¹Gån omkring på gatorna i Jerusalem, och sen till och given akt; söken på dess torg om I finnen någon, om där är någon som gör rätt och beflitar sig om sanning; då vill jag förlåta staden.

¹ Ma zuru ka bar-bare nangu kulu Urusalima fondey gaa. Ma guna, ma bay, ma ceeci a batamey ra, Ka di hal araŋ ga du boro folloŋ kaŋ ga cimi ciiti goy te, kaŋ ga cimi ceeci mo, Hal ay mo, ya Urusalima yaafa.

²Men säga de än: »Så sant HERREN lever», så svärja de dock falskt.

² I ga ne: «Iri ze da Rabbi fundikoono,» Amma sikka si tangari boŋ no i goono ga zeyaŋo din te.

³HERRE, är det ej sanning dina ögon söka? Du slog dem, men de kände ingen sveda. Du förgjorde dem, men de ville ej taga emot tuktan. De gjorde sina pannor hårdare än sten, de ville icke omvända sig.

³ Ya Rabbi, manti cimi no ni moy goono ga ceeci bo? Ni n'i kar, amma i mana maa doori. Ni n'i halaci, amma i wangu goojiyaŋo. I goono ga ngey hangey sandandi hal i bisa tondi sanday. I wangu ka tuubi.

⁴Då tänkte jag: »Detta är allenast de ringa i folket; de äro dåraktiga, ty de känna icke HERRENS väg, sin Guds rätt.

⁴ Saaya din gaa ay ne: Daahir borey wo boro buunoyaŋ no kaŋ sinda laakal. I si Rabbi fonda bay, kaŋ ga ti ngey Irikoyo farilla.

⁵Jag vill nu gå till de stora och tala med dem; de måste ju känna HERRENS väg, sin Guds rätt.» Men ock dessa hade alla brutit sönder oket och slitit av banden.

⁵ Kala ya koy i albeerey do haray, Ay ma salaŋ d'ey, Zama ngey wo ga Rabbi fonda bay, Kaŋ ga ti i Irikoyo farilla. Amma woodin yaŋ mo, care banda no i na calu* ceeri, I na hawyaŋ harey pati-pati.

⁶Därför bliva de slagna av lejonet från skogen och fördärvade av vargen från hedmarken; pantern lurar vid deras städer, och envar som vågar sig ut därifrån bliver ihjälriven. Ty många äro deras överträdelser och talrika deras avfällighetssynder.

⁶ Woodin se no muusu beeri ga fun gumbi ra k'i kar ka zeeri. Taasi beero sakaley* mo g'i halaci. Mari g'i galley windi, Boro kulu kaŋ fun i ra, a g'i tooru-tooru, Zama i taaley ya iboobo no, I banda yeyaŋo mo go, a baa.

⁷Huru skulle jag då kunna förlåta dig? Dina barn hava ju övergivit mig och svurit vid gudar som icke äro gudar. Jag gav dem allt till fyllest, men de blevo mig otrogna och samlade sig i skaror till skökohuset.

⁷ Mate no ay ga te ka ni yaafa? Ni izey n'ay furu, I ze da hay fo kaŋ manti irikoy no. Waato kaŋ ay n'i kuru hal i kungu, i na zina goy te. I margu ka te jama kaaruwa fu me gaa.

⁸De likna välfödda, ystra hästar; de vrenskas var och en efter sin nästas hustru.

⁸ Sanda bari guyaŋ kaŋ ga kungu, I afo kulu goono ga bubuci ka nga gorokasin wande ceeci.

⁹Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Och skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?

⁹ Ay si bana hayey din se no? Yaadin no Rabbi ci. Wala ay si fansa sambu ay boŋ se dumo din dumi boŋ no?

¹⁰Stormen då hennes murar och för stören dem, dock utan att alldeles göra ände på henne. Riven bort hennes vinrankor, de äro ju icke HERRENS.

¹⁰ Wa kaaru a reyzin* kalo gaa ka halaciyaŋ te. Amma wa si halaciyaŋ toonante te bo. W'a kambey pati-pati, Zama manti Rabbi wane no.

¹¹Ty både Israels hus och Juda hus hava varit mycket trolösa mot mig, säger HERREN.

¹¹ Zama Yahuda dumo da Israyla dumo na amaana ŋwaari goy te ay se gumo. Yaadin no Rabbi ci.

¹²De hava förnekat HERREN och sagt: »Han betyder intet. Olycka skall icke komma över oss, svärd och hunger skola vi icke se.

¹² I na tangari ci Rabbi boŋ. I goono ga ne: «A si no. Bone mo si du iri. Iri si di takuba wala haray.»

¹³Men profeterna skola försvinna såsom en vind, och han som säges tala är icke i dem; dem själva skall det så gå.»

¹³ Annabey si hima kala haw kaŋ ga faaru. Sanno si i do koyne. Yaadin mo no i ga te i se.

¹⁴Därför säger HERREN, härskarornas Gud: Eftersom I fören ett sådant tal, se, därför skall jag göra mina ord i din mun till en eld, och detta folk till ved, och elden skall förtära dem.

¹⁴ Woodin sabbay se, yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: Za kaŋ araŋ na sanno din dumi te, A go, ay g'ay sanney ciya danji ni me ra, Jama wo mo ma ciya tuuriyaŋ. A g'i ŋwa ka ban mo.

¹⁵Se, jag skall låta komma över eder, I av Israels hus, ett folk ifrån fjärran land, säger HERREN, ett starkt folk, ett urgammalt folk, ett folk vars tungomål du icke känner, och vars tal du icke förstår.

¹⁵ Yaa no Rabbi ci: Ya Israyla dumo, a go, Ay ga kande araŋ gaa dumi fo kaŋ ga fun nangu mooro, Dumi no kaŋ gay, dumi no kaŋ go no za doŋ, Dumi kaŋ ni s'a ciine bay, Ni si faham da sanni kaŋ i ga salaŋ mo.

¹⁶Deras koger är en öppen grav; de äro allasammans hjältar.

¹⁶ I tongey ya saaray feerante yaŋ no, I kulu wongaariyaŋ mo no.

¹⁷De skola förtära din skörd och ditt bröd, de skola förtära dina söner och döttrar, de skola förtära dina får och fäkreatur, de skola förtära dina vinträd och fikonträd. Dina befästa städer, som du förlitar dig på, dem skola de förstöra med svärd.

¹⁷ I ga ni heemaro nafa da ni ŋwaaro ŋwa. I ga ni ize arey da ni ize wayey ŋwa, I ga ni feejey da ni hawey ŋwa. I ga ni reyzin tiksey da ni jeejay* nyaŋey ŋwa. Ni gallu cinari-beeri-koyey kaŋ gaa ni de din, i g'i bagu-bagu nda takuba.

¹⁸Dock vill jag på den tiden, säger HERREN, icke alldeles göra ände på eder.

¹⁸ Amma baa jirbi woodin yaŋ ra ay s'araŋ ban bo. Yaadin no Rabbi ci.

¹⁹Och om I då frågen: »Varför har HERREN, vår Gud, gjort oss allt detta?», så skall du svara dem: »Såsom I haven övergivit mig och tjänat främmande gudar i edert eget land, så skolen I nu få tjäna främlingar i ett land som icke är edert.»

¹⁹ A ga ciya mo, d'araŋ ga ne: «Ifo se no Rabbi iri Irikoyo go ga hayey wo kulu te iri se?» kala ni ma ne i se: «Sanda mate kaŋ cine araŋ n'ay furu, araŋ may mebarawey de-koyey se mo araŋ laabo ra, yaadin cine no araŋ ga may yawey se d'a laabu fo kaŋ manti araŋ wano ra.»

²⁰Förkunnen detta i Jakobs hus, kungören det i Juda och sägen:

²⁰ Ma woone ci Yakuba dumo ra, Ma feyaŋ te Yahuda ra, ka ne:

²¹Hör detta, du dåraktiga och oförståndiga folk, I som haven ögon, men icke sen, I som haven öron, men icke hören.

²¹ Ya araŋ borey kaŋ yaŋ si caram, Kaŋ sinda laakal mo, wa maa woone sohõ, Araŋ kaŋ gonda moyaŋ, amma araŋ si di. Araŋ kaŋ gonda hangayaŋ, amma araŋ si maa.

²²Skullen I icke frukta mig, säger HERREN, skullen I icke bäva för mig, for mig som har satt stranden till en damm for havet, till en evärdlig gräns, som det icke kan överskrida, så att dess böljor, huru de än svalla, ändå intet förmå, och huru de än brusa, likväl icke kunna överskrida den?

²² Araŋ si humburu ay no? Yaadin no Rabbi ci. Araŋ gaahamey si jijiri ay jine no, Ay kaŋ ga naŋ taasi ma ciya teeko se hirri lordi kaŋ ga duumi boŋ, hal a si hin k'a daaru? Baa a bondayey ga follo, I day si hin ka te zaama, Baa i ga kosongu te, Kulu nda yaadin i si hin ka bisa hirro gaa.

²³Men detta folk har ett gensträvigt och upproriskt hjärta; de hava avfallit och gått sin väg.

²³ Amma dumi woone wo, a gonda hanga sanday bine, Da tureyaŋ bine. I kamba ka bare ka ngey koyyaŋ te.

²⁴De sade icke i sina hjärtan: »Låtom oss frukta HERREN, vår Gud, honom som giver regn i rätt tid, både höst och vår, och som ständigt beskär oss de bestämda skördeveckorna.»

²⁴ I mana ne ngey bina ra mo: «Naŋ day iri ma humburu Rabbi iri Irikoyo, Nga kaŋ ga beena haro no nga alwaato ra, Sintinay wano da kokor banda wano, Nga kaŋ ga heemar alwaati soola ka jisi iri se tabbatante mo.»

²⁵Edra missgärningar hava nu fört dessa i olag, och edra synder hava förhållit för eder detta goda.

²⁵ Araŋ goy laaley na hayey din bare. Araŋ zunubey mo n'araŋ ganji gomni.

²⁶Ty bland mitt folk finnas ogudaktiga människor: de ligga i försåt, likasom fågelfängaren ligger på lur, de sätta ut giller till att fånga människor.

²⁶ Zama ay na boro laaloyaŋ gar ay jama ra. I goono ga batandi, Sanda mate kaŋ cine curayze diiko ga gum. I goono ga hirrimi dake deene, i goono ga borey di.

²⁷Såsom när en bur är full av fåglar, så äro deras hus fulla av svek. Därigenom hava de blivit så stora och rika; de hava blivit feta och skinande.

²⁷ Sanda mate kaŋ cine curayze fito ga to da curayzeyaŋ, Yaadin cine no i windey ga to da amaana ŋwaari. Woodin se no i je, i te arzaka.

²⁸För sina ogärningar veta de icke av någon gräns, de hålla icke rätten vid makt, icke den faderlöses rätt, till att främja den; och i den fattiges sak fälla de icke rätt dom.

²⁸ I te burceriyaŋ, i ga nyaale mo. Oho, i ga koy da jina no laala goy ra. I si alatuumey sanni gaakasinay hal a ma te albarka. I si faasa alfukaarey se da mate kaŋ ga hagu nd'a.

²⁹Skulle jag icke för sådant hemsöka dem? säger HERREN. Skulle icke min själ hämnas på ett sådant folk som detta är?

²⁹ Ay si hayey wo banayaŋ te no? Yaadin no Rabbi ci. Ay fundo si fansa bana dumo din dumi boŋ no, wala?

³⁰Förfärliga och gruvliga ting ske i landet.

³⁰ Haŋ kaŋ ga dambarandi nda fanta hari mo go, A te laabo wo ra:

³¹Profeterna profetera lögn, och prästerna styra efter deras råd; och mitt folk vill så hava det. Men vad skolen I göra, när änden på detta kommer?

³¹ Annabey goono ga tangari annabitaray te. Alfagey goono ga may da ngey boŋ ibaay. Ay jama mo ga ba a ma ciya yaadin cine. Day, ifo no araŋ ga te a bananta?