¹Bel sjunker ned, Nebo måste böja sig, deras bilder lämnas åt djur och fänad; de som I förden omkring i högtidståg, de lastas nu på ök som bära sig trötta av bördan.

¹ Bel sombu, Nebo mo gungum. Babila borey toorey go alman beerey da alman kayney boŋ. Hayey din kaŋ araŋ bar-bare nd'ey waato ciya sambuyaŋ jaraw da taabi jaraw alman fargantey se.

²Ja, de måste båda böja sig och sjunka ned; de kunna icke rädda någon börda, själva vandra de bort i fångenskap.

² I gungum ka sombu mo care banda. De-koyey mongu ka hin ka toorey faaba, Amma ngey bumbey din koy tamtaray ra.

³Så hören nu på mig, I av Jakobs hus, I alla som ären kvar av Israels hus, I som haven varit lastade på mig allt ifrån moderlivet och burna av mig allt ifrån modersskötet.

³ Ya Yakuba dumo kaŋ ti Israyla dumo jara kaŋ cindi, Araŋ kaŋ yaŋ ay gaay za gunde ra ka jare mo za araŋ hayyaŋ hane, Wa hanga jeeri ay se.

⁴Ända till eder ålderdom är jag densamme, och intill dess I varden grå, skall jag bära eder; så har jag hittills gjort, och jag skall också framgent hålla eder uppe, jag skall bära och rädda eder.

⁴ Hala ka koy araŋ zeenay ay no ga ti NGA, Hala ka koy araŋ hamni kwaarey gaa mo ay no g'araŋ jare. Ay no k'araŋ te, ay mo no ga jare, Ay g'araŋ gaay, oho, ay g'araŋ faaba mo.

⁵Med vem viljen I likna och jämföra mig, och med vem viljen I sammanställa mig, så att jag skulle vara honom lik?

⁵ May no araŋ g'ay himandi nd'a ka ne in d'a ga saba? May gaa no araŋ g'ay kar ka ne in d'a ga hima care?

⁶Man skakar ut guld ur pungen och väger upp silver på vågen, och så lejer man en guldsmed att göra det till en gud, för vilken man kan falla ned och tillbedja.

⁶ Borey kaŋ yaŋ ga wura dooru ka kaa ziika ra ka nzarfu mo neesi tiŋay neesiji ra, I ga zinga nda wura zam, A m'a bare ka te tooru. I ga gungum, oho, i ga sududu a se.

⁷Den lyfter man på axeln och bär den bort och sätter ned den på dess plats, för att den skall stå där och ej vika från stället. Men ropar någon till den, så svarar den icke och frälsar honom icke ur hans nöd.

⁷ I ga tooro sambu jase gaa ka kond'a k'a jisi nga nango ra. A go ga kay, a si tun nga nango ra. Oho, baa boro hẽ a gaa, A si hin ka tu ka bora faaba nga taabey ra.

⁸Tänken härpå och kommen till förnuft; besinnen eder, I överträdare.

⁸ Ya araŋ, taali-teerey, Wa fongu woone gaa ka ciya alboroyaŋ, Araŋ m'a lasaabu araŋ biney ra.

⁹Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes;

⁹ Wa fongu waato muraadey, za doŋ-doŋ waney, Zama ay ga ti Irikoy, afo kulu si no. Ay ya Irikoy no, afo si no mo danga ay.

¹⁰jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett; jag som säger: »Mitt rådslut skall gå i fullbordan, och allt vad jag vill, det gör jag»;

¹⁰ Ay no ga bananta bangandi za sintina, Za doŋ zamaney ra hariyaŋ mo, Ya i bangandi za i mana te jina. Ay ga ne: Ay waado ga tabbat. Hay kulu kaŋ ay miila mo, ay g'a te.

¹¹jag som kallar på örnen från öster och ifrån fjärran land på mitt rådsluts man. Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.

¹¹ Ay ga curo kaŋ ga ham ŋwa ce a ma kaa ka fun wayna funay haray. Bora kaŋ ay waadu mo ga fun laabu mooro ra. Daahir no ay ci, daahir ay g'a toonandi mo. Ay n'a miila, daahir ay g'a goy mo.

¹²Så hören nu på mig, I stormodige, I som menen, att hjälpen är långt borta.

¹² Ya araŋ bine sando koyey, Araŋ kaŋ ga mooru adilitaray, wa hanga jeeri ay se.

¹³Se, jag låter min hjälp nalkas, den är ej långt borta, och min frälsning dröjer icke; jag giver frälsning i Sion och min härlighet åt Israel.

¹³ Ay g'ay adilitara maanandi, a si mooru bo, Ay faaba mo si gay. Ay ga faaba no Sihiyona ra, Y'ay darza mo no Israyla se.