1Detta är det HERRENS ord som kom till Jeremia angående torkan.
1 Rabbi sanno kaŋ kaa Irimiya do koogay boŋ neeya:
2Juda ligger sörjande, dess portar äro förfallna, likasom i sorgdräkt luta de mot jorden, och ett klagorop stiger upp från Jerusalem.
2 Yahuda goono ga bu baray te, A birni me daabirjey goono ga sooli. Borey go ganda ga goro nda bankaaray bi yaŋ. Urusalima hẽeno ziji.
3Stormännen där sända de små efter vatten, men när de komma till dammarna, finna de intet vatten; de måste vända tillbaka med tomma kärl. De stå där med skam och blygd och måste hölja över sina huvuden.
3 I boro beerey n'i talkey donton i ma hari guru ka kande. I kaa dayey do, i mana du hari. I ye da ngey foobu kooney. Haawi n'i di, i kankam, i na ngey boŋey bangum.
4För markens skull, som ligger vanmäktig, därför att intet regn faller på jorden, stå åkermännen med skam och måste hölja över sina huvuden.
4 Zama laabo waaru, kaŋ beene hari mana kaŋ laabo din ra. Alfarey mo, haawi n'i di, I na ngey boŋey bangum.
5Ja, också hinden på fältet övergiver sin nyfödda kalv, därför att intet grönt finnes
5 Oho, jeeri kaŋ go fari ra hay, A na nga izo furu, zama subu si no.
6Och vildåsnorna stå på höjderna och flämta såsom schakaler; deras ögon försmäkta, därför att gräset är borta.
6 Ganji farkay goono ga kay tondey boŋ ka haw ta sanda zoŋo cine. I moy ga kayna, zama subu kulu si no.
7Om än våra missgärningar vittna emot oss, så hjälp dock, HERRE, för ditt namns skull. Ty vår avfällighet är stor; mot dig hava vi syndat.
7 Ya Rabbi, baa kaŋ iri laala goono ga seeda iri boŋ, Kulu nda yaadin kala ni ma goy ni maa sabbay se! Zama daahir iri banda yeyaŋo ga baa gumo. Iri na zunubi te ni se.
8Du Israels hopp dess frälsare i nödens tid, varför är du såsom en främling i landet, lik en vägfarande som slår upp sitt tält allenast för en natt?
8 Ya nin, Israyla beeja, Kaŋ g'a faaba taabi alwaato ra, Ifo se no ni ga ciya sanda yaw laabo ra, Sanda naaruko kaŋ ga nga bukka sinji cin folloŋ se?
9Varför är du lik en rådlös man, lik en hjälte som icke kan hjälpa? Du bor ju dock mitt ibland oss, HERRE, och vi äro uppkallade efter ditt namn; så övergiv oss då icke.
9 Ifo se no ni ga ciya sanda boro kaŋ alyanga n'a di, Sanda boro gaabikooni kaŋ si hin ka faaba? Amma ni go iri game ra. I g'iri ce mo nda ni maa, Ya Rabbi, ma si iri furu!
10Så säger HERREN om detta folk: På detta sätt driva de gärna omkring, de hålla icke sina fötter i styr. Därför har HERREN intet behag till dem; nej, han kommer nu ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder.
10 Yaa no Rabbi ci dumi woone wo se: Yaadin cine no i ga ba ngey ma kamba. I mana ngey cey gaay. Woodin se no Rabbi si yadda i se. Sohõ binde a ga fongu i taaley gaa, A m'i zunubey banandi te i se.
11Och HERREN sade till mig: Du må icke bedja om något gott för detta folk.
11 Rabbi ne ay se: Ma si gomni adduwa te dumo wo se.
12Ty om de än fasta, så vill jag dock icke höra deras rop, och om de än offra brännoffer och spisoffer så har jag intet behag till dem, utan vill förgöra dem med svärd, hungersnöd och pest.
12 D'i mehaw, ay si maa i hẽeno. D'i kande sargay kaŋ i ga ton, da ŋwaari sargayey, ay s'i ta. Amma ay g'i halaci nda takuba, da haray, da balaaw.
13Då sade jag: »Ack Herre, HERRE! Profeterna säga ju till dem: I skolen icke se något svärd, ej heller skall hungersnöd träffa eder, nej, en varaktig frid skall jag giva eder på denna plats.»
13 Kal ay ne: «Ay, ya Rabbi, Koy Beero! Guna, annabey go ga ne i se: ‹Araŋ si di takuba, araŋ si haray mo, amma ay g'araŋ no laakal kanay tabbatante nango wo ra.› »
14Men HERREN sade till mig: Profeterna profetera lögn i mitt namn; jag har icke sänt dem eller givit dem någon befallning eller talat till dem. Lögnsyner och tomma spådomar och fåfängligt tal och sina egna hjärtans svek är det de profetera för eder.
14 Kala Rabbi ne ay se: Annabey din goono ga tangari annabitaray te no d'ay maa. Ay man'i donton, ay man'i lordi mo, ay mana baa salaŋ i se. I goono ga annabitaray te araŋ se da tangari bangandi, da gunayaŋ yaamo, da ngey bine halliyaŋ mo.
15Därför säger HERREN så om de profeter som profetera i mitt namn, fastän jag icke har sänt dem, och som säga att svärd och hungersnöd icke skola komma i detta land: Jo, genom svärd och hunger skola dessa profeter förgås.
15 Woodin se no Rabbi salaŋ annabey boŋ kaŋ yaŋ goono ga annabitaray te da nga maa, a mana i donton mo -- kulu nda yaadin i goono ga ne kaŋ borey si di takuba wala haray laabo woone ra -- amma takuba nda haray no i ga annabey din halaci nd'a.
16Och folket som de profetera för, både män och hustrur, både söner och döttrar, skola komma att ligga på Jerusalems gator, slagna av hunger och svärd, och ingen skall begrava dem; och jag skall utgjuta deras ondska över dem.
16 Borey kaŋ yaŋ se i goono ga annabitaray te mo, i g'i furu Urusalima fondey gaa, borey kaŋ takuba nda haray ga wi. I si du fijiko, ngey nda ngey wandey d'i ize arey da ize wayey, zama ngey bumbey laala no ay ga gusam i boŋ.
17Men du skall säga till dem detta ord: Mina ögon flyta i tårar natt och dag och få ingen ro, ty jungfrun, dottern mitt folk har drabbats av stor förstöring, av ett svårt och oläkligt sår.
17 Ni binde ma sanni woone ci i se: Ay moy ma mundi dooru cin da zaari, i ma si naŋ. Zama ay wane jama ize wandiya ceeri nda kortimi bambata, Da bi kaŋ ga dooru gumo-gumo.
18Om jag går ut på marken, se, då ligga där svärdsslagna män; och kommer jag in i staden, så mötes jag där av hungerns plågor. Ja, både profeter och präster nödgas draga från ort till ort, till ett land som de icke känna.
18 D'ay fatta ka koy fari, Borey kaŋ takuba wi yaŋ din go noodin! D'ay furo kwaara ra mo, A go, wiiza haray taabi go no! Zama annabey da alfagey kulu dira ka koy laabu fo kaŋ i s'a bay do.
19Har du då alldeles förkastat Juda? Har din själ begynt försmå Sion? Eller varför har du slagit oss så, att ingen kan hela oss? Vi bida efter frid, men intet gott kommer, efter en tid då vi skulle bliva helade, men se, förskräckelse kommer.
19 Ni wangu Yahuda no parkatak? Ni fundo ga Sihiyona fanta no? Ifo se no ni n'iri kar, Iri yayandiyaŋ mo si no? Iri na laakal kanay ceeci, amma gomni fo kulu mana kaa. Iri na yayandiyaŋ alwaati ceeci, Amma kala bine patiyaŋ kaŋ go no!
20HERRE, vi känna vår ogudaktighet, våra fäders missgärning, ty vi hava syndat mot dig.
20 Ya Rabbi, iri g'iri laala bay, D'iri baabey taaley mo, Zama iri na zunubi te ni se.
21För ditt namns skull, förkasta oss icke, låt din härlighets tron ej bliva föraktad; kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det icke.
21 Ma si donda iri, ni maa sabbay se, Ma si ni darza karga kaynandi. Ma fongu, Ma si ni sappa kaŋ go in da nin game ra tunandi.
22Finnas väl bland hedningarnas fåfängliga avgudar sådana som kunna giva regn? Eller kan himmelen av sig själv låta regnskurar falla? Är det icke dig, HERRE, vår Gud, som vi måste förbida? Det är ju du som har gjort allt detta.
22 Dumi cindey toorey ra, i gonda wo kaŋ ga hin ka naŋ beene hari ma kaŋ no, wala? Beena binde ga hin ka buru hari sarre nga boŋ se no? Wala manti nin no, ya Rabbi iri Irikoyo? Woodin sabbay se binde no iri ga hangan ni se, Zama nin no ka hayey din kulu te.