¹Bärgen edert gods ut ur Jerusalem, I Benjamins barn, stöten i basun i Tekoa, och resen upp ett högt baner ovanför Bet-Hackerem; ty en olycka hotar från norr, med stor förstöring.

¹ Ya araŋ Benyamin izey, Wa zuru ka fun ka yana Urusalima bindo ra. Wa hilli kar Tekowa ra. Wa liiliwal tunandi Bayt-Hakerem boŋ, Zama laala goono ga niigaw ka fun azawa kambe haray, Kaŋ ga ti halaciyaŋ bambata.

²Hon som är så fager och förklemad, dottern Sion, henne skall jag förgöra.

² Ize kwaaso hanna din kaŋ ga ti Sihiyona* ize wayo, Ay g'a halaci.

³Herdar skola komma över henne med sina hjordar; de skola slå upp sina tält runt omkring henne, avbeta var och en sitt stycke.

³ Hawjiyey da ngey alman kurey ga kaa a do. I ga ngey bukkey sinji ka gaaba nd'a k'a windi. I afo kulu mo ga kuru nga nango ra.

⁴Ja, invigen eder till strid mot henne. »Upp, låt oss draga åstad, medan middagsljuset varar! Ack att dagen redan lider till ända! Ack att aftonens skuggor förlängas!

⁴ I ga ne: «Wa wangu soola a se. Wa tun, iri ma kaaru nda wayna to zaari bindi. Kaari iri, zama wayna go ga siiri, Zama wiciri kambu biyo ga ku!

⁵Välan, så låt oss draga ditupp om natten och förstöra hennes palatser.»

⁵ Wa tun, iri ma kaaru cin haray ka Urusalima faadey halaci.»

⁶Ty så säger HERREN Sebaot: Fällen träd och kasten upp vallar emot Jerusalem. Hon är staden som skall hemsökas, hon som i sig har idel förtryck

⁶ Zama yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: W'a tuuri-nyaŋey beeri-beeri ka te guyaŋ kaŋ i ga Urusalima wongu nd'a. Gallu nooya kaŋ i ga ba ka gooji. kankami go a ra nangu kulu.

⁷Likasom en brunn låter vatten välla fram, så låter hon ondska framvälla. Våld och förödelse hör man där, sår och slag äro beständigt inför min åsyn.

⁷ Sanda mate kaŋ cine day ga nga haro zaba, Yaadin cine no gallo wo ga nga laala zaba. Boro go ga maa toonye nda halaciyaŋ a ra. Waati kulu ay jine doori nda marayyaŋ go no.

⁸Låt varna dig, Jerusalem, så att min själ ej vänder sig ifrån dig, så att jag icke gör dig till en ödemark, till ett obebott land.

⁸ Ya Urusalima, ma yadda nda kaseetiyaŋ zama ay bina ma si wangu nin, Ay ma si ni ciya kurmu, Laabu kaŋ sinda goroko.

⁹Så säger HERREN Sebaot: En efterskörd, likasom på ett vinträd, skall man hålla på kvarlevan av Israel. Räck ut din hand åter och åter, såsom när man plockar av druvor från rankorna.

⁹ Yaa no Rabbi Kundeykoyo ci: Ibarey ga Israyla jara kaŋ cindi din mo koobu, Sanda reyzin* tikse cine. Ni kamba ma ye k'a koobu sanda mate kaŋ cine reyzin kosuko ga te da kambey kulu.

¹⁰Men inför vem skall jag tala och betyga för att bliva hörd? Se, deras öron äro oomskurna, så att de icke kunna höra. Ja, HERRENS ord har blivit till smälek bland dem; de hava intet behag därtill.

¹⁰ May yaŋ se no ay ga salaŋ, ay ma kaseeti hal i ma maa? A go, i hangey sinda dambanguyaŋ no hal i si hin ka hangan. A go mo Rabbi sanno ciya foyko i se, I si maa a kaani baa kayna.

¹¹Därför är jag uppfylld av HERRENS vrede, jag förmår icke hålla den inne. Utgjut den över barnen på gatan och över alla de unga männens samkväm; ja, både man och kvinna skola drabbas därav, jämväl den gamle och den som har fyllt sina dagars mått.

¹¹ Woodin sabbay se no ay to da Rabbi futa. Ay farga nd'ay m'a gaay. Ma futay gusam zankey boŋ kwaara fondey gaa da gaabikooney jama boŋ mo fap! folloŋ. Zama baa kurnye nda wande, I g'i sambu care banda, Da arkusey da dottijey care banda.

¹²Och deras hus skola gå över i främmandes ägo så ock deras åkrar och deras hustrur, ty jag vill uträcka min hand mot landets inbyggare, säger HERREN.

¹² I windey ga bare ka ciya boro fooyaŋ wane, D'i farey d'i wandey mo care banda, Zama ay g'ay kamba salle ka gaaba nda laabo gorokoy. Yaadin no Rabbi ci.

¹³Ty alla, både små och stora, söka där orätt vinning, och både profeter och präster fara allasammans med lögn,

¹³ Zama za i boro kayney ka koy i boro beerey, I kulu gonda anniya riiba ganayaŋ se. Za i annabey ka koy i alfagey gaa mo, I afo kulu goono ga tangari goy te.

¹⁴de taga det lätt med helandet av mitt folks skada; de säga: »Allt står väl till, allt står väl till», och dock står icke allt väl till.

¹⁴ I n'ay borey biyo safar beene-beene hinne. I goono ga ne: «Baani samay, baani samay!» Kaŋ mo baani kulu si no.

¹⁵De skola komma på skam, ty de övade styggelse. Likväl känna de alls icke någon skam och veta icke av någon blygsel. Därför skola de falla bland de andra; när min hemsökelse träffar dem, skola de komma på fall, säger HERREN,

¹⁵ I haaw no i fanta hari goyey kaŋ i te se? Abada, baa kayna, i mana haaw. I moydumey mo mana baa alhaali barmay. Woodin sabbay se binde, Borey kaŋ yaŋ ga kaŋ din ra no i ga kaŋ. Waati kaŋ ay g'i taabandi no ay g'i zeeri ganda. Yaadin no Rabbi ci.

¹⁶Så sade HERREN: »Ställen eder vid vägarna och sen till, och frågen efter forntidens stigar, frågen vilken väg som är den goda vägen, och vandren på den, så skolen I finna ro för edra själar.» Men de svarade: »Vi vilja icke vandra på den.»

¹⁶ Yaa no Rabbi ci: Wa kay fonda boŋ ka guna ka doŋ fondey hã, naŋ kaŋ no fondo hanno go, Araŋ m'a gana mo. Araŋ ga du fulanzamay araŋ fundey se mo. Amma i ne: «Abada! Iri wo s'a gana bo.»

¹⁷Och när jag då satte väktare över eder och sade: »Akten på basunens ljud», svarade de: »Vi vilja icke akta därpå.»

¹⁷ Ay na batukoyaŋ daŋ araŋ se mo ka ne: Wa hilli karyaŋ jinde hangan. Amma i ne ngey wo si hangan.

¹⁸Hören därför, I hednafolk, och märk, du menighet, vad som sker bland dem.

¹⁸ Ya ndunnya dumey, wa maa, Ya jama marga, wa bay haŋ kaŋ ga kaa i gaa.

¹⁹Ja hör, du jord: Se, jag skall låta olycka komma över detta folk, såsom en frukt av deras anslag, eftersom de icke akta på mina ord, utan förkasta min lag.

¹⁹ Ya nin ndunnya, ma maa, A go, ay ga masiiba candi ka kande jama wo boŋ, I fonguyaŋey nafa nooya, Za kaŋ i mana hanga jeeri ka maa ay sanno se. Ay asariya mo, i n'a furu.

²⁰Vad frågar jag efter rökelse, komme den ock från Saba, eller efter bästa kalmus ifrån fjärran land? Edra brännoffer täckas mig icke, och edra slaktoffer behaga mig icke.

²⁰ Miila woofo boŋ no i goono ga kande lubban ka fun d'a ay se Seba, da arce kaano mo ka fun d'a laabu mooro? Araŋ sargayey kaŋ i ga ton, Manti haŋ kaŋ ay ga ta no. Araŋ sargayey mana kaan ay se mo.

²¹Därför säger HERREN så: Se, jag skall lägga stötestenar för detta folk; och genom dem skola både fader och söner komma på fall, den ene borgaren skall förgås med den andre.

²¹ Woodin sabbay se mo, yaa no Rabbi ci: A go, ay ga katiyaŋ hari daŋ jama wo jine, Za baabey za zankey, i kulu no ga kati a gaa care banda, Gorokasin nda nga cora ga halaci mo.

²²Så säger HERREN: Se, ett folk kommer från nordlandet, ett stort folk reser sig vid jordens yttersta ända.

²² Yaa no Rabbi ci: A go, ndunnya dumi fo ga kaa ka fun azawa kambe laabo ra. Ay ga ndunnya dumi bambata fo tunandi a ma fun ndunnya nangu moorey ra.

²³De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Sion.

²³ I ga biraw da yaaji gaay. Bine-bi-koyyaŋ no, i si bakar. I jinde ga te kosongu sanda teeku cine. I goono ga bariyaŋ kaaru, Afo kulu go soolante wongu daaga se, Sanda boro kaŋ goono ga ba ka furo wongu ra, A ma wongu nda nin, ya nin Sihiyona ize wayo.

²⁴När vi höra ryktet om dem, sjunka våra händer ned, ängslan griper oss, ångest lik en barnaföderskas.

²⁴ Iri maa i baaru, iri kambey yay. Azaaba n'iri di, da taabi mo sanda wayboro kaŋ goono ga hay-zaŋay.

²⁵Gå icke ut på marken, och vandra ej på vägen, ty fienden bär svärd; skräck från alla sidor!

²⁵ Wa si fatta ka koy fari ra. Araŋ ma si taray haray fondo gana mo ibare takuba da humburkumay kaŋ go nangu kulu sabbay se.

²⁶Du dotter mitt folk, höll dig i sorgdräkt, vältra dig i aska, höj sorgelåt likasom efter ende sonen, och håll bitter dödsklagan; ty plötsligt kommer förhärjaren över oss.

²⁶ Ya ay jama ize wayo, Ma ni canta guddu nda bufu zaara. Ni ma bimbilko boosu ra, ni ma bu baray te ni boŋ se sanda mate kaŋ cine i ga ize folloŋ kaŋ go nga hayrey se bu baray te, Bu baray kaŋ ga koroŋ gumo mo, Zama hasarawkoy ga kaŋ iri boŋ da jirsiyaŋ.

²⁷Jag har satt dig till en proberare i mitt folk -- såväl som till ett fäste -- på det att du må lära känna och pröva deras väg.

²⁷ Nin, Irimiya, ay na ni ciya siiko da neesiko ay jama ra, Zama ni m'i muraadey bay k'i neesi mo.

²⁸De äro allasammans avfälliga och gensträviga, de gå med förtal, de äro koppar och järn, allasammans äro de fördärvliga människor.

²⁸ I kulu hanga sando yaŋ da turante yaŋ no gumo. I goono ga bar-bare ka mimanda te, I kulu fumbi goy teekoyaŋ no. I ga hima guuru-say da guuru-bi.

²⁹Blåsbälgen pustar, men ur elden kommer allenast bly fram; allt luttrande är förgäves, slagget bliver ändå icke frånskilt.

²⁹ Hansekoy goono ga funsu nda korni. Bidila goono ga manne danjo ra. Yaamo no i goono ga hanse, Amma ziibo mana fay waani.

³⁰»Ett silver som må kastas bort», så kan man kalla dem, ty HERREN har förkastat dem.

³⁰ I ga ne i se nzarfu yaamo kaŋ boro kulu si ba, Zama Rabbi wang'ey.