1Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN; han sade:
1 Sanni kaŋ fun Rabbi do ka kaa Irimiya do neeya:
2»Hören detta förbunds ord, och talen till Juda män och till Jerusalems invånare;
2 Wa maa sappa woone sanno ka salaŋ nda Yahuda borey, da Urusalima gorokoy mo se.
3säg till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Förbannad vare den man som icke hör detta förbunds ord,
3 Ma ne i se: Yaa no Rabbi Israyla Irikoyo ci: Laalante no boro kaŋ mana haggoy da sappa wo sanney
4det som jag bjöd edra fader på den tid då jag förde dem ut ur Egyptens land, den smältugnen, i det jag sade: Hören min röst och gören detta, alldeles såsom jag bjuder eder, så skolen I vara mitt folk, och jag skall vara eder Gud,
4 kaŋ ay n'araŋ kaayey lordi nd'a waato kaŋ ay n'i fattandi Misira laabo ra, guuru dudal beero ra. Ay ne: Wa hangan ka maa ay sanno se, araŋ ma goy mo hay kulu kaŋ ay n'araŋ lordi nd'a boŋ! Yaadin gaa no araŋ ga ciya ay jama, ay mo ya ciya araŋ Irikoyo.
5på det att jag må hålla den ed som jag har svurit edra fäder: att giva dem ett land som flyter av mjölk och honung, såsom ock nu har skett.» Och jag svarade och sade: »Ja, amen, HERRE.»
5 Zama ay ma zeyaŋo kayandi kaŋ ay ze d'a araŋ kaayey se ka ne ay g'i no laabu kaŋ ga wa da yu bambari, sanda mate kaŋ cine a go d'a hala hunkuna. Ay tu mo ka ne: «Amin, ya Rabbi!»
6Och HERREN sade till mig: Predika allt detta i Juda städer och på gatorna i Jerusalem och säg: Hören detta förbunds ord och gören efter dem.
6 Rabbi mo ne ay se: Ma sanney wo kulu fe Yahuda galley ra, da Urusalima fondey gaa. Ma ne: Wa maa sappa sanni woone, araŋ m'a te mo.
7Ty både på den dag då jag förde edra fäder ut ur Egyptens land och sedan ända till denna dag har jag varnat dem, ja, titt och ofta har jag varnat dem och sagt: »Hören min röst»;
7 Zama kaseeti beeri no ay salaŋ d'a araŋ kaayey se, hano kaŋ hane ay n'i kaa Misira laabo ra ka kaa hala sohõ. Ay ga soobay ka ci ka yaara i se: Wa hangan ka maa ay sanno se.
8men de ville icke höra eller böja sitt öra därtill, utan vandrade var och en i sitt onda hjärtas hårdhet. Därför lät jag ock komma över dem allt vad jag hade sagt i det förbund som jag bjöd dem hålla, men som de dock icke höllo.
8 Amma borey mana maa, i mana hanga jeeri mo, amma i afo kulu soobay ka dira ngey hanga sanday laalayaŋo ra. Woodin se no ay ga sappa woone sanney kulu zumandi i boŋ, sanney kaŋ ay dake i boŋ i ma te, amma i man'i te.
9Och HERREN sade till mig: Jag vet huru Juda män och Jerusalems invånare hava sammansvurit sig.
9 Rabbi ne ay se koyne: Ay na murteyaŋ me-hawyaŋ gar Yahuda borey ra, da Urusalima gorokoy ra.
10De hava vänt tillbaka till sina förfäders missgärningar, deras som icke ville höra mina ord. Själva hava de så följt efter andra gudar och tjänat dem. Ja, Israels hus och Juda hus hava brutit det förbund som jag slöt med deras fäder.
10 Kaayey kaŋ yaŋ wangu ka maa ay sanney, i haamey bare ka ye i zunubey gaa haray, ka de-koy fooyaŋ gana mo zama ngey ma may i se. Israyla dumo da Yahuda dumo na sappa kaŋ ay te in d'i kaayey game ra din tunandi.
11Därför säger HERREN så: Se, jag skall låta en olycka komma över dem, som de icke skola kunna undkomma; och när de då ropa till mig, skall jag icke höra dem.
11 Woodin se yaa no Rabbi ci: A go, ay goono ga masiiba candi ka kande i boŋ kaŋ i si du ka yana. I ga hẽ ay gaa, amma ay si hangan i se.
12Och om så Juda städer och Jerusalems invånare gå bort och ropa till de gudar åt vilka de pläga tända offereld, så skola dessa alls icke kunna frälsa dem i deras olyckas tid.
12 Waato din gaa Yahuda galley da Urusalima gorokoy ga koy ka hẽ de-koyey gaa kaŋ yaŋ se i na dugu ton, amma ngey mo s'i faaba baa kayna fo i taabi alwaato ra.
13Ty så många som dina städer äro, så många hava dina gudar blivit, du Juda; och så många som gatorna äro i Jerusalem, så många altaren haven I satt upp åt skändlighetsguden: altaren till att tända offereld åt Baal.
13 Zama ni galley baayaŋo me no ga ti ni de-koyey mo baayaŋey me, nin Yahuda. Urusalima kwaara fondey baayaŋo me mo no araŋ na feema sinji haawi haro wo se, feemey nooya kaŋ i ga dugu ton i ra Baal se.
14Så må du nu icke bedja för detta folk eller frambära någon klagan och förbön för dem; ty jag vill icke höra, när de ropa till mig för sin olyckas skull.
14 Ni binde ma si adduwa te dumo wo se, ma si hẽeni wala gaara tunandi i se, zama ay si maa i se waati kaŋ i ga hẽ ay gaa i masiiba alwaato ra.
15Vad har min älskade att göra i mitt hus, då hon, ja, hela hopen, övar sådan skändlighet? Kan heligt kött komma såsom offer från dig? När du får bedriva din ondska, då fröjdar du dig ju.
15 Ifo no kande ay baakwa ay windo ra, Za kaŋ a na goy laalo boobo te. Sargay hamo kaŋ ga hanan ga du ka ni masiiba kaa ni gaa no? Mate binde gaa no ni ga du ka farhã?
16»Ett grönskande olivträd, prytt med sköna frukter», så kallade HERREN dig; men nu har han med stort och väldigt dån tänt upp en eld omkring det trädet, så att dess grenar fördärvas.
16 Rabbi na ni maa ce ka ne ni se zeytun* nya kaŋ gonda bi, Nyaŋo ga boori, izo mo ga boori. Amma a ga danji tusu a gaa da kosongu bambata, Tuuro kambey mo ceeri-ceeri.
17Ja, HERREN Sebaot, han som planterade dig, har beslutit olycka över dig, för den ondskas skull som Israels och Juda hus hava bedrivit till att förtörna mig, i det att de hava tänt offereld åt Baal.
17 Zama Rabbi Kundeykoyo, nga kaŋ na ni tilam, a na masiiba ci ni boŋ Israyla kunda da Yahuda kunda laala sabbay se, laala kaŋ i te ngey boŋ se, zama ngey m'ay yanje ceeci, za kaŋ i na dugu ton Baal se.
18HERREN kungjorde det för mig, så att jag fick veta det; ja, du lät mig se vad de förehade.
18 Rabbi n'ay kabarandi nda woodin, ay n'a bay mo. Waato din gaa, ya Rabbi, ni n'i goyey cab'ay se.
19Själv var jag såsom ett menlöst lamm som föres bort till att slaktas; jag visste ej att de förehade anslag mot mig: »Låt oss fördärva trädet med dess frukt, låt oss utrota honom ur de levandes land, så att man icke mer kommer ihåg hans namn.»
19 Amma ay ga hima sanda feej'ize kaŋ si yanje, kaŋ i go ga kond'a wiyaŋ do. Ay mana bay mo kaŋ wiiza day i na me-hawyaŋ soola te ay boŋ. I ne: «Iri ma tuuro da nga izey kulu halaci. Iri m'a pati ka kaa fundikooney laabo ra, Zama boro kulu ma si ye ka fongu a maa gaa koyne.»
20Men HERREN Sebaot är en rättfärdig domare, som prövar njurar och hjärta. Så låt mig då få se din hämnd på dem, ty för dig har jag lagt fram min sak.
20 Amma nin, ya Rabbi Kundeykoyo, Nin kaŋ ga cimi ciiti te, Borey biney d'i fonguyaŋey neesikwa mo no, Naŋ ya di ni banayaŋo i boŋ, Zama ni do no ay kande ay sabaabo.
21Därför säger HERREN så om Anatots män, dem som stå efter ditt liv och säga: »Profetera icke i HERRENS namn, om du icke vill dö för vår hand»
21 Woodin sabbay se, yaa no Rabbi ci Anatot alborey boŋ, ngey kaŋ yaŋ goono ga ni fundo ceeci ka ne: «Ni ma si annabitaray te Rabbi maa gaa, zama iri ma si ni wi.»
22ja, därför säger HERREN Sebaot så: Se, jag skall hemsöka dem; deras unga män skola dö genom svärd, deras söner och döttrar skola dö genom hunger.
22 Woodin sabbay se, yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: A go, ay ga ba k'i gooji. I sahãkooney, takuba g'i wi. I ize arey da ize wayey mo, haray g'i wi.
23Och intet skall bliva kvar av dem; ty jag skall låta olycka drabba Anatots män, när deras hemsökelses år kommer.
23 Ay si baa boro folloŋ cindi i ra, zama ay ga masiiba candi ka kande Anatot alborey boŋ, i alhakko jiiro nooya.