjort det jag, förutom vilken ingen Gud mer finnes, ingen Gud, som är rättfärdig och som frälsar, nej, ingen finnes jämte mig.
21 Wa ci, oho, wa kande sanni, Oho, wa saaware care gaa. May no ka woodin bangandi za doŋ zamaney ra? May no k'a ci za doŋ? May no da manti ay, Rabbi? Irikoy fo mo si no kala ay, Ay ya Irikoy adilitaraykoy da faabako mo no, Afo si no kala ay.
22Vänden eder till mig, så varden I frälsta, I jordens alla ändar; ty jag är Gud och eljest ingen.
22 Ya araŋ ndunnya me-a-me, Wa bare ay do haray ka du faaba, Zama ay no ga ti Irikoy, afo si no mo kala ay.
23Jag har svurit vid mig själv, från min mun har utgått ett sanningsord, ett ord, som icke skall ryggas: För mig skola alla knän böja sig, och mig skola alla tungor giva sin ed.
23 Ay ze d'ay boŋ, sanno ban ka fun ay meyo ra, Adilitaray ra no ay salaŋ, Sanno si ye ka tun koyne. Ay ne: Ay se no kange kulu ga gurfa, Deene kulu mo ga ze.
24Så har man betygat om mig: Allenast hos HERREN finnes rättfärdighet och makt. Till honom skola komma med blygd alla de som hava varit honom hätska.
24 Borey ga salaŋ ay boŋ ka ne: ‹Rabbi do hinne no adilitaray da gaabi go, A do mo no Adam-izey ga kaa. Borey kulu kaŋ futu a se mo ga haaw.
25Ja, genom HERREN får all Israels släkt sin rätt, och av honom skola de berömma sig.
25 Rabbi no ga Israyla banda kulu adilandi*, Nga mo no g'i no darza.›