¹Vem är han som kommer från Edom, från Bosra i högröda kläder, så präktig i sin dräkt, så stolt i sin stora kraft? »Det är jag, som talar i rättfärdighet, jag, som är en mästare till att frälsa.»

¹ May no woone kaŋ goono ga fun Bozra kwaara, Edom laabu da bankaaray cirayyaŋ? May no woone kaŋ gonda bankaaray darzante yaŋ, Kaŋ goono ga dira nga hin beero ra? «Ay kaŋ goono ga salaŋ adilitaray ra, Ay ya hinkoy no faaba teeyaŋ se.»

²Varför är din dräkt så röd? Varför likna dina kläder en vintrampares?

² Ifo se no ciray go ni bankaarayey gaa, Ni kwaayey mo ga hima reyzin ize taamuko wane?

³»Jo, en vinpress har jag trampat, jag själv allena, och ingen i folken bistod mig. Jag trampade dem i min vrede, trampade sönder dem i min förtörnelse. Då stänkte deras blod på mina kläder, och så fick jag hela min dräkt nedfläckad.

³ «Ay na reyzin ize taamuyaŋ nangu taamu, ay hinne. Dumey ra mo boro kulu si ay banda. Oho, ay n'i taamu-taamu ay futa ra, Ay n'i kankam ay futay beero ra, Hal i fundey kuro firsi ay bankaarayey gaa, Ay n'ay bankaarayey kulu ziibandi mo.

⁴Ty en hämndedag hade jag beslutit, och mitt förlossningsår hade kommit.

⁴ Zama taali banayaŋ zaari go ay bina ra, Ay wane fansantey jiiro kaa.

⁵Och jag skådade omkring mig, men ingen hjälpare fanns; jag stod där i förundran, men ingen fanns, som understödde mig. Då hjälpte mig min egen arm, och min förtörnelse understödde mig.

⁵ Ay guna, amma gaako fo si no. Ay dambara mo kaŋ i jaŋ boro kaŋ ga kambe daŋ. Woodin se no ay bumbo kamba na faaba goy te ay boŋ se, Ay dukuro mo no k'ay gaa.

⁶Jag trampade ned folken i min vrede och gjorde dem druckna i min förtörnelse, och jag lät deras blod rinna ned på jorden.»

⁶ Ay futa ra no ay na ndunnya dumey taamu-taamu, Ay futay beero ra mo no ay n'i bugandi, K'i kurey mun ganda.»

⁷HERRENS nådegärningar vill jag förkunna, ja, HERRENS lov, efter allt vad HERREN har gjort mot oss, den nåderike mot Israels hus, vad han har gjort mot dem efter sin barmhärtighet och sin stora nåd.

⁷ Rabbi baakasinay suujo, Da Rabbi goyey kaŋ to sifayaŋ, Da hay kulu kaŋ Rabbi no iri se, Da gomni beero kaŋ a cabe Israyla dumo se, Kaŋ a no i se nga bakarawo da nga baakasinay suuji booba boŋ mo, ay g'i kulu ci.

⁸Ty han sade: »De äro ju mitt folk, barn, som ej svika.» Och så blev han deras frälsare.

⁸ Zama a ne: «Daahir, woodin yaŋ ya ay jama no, Izeyaŋ no kaŋ si taari.» A binde ciya i se Faabako.

⁹I all deras nöd var ingen verklig nöd, ty hans ansiktes ängel frälste dem. Därför att han älskade dem och ville skona dem, förlossade han dem. Han lyfte dem upp och bar dem alltjämt, i forna tider.

⁹ I kankami kulu ra nga mo kankam, Nga bumbo malayka n'i faaba mo. A baakasina d'a suujo ra no a n'i fansa*, A n'i sambu k'i jare waato jirbey kulu ra.

¹⁰Men de voro gensträviga, och de bedrövade hans heliga Ande; därför förvandlades han till deras fiende, han själv stridde mot dem.

¹⁰ Amma i murte a gaa k'a Biya Hanna bine sara. Woodin se no a bare ka ciya i se ibare, Nga bumbo mo no ka yanje nd'ey.

¹¹Då tänkte hans folk på forna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, jämte herdarna för hans hjord? Var är han som lade i deras bröst sin helige Ande,

¹¹ Waato din gaa no a jama fongu doŋ jirbey da Musa alwaato ka ne: Man bora kaŋ fun d'ey teeko ra, Da Rabbi jama kurukwa i banda? Man gaa a go, nga kaŋ na Biya Hanna daŋ Musa bina ra?

¹²var är han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och så gjorde sig ett evigt namn,

¹² A go g'i candi da Musa kambe ŋwaaro, Kaŋ ga ti Rabbi kambe darzakoyo. A na haro fay i jine, Zama nga ma maa kaŋ ga duumi te nga boŋ se.

¹³han som lät dem färdas genom djupen, såsom hästar färdas genom öknen, utan att stappla?

¹³ A n'i bisandi guusuyaŋey bindo ra, Danga bari kaŋ go saaji ra, i mana baa kati mo.

¹⁴Likasom när boskapen går ned i dalen så fördes de av HERRENS Ande till ro. Ja, så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

¹⁴ Sanda hawyaŋ kaŋ ga zulli ka koy gooro batama ra, Yaadin cine no Rabbi Biya n'i no fulanzamay. Yaadin cine mo no ni na doŋ borey candi nd'a, Zama ni ma maa kaŋ gonda darza te ni boŋ se.

¹⁵Skåda ned från himmelen och se härtill från din heliga och härliga boning. Var äro nu din nitälskan och dina väldiga gärningar, var är ditt hjärtas varkunnsamhet och din barmhärtighet? De hålla sig tillbaka från mig.

¹⁵ Ni go beene ni beera da ni hananyaŋo nangora ra, Ma guna ganda ka di. Man ni himma da ni hino go? Ni bakarawo da ni suujey, Ni n'i gaay i ma si kaa ay do haray.

¹⁶Du är ju dock vår fader; ty Abraham vet icke av oss, och Israel känner oss icke. Men du, HERRE, är vår fader; »vår förlossare av evighet», det är ditt namn.

¹⁶ Zama ni ya iri baaba no, Baa kaŋ Ibrahim mana iri bay, Israyla mo mana iri seeda. Nin no ga ti Rabbi iri baabo d'iri Fansakwa za doŋ-doŋ kaŋ sinda me, ni maa nooya.

¹⁷Varför, o HERRE, låter du oss då gå vilse från dina vägar och förhärdar våra hjärtan, så att vi ej frukta dig? Vänd tillbaka för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

¹⁷ Ya Rabbi, ifo se no ni ga naŋ iri ma kamba ka ni fondey taŋ? Ifo se no ni na iri biney sandandi mo hal iri ma si humburu nin? Ni tamey se, ni wane jama kundey sabbay se, Ma ye ka kaa.

¹⁸Allenast helt kort fick ditt heliga folk behålla sin besittning; våra ovänner trampade ned din helgedom.

¹⁸ Ni jama hananta na ni nangu hananta tubu jirbi kayna fooyaŋ, Amma iri ibarey na ni nangu hananta taamu-taamu.

¹⁹Det är oss nu så, som om du aldrig hade varit herre över oss, om om vi ej hade blivit uppkallade efter ditt namn.

¹⁹ Iri ciya sanda jama kaŋ yaŋ ni mana may baa ce fo, Danga jama kaŋ yaŋ i mana ce da ni maa. Danga day ni ma beeney kortu ka zumbu! Tondey ma manne ka bambari ni jine!