¹Jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig, jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig; till ett folk som icke var uppkallat efter mitt namn har jag sagt: Se, här är jag, här är jag.

¹ Borey kaŋ yaŋ mana ay hã du ay. Borey kaŋ yaŋ mana ay ceeci no du ay. Dumi fo kaŋ mana ay maa ce se no ay ne: «Ay neeya, ay neeya!»

²Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett gensträvigt folk som vandrar på den väg som icke är god, i det att de följa sina egna tankar --

² Ay foy k'ay kambey salle jama turanto wo se, Ngey kaŋ yaŋ goono ga dira fondo kaŋ si boori ra, Ngey bumbey miiley boŋ.

³ett folk, som beständigt förtörnar mig utan att hava någon försyn, som frambär offer i lustgårdar och tänder offereld på tegelaltaren,

³ Jama din goono ga yanje ceeci ay gaa han kulu taray kwaaray, I goono ga sargay te fariyaŋ ra, I goono ga dugu ton sargay feema yaŋ ra,

⁴som har sitt tillhåll bland gravar och tillbringar natten i undangömda nästen, som äter svinens kött och har vederstygglig spis i sina kärl,

⁴ I goono ga goro saarayyaŋ game ra, I goono ga kani nangu tugante yaŋ ra, Gursuna* ham ŋwaakoyaŋ no, Kaŋ yaŋ gonda fanta hari maafe ngey kusey ra.

⁵som säger: »Bort med dig, kom icke vid mig, ty jag är helig för dig.» De äro såsom rök i min näsa, en eld, som brinner beständigt.

⁵ Ngey no ga ne: «Kay noodin, ni hinne! Ma si maan ay, zama ay hanan da nin!» Borey din ya dullu no ay niina ra, Danji mo no kaŋ foy ka di.

⁶Se, detta står upptecknat inför mina ögon; jag skall icke tiga, förrän jag har givit vedergällning, ja, vedergällning i deras sköte,

⁶ A go, ay jine no a go hantumante, Ay si dangay bo, kala nd'ay bana. Oho, ay ga bana i se i gandey ra.

⁷både för deras egna missgärningar och för deras fäders, säger HERREN, vedergällning för att de tände offereld på bergen och för att de smädade mig på höjderna; ja, först skall jag mäta upp lönen åt dem i deras sköte.

⁷ Ay g'araŋ taaley d'araŋ kaayey waney mo bana care banda, Ngey kaŋ yaŋ na dugu ton tondi kuukey boŋ, I n'ay maa sara mo tudey boŋ -- Woodin se no ay g'i doŋ te-goyey neesi ka bana i se i gandey ra. Yaadin no Rabbi ci.

⁸Så säger HERREN: Likasom man säger om en druvklase, när däri finnes saft: »Fördärva den icke, ty välsignelse är däri», så skall ock jag göra för mina tjänares skull: jag skall icke fördärva alltsammans.

⁸ Yaa no Rabbi ci: Sanda mate kaŋ cine i ga du reyzin hari reyzin fafa gaa, i ga ne mo: «Ma s'a halaci, zama a gonda albarka,» Yaadin cine no ay ga te ay tamey se, Zama i kulu ma si halaci.

⁹Jag skall låta en avkomma utgå från Jakob, från Juda en arvinge till mina berg; ty mina utkorade skola besitta landet, och mina tjänare skola bo däri.

⁹ Ay ga haama fattandi Yakuba gaa. Yahuda ra no ay tondi kuuko tubukwa ga fun. Ay suubanantey g'a tubu, ay tamey mo ga goro noodin.

¹⁰Saron skall bliva en betesmark för får och Akors dal en lägerplats för fäkreatur, och de skola givas åt mitt folk, när det söker mig.

¹⁰ Saruna ga ciya feejey kuray do, Akor gooro mo ga te naŋ kaŋ haw kurey ga kani, Ay jama kaŋ n'ay ceeci se.

¹¹Men I som övergiven HERREN och förgäten mitt heliga berg, I som duken bord åt Gad och iskänken vindryck åt Meni,

¹¹ Amma araŋ kaŋ ga Rabbi furu, Araŋ ga dinya ay tondi hananta. Araŋ kaŋ ga taabal soola Bonkaanay se, Ka gaasiyayaŋ toonandi nda duvan* diibante Waadu se,

¹²eder har jag bestämt åt svärdet, och I skolen alla få böja eder ned till att slaktas, därför att I icke svaraden, när jag kallade, och icke hörden, när jag talade, utan gjorden, vad ont var i mina ögon, och utvalden det som var mig misshagligt.

¹² Ay g'araŋ waadu takuba se. Araŋ kulu mo, araŋ ga sumbal hal i m'araŋ wi. Zama waato kaŋ ay ce, araŋ mana tu. Waato kaŋ ay salaŋ mo, araŋ mana hangan. Amma araŋ na haŋ kaŋ ga laala te ay jine, Araŋ suuban haŋ kaŋ mana kaan ay se mo.

¹³Därför säger Herren, HERREN så: Se, mina tjänare skola äta, men I skolen hungra; se, mina tjänare skola dricka, men I skolen törsta; se, mina tjänare skola glädjas, men I skolen få blygas.

¹³ Woodin sabbay se no Rabbi, Koy Beero ci: A go, ay tamey ga ŋwa, amma araŋ wo ga maa haray. A go, ay tamey ga haŋ, amma araŋ wo ga maa jaw. A go, ay tamey ga farhã, amma araŋ wo ga haaw.

¹⁴Ja, mina tjänare skola jubla i sitt hjärtas fröjd, men I skolen ropa i edert hjärtas plåga och jämra eder i förtvivlan.

¹⁴ A go, ay tamey ga doon bine kaani sabbay se, Amma araŋ wo ga hẽ bine saray sabbay se, Araŋ ga wurru mo biya kaŋ di bone sabbay se.

¹⁵Och I skolen lämna edert namn till ett förbannelsens ord, så att mina utkorade skola säga: »Sådan död give dig Herren, HERREN.» Men åt sina tjänare skall han giva ett annat namn:

¹⁵ Araŋ g'araŋ maa naŋ ay suubanantey se a ma ciya haŋ kaŋ i ga boro laali nd'a. Rabbi, Koy Beero mo ga ni wi. Amma a ga nga tamey ce da maa taji.

¹⁶den som då välsignar sig i landet skall välsigna sig i »den sannfärdige Guden», och den som svär i landet, han skall svärja vid »den sannfärdige Guden». Ty de förra bedrövelserna äro då förgätna och dolda för mina ögon.

¹⁶ Bora kaŋ na nga boŋ albarkandi ndunnya ra, Irikoy cimi-cimo ra no a ga nga boŋ albarkandi. Koyne, boro kaŋ ze ndunnya ra, Irikoy cimi-cimo no a ga ze d'a. Zama borey ga dinya waato masiibey gaa, Zama ay n'i tugu.

¹⁷Ty se, jag vill skapa nya himlar och en ny jord; och man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.

¹⁷ Zama a go, beene tajey da ganda tajo no ay ga taka. Borey si fongu waato muraadey gaa koyne, I si baa furo i biney ra mo.

¹⁸Nej, I skolen fröjdas och jubla till evig tid över det som jag skapar; ty se, jag vill skapa Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd.

¹⁸ Amma kala araŋ ma te bine kaani ka farhã hal abada haŋ kaŋ ay ga taka sabbay se. Zama a go, ay ga Urusalima taka farhã hari, A borey mo bine kaani hari.

¹⁹Och jag skall jubla över Jerusalem och fröjda mig över mitt folk, och där skall icke mer höras gråt eller klagorop.

¹⁹ Ay ga farhã mo Urusalima sabbay se, Ya te bine kaani mo ay jama sabbay se. I si ye ka maa hẽeni jinde wala kaatiyaŋ jinde a ra koyne.

²⁰Där skola icke mer finnas barn som leva allenast några dagar, ej heller gamla män, som icke fylla sina dagars mått; nej, den som dör ung skall dö först vid hundra års ålder, och först vid hundra års ålder skall syndaren drabbas av förbannelsen.

²⁰ Za sohõ boro si ye ka di a ra attaciriya kaŋ jirbey ga kayna, Wala dottijo kaŋ mana nga jirbey toonandi. Zama zanka ga bu a gonda jiiri zangu, Amma zunubikooni kaŋ to jiiri zangu ga ciya laalante.

²¹När de bygga hus, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få äta deras frukt.

²¹ Borey ga windiyaŋ cina ka goro i ra mo. I ga reyzin kaliyaŋ tilam mo k'i nafa ŋwa.

²²När de bygga hus, skall det ej bliva andra, som få bo i dem; när de plantera något, skall det ej bliva andra, som få äta därav. Ty samma ålder, som ett träd uppnår, skall man uppnå i mitt folk, och mina utkorade skola själva njuta av sina händers verk.

²² I si cinari te, boro fo ma goro a ra, I si tilam te, boro fo ma ŋwa a gaa mo. Zama sanda mate kaŋ cine tuuri-nya jirbey ga bara, Yaadin cine no ay jama jirbey ga bara. Ay suubanantey mo ga gay i goono ga maa ngey kambe goyey kaani.

²³De skola icke möda sig förgäves, och barnen, som de föda, drabbas ej av plötslig död; ty de äro ett släkte av HERRENS välsignade, och deras avkomlingar få leva kvar bland dem.

²³ I si goy te yaamo bo, i si ize hay masiiba se. Zama ngey wo, Rabbi wane dumi albarkanteyaŋ no, Ngey nda ngey izey i banda.

²⁴Och det skall ske, att förrän de ropa, skall jag svara, och medan de ännu tala, skall jag höra.

²⁴ A ga ciya mo, za i mana ce ay ga tu. Waati kaŋ i goono ga salaŋ mo, ay ga maa.

²⁵Då skola vargar gå i bet tillsammans med lamm, och lejon skola äta halm likasom oxar, och stoft skall vara ormens föda. Ingenstädes på mitt heliga berg skall man då göra, vad ont och fördärvligt är, säger HERREN.

²⁵ Sakali nda feej'ize ga kuru care banda, Muusu beeri ga subu ŋwa sanda haw cine, Kusa mo ga ciya gondi se ŋwaari. Boro kulu si marayyaŋ te, i si halaciyaŋ te mo ay tondi hananta kulu ra. Yaadin no Rabbi ci.