¹O att du läte himmelen rämna och fore hitned, så att bergen skälvde inför dig,

¹ Sanda mate kaŋ cine danji ga tuuri ize baanoyaŋ ŋwa, Wala mate kaŋ cine danji ga naŋ hari ma zarga, Yaadin cine no ni ga ni maa bayrandi ni ibarey se, Dumi cindey mo ga jijiri ni jine.

²likasom när ris antändes av eld och vatten genom eld bliver sjudande, så att du gjorde ditt namn kunnigt bland dina ovänner och folken darrade för dig!

² Saaya kaŋ ni na goyey kaŋ ga humburandi te, Kaŋ yaŋ iri mana tammahã, Waato din no ni zumbu, Kala tondi kuukey manne ka bambari ni jine.

³O att du fore hitned med underbara gärningar som vi icke kunde vänta, så att bergen skälvde inför dig!

³ Za doŋ borey mana bay ka maa ni baaru, I mana hanga jeeri, Mo kulu mo mana di Irikoy fo kaŋ waana nin, Ni kaŋ ga goy te boro se kaŋ ga hangan ni se.

⁴Aldrig någonsin har man ju hört, aldrig har något öra förnummit, aldrig har något öga sett en annan Gud än dig handla så mot dem som vänta efter honom.

⁴ Ni koy ka boro kulu kaŋ goono ga farhã da adilitaray teeyaŋ kubay, I ga fongu nin ni muraadey ra. A go, ni futu zama iri na zunubi te, I ra no iri go za gayyaŋ, Iri ga du faaba mo, wala?

⁵Du kom dem till mötes, som övade rättfärdighet med fröjd, dem som på dina vägar tänkte på dig. Men se, du blev förtörnad, och vi stodo där såsom syndare. Så hava vi länge stått; skola vi väl bliva frälsta?

⁵ Zama iri kulu ciya sanda haŋ kaŋ si hanan, Iri adilitaray goyey kulu mo ga hima sanda wayboro nyunandi zaara-zaara, Iri kulu goono ga koogu sanda kobto, Iri zunubey mo goono g'iri sambu ka konda iri sanda mate kaŋ cine haw faaru ga te kobto se.

⁶Vi blevo allasammans lika orena människor, och all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad. Vi vissnade allasammans såsom löv, och våra missgärningar förde oss bort såsom vinden.

⁶ Ni maa ceeko kulu si no, Boro si no kaŋ gonda anniya nga ma ni di da gaabi. Zama ni na ni moyduma tugu iri se, Ni n'iri mannandi d'iri laalayaŋey.

⁷Ingen fanns, som åkallade ditt namn, ingen, som vaknade upp för att hålla sig till dig; ty du dolde ditt ansikte för oss och lät oss försmäkta genom vår missgärning.

⁷ Amma sohõ, ya Rabbi, ni ya iri baaba no, Iri wo botogo no, nin no ga ti iri Cinakwa. Iri kulu mo ni kambe goyo no.

⁸Men HERRE, du är ju vår fader; vi äro leret, och du är den som har danat oss, vi äro allasammans verk av din hand.

⁸ Ya Rabbi, ma si futu gumo, Ma si fongu iri laala gaa mo hal abada. Iri ga ni ŋwaaray, ma guna ka di, Iri kulu ni jama no.

⁹Var då ej så högeligen förtörnad, HERRE; och tänk icke evinnerligen på vår missgärning; nej, se därtill att vi allasammans äro ditt folk.

⁹ Ni gallu hanantey ciya saaji. Sihiyona ciya saaji, Urusalima ciya kurmu.

¹⁰Dina heliga städer hava blivit en öken, Sion har blivit en öken, Jerusalem en ödemark.

¹⁰ Iri windi hananta kaŋ diyaŋ ga boori, Naŋ kaŋ iri kaayey na ni sifa, danji n'a ŋwa. Hayey kulu kaŋ iri ga ba halaci mo.

¹¹Vårt heliga och härliga tempel, där våra fäder lovade dig, det har blivit uppbränt i eld; och allt vad dyrbart vi ägde har lämnats åt förödelsen.

¹¹ Ya Rabbi, ni ga suuru nda hayey din no? Ni ga dangay, ni g'iri taabandi mo kal iri hino me no?

¹²Kan du vid allt detta hålla dig tillbaka, o HERRE? Kan du tiga stilla och plåga oss så svårt?