¹Hören det ord som HERREN talar till eder, I av Israels hus. Så säger HERREN:

¹ Ya Israyla dumo, wa maa sanno kaŋ Rabbi ci araŋ se.

²I skolen icke vänja eder vid hedningarnas sätt och icke förfäras för himmelens tecken, därför att hedningarna förfäras för dem.

² Yaa no Rabbi ci: Wa si dumi cindey fondey dondon, Araŋ ma si humburu beene alaamey mo, Baa kaŋ dumi cindey ga humbur'ey.

³Ty vad folken predika är fåfängliga avgudar. Se, av ett stycke trä från skogen hugger man ut dem, och konstnärens händer tillyxa dem;

³ Zama ndunnya dumey alaadey ya yaamo wane yaŋ no. Zama boro fo ga tuuri beeri saajo tuuri zugu beerey ra, Woodin deesikoy kambe goy no.

⁴med silver och guld pryder man dem och fäster dem med spikar och hammare, för att de icke skola falla omkull.

⁴ A g'a taalam da wura nda nzarfu, A g'a sinji nda kuusayaŋ da ndarka zama a ma si zinji se.

⁵Lika fågelskrämmor på ett gurkfält stå de där och kunna ej tala; man måste bära dem, ty de kunna ej gå. Frukten då icke för dem, ty de kunna ej göra något ont; och att göra något gott, det förmå de ej heller.

⁵ Toorey din ga hima fari ra humburandi, I si salaŋ. Kala boro fo m'i jare, Zama i si hin ka dira ngey boŋ se. Wa si humbur'ey, Zama i si hin ka hasaraw kulu te, Gomni teeyaŋ hina mo si i se.

⁶Men dig, HERRE, är ingen lik; du är stor, ditt namn är stort i makt.

⁶ Ya Rabbi, boro kulu si no kaŋ ga hima nin, Ni ya beeraykoy no, ni maa mo gonda hin beeri.

⁷Vem skulle icke frukta dig, du folkens konung? Sådant tillkommer ju dig. Ty bland folkens alla vise och i alla deras riken finnes ingen som är dig lik.

⁷ Ya ndunnya dumey Bonkoono, may no si humburu nin? Zama borey ma humburu nin wo wazibi no, Za kaŋ ndunnya dumey laakalkooney kulu ra, D'i koytarayey kulu ra, Boro kaŋ ga hima nin si no.

⁸Nej, allasammans äro de oförnuftiga och dårar. Avgudadyrkan är att dyrka trä,

⁸ Amma i kulu sinda laakal, saamoyaŋ no. Haŋ kaŋ i dondon ya yaamo no, i tooro ya tuuri day no!

⁹silverplåt, hämtad från Tarsis, guld, fört ifrån Ufas, arbetat av en konstnär, av en guldsmeds händer. I blått och rött purpurtyg stå de klädda, allasammans blott verk av konstförfarna män.

⁹ Nzarfu kaŋ i dan ka te kobto tafayyaŋ, I ga fun d'ey Tarsis. I ga kande wura mo ka fun d'a Ofir. Gonitaray goyyaŋ no, wura zam kambe goy. Suudi nda suniya no ga ti i bankaarayey. I kulu gonitaray kambe goyyaŋ no.

¹⁰Men HERREN är en sann Gud, han är en levande Gud och en evig konung; för hans förtörnelse bävar jorden, och folken kunna icke uthärda hans vrede.

¹⁰ Amma Rabbi no ga ti Irikoy cimi-cimo. Irikoy fundikooni no, nga wo Koy no kaŋ go no duumi. A futa sabbay se ndunnya ga jijiri, Ndunnya dumey si hin ka munye d'a dukuro.

¹¹Så skolen I säga till dem: De gudar som icke hava gjort himmel och jord, de skola utrotas från jorden och ej få finnas under himmelen.

¹¹ Mate kaŋ araŋ ga ci i se neeya: «De-koyey kaŋ mana beeney da ganda taka, woodin yaŋ ga halaci ka ban ndunnya ra da beena cire mo.»

¹²Han har gjort jorden genom sin kraft, han har berett jordens krets genom sin vishet, och genom sitt förstånd har han utspänt himmelen.

¹² Rabbi na ndunnya te da nga hino, A laakalo do no a na ndunnya sinji, A fahamay do mo no a na beeney daaru.

¹³När han vill låta höra sin röst, då brusa himmelens vatten, då låter han regnskyar stiga upp från jordens ända; han låter ljungeldar komma med regn och för vinden ut ur dess förvaringsrum.

¹³ D'a na jinde sambu, Kala hariyaŋ kosongu go beene. A ga naŋ buuda ma fun ndunnya me ka ziji beene. A ga kande beene mali da hari care banda. A ga haw kaa taray nga jisiri nango ra.

¹⁴Såsom dårar stå då alla människor där och begripa intet; guldsmederna komma då alla på skam med sina beläten, ty deras gjutna beläten äro lögn, och ingen ande är i dem.

¹⁴ Boro kulu ga hima sanda alman cine bayray-jaŋay sabbay se. Wura zam fo kulu, haawi n'a di nga himandi jabonta sabbay se, Zama a sooguyaŋ himando wo yaamo no, Funsari si no a ra.

¹⁵De äro fåfänglighet, en tillverkning att le åt; när hemsökelsen kommer över dem, måste de förgås.

¹⁵ Yaamoyaŋ no, fafagay goyyaŋ no, I alhakko hane i ga halaci.

¹⁶Men sådan är icke han som är Jakobs del; nej, det är han som har skapat allt, och Israel är hans arvedels stam. HERREN Sebaot är hans namn.

¹⁶ Amma Yakuba baa, manti yaadin cine no a bara. Zama nga wo ga ti hay kulu Teeko, Israyla mo, a wane kunda no. Rabbi Kundeykoyo no ga ti a maa.

¹⁷Samlen edert gods och fören det bort ur landet, I som sitten under belägring.

¹⁷ Ya nin kaŋ i windi nda wongu, Ma gungum ka ni jinayyaŋ sambu!

¹⁸Ty så säger HERREN: Se, denna gång skall jag slunga bort landets inbyggare; jag skall bereda dem ångest, så att de förnimma det.

¹⁸ Zama yaa no Rabbi ci: Sohõ ay ga laabo gorokoy sambu k'i catu taray, Ay m'i taabandi, hal i ma maa korni.

¹⁹Ve mig, jag är sönderkrossad! Oläkligt är mitt sår. Men jag säger: Ja, detta är min plåga, jag måste bära den!

¹⁹ Kaari ay! Ay marayyaŋo sabbay se, Ay biyo mo si yay. Amma ay ne: «Bone no kay bo, Tilas ay ma hin a suuru.

²⁰Mitt tält är förstört, och mina tältstreck äro alla avslitna. Mina barn äro borta, de finnas icke mer; ingen är kvar, som kan slå upp mitt tält och sätta upp mina tältdukar.

²⁰ Ay kuuru-fuwo halaci, ay korfey kulu pati, Ay izey fatta ay do, i si no koyne. Boro si no kaŋ ga ye k'ay kuuru-fuwo sinji koyne, A m'a daabuley sarku.»

²¹Ty herdarna voro oförnuftiga, de frågade icke efter HERREN; därför hade de ingen framgång, och hela deras hjord blev förskingrad.

²¹ Zama kurukoy kulu ciya saamoyaŋ, I mana Rabbi ceeci mo. Woodin se no i si te albarka, I alman kuro kulu say-say mo.

²²Lyssna, något höres! Se, det nalkas! Ett stort dån kommer från nordlandet för att göra Juda städer till en ödemark, till en boning för schakaler.

²² Wa maa baaru, a goono ga kaa! Kosongu bambata goono ga fun azawa kambe laabu kaŋ ga Yahuda galley ciya kurmuyaŋ, zoŋey nangoray.

²³Jag vet det, HERRE: människans väg beror ej av henne, det står icke i vandrarens makt att rätt styra sina steg.

²³ Ya Rabbi, ay ga tabbatandi kaŋ boro fondo, Manti a kambe ra no a go. Boro kaŋ ga dira sinda hina mo a ma nga ce me-daarey soola.

²⁴Så tukta mig, HERRE likväl med måtta; icke i din vrede, på det att du ej må göra mig till intet.

²⁴ Ya Rabbi, m'ay gooji cimi ciiti hinne boŋ, Manti ni futa ra bo, zama ni ma s'ay tuusu.

²⁵Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som icke känna dig, och över de släkter som ej åkalla ditt namn. ty de hava uppätit Jakob, ja, uppätit och gjort ände på honom, och hans boning hava de förött.

²⁵ Ma ni futa gusam dumi cindey kaŋ yaŋ si ni bay boŋ, Da kundey kaŋ yaŋ siino ga ni maa ce boŋ. Zama i na Yakuba ŋwa parkatak, Oho, i n'a ŋwa, i n'a ban, I n'a nangora halaci.