1Därefter tog Job till orda och sade:
1 Ayuba tu ka ne:
2Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
2 «Ay jin ka maa sanni woodin yaŋ dumi boobo. Araŋ kulu yaamarkoyaŋ no kaŋ ga taabandi.
3Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
3 Haw sanni wo gonda kokor no? Wala ifo no ka ni zukku kaŋ naŋ ni goono ga tu?
4Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
4 Ay mo gonda hina kaŋ ga salaŋ sanda araŋ cine. Amma d'a ma ciya araŋ fundey go sanda nango kaŋ ay wano go, Doŋ ay ga hin ka sanniyaŋ margu-margu araŋ boŋ, K'ay boŋ zinji araŋ gaa.
5Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
5 Amma ay wo, kala day ya araŋ gaabandi nd'ay meyo. Yaamaryaŋo kaŋ ay meyo ga te araŋ se din g'araŋ gurzugayey dogonandi.
6Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
6 Baa ay salaŋ, ay bine sara day si te daama, Wala baa ay naŋ mo, daama woofo no ay ga maa?
7Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
7 Amma sohõ Irikoy n'ay fargandi. _Ya Irikoy_, ni n'ay jama kulu ciya yaamo.
8Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
8 Ni n'ay daŋ ya koogu parkatak, ay taalo seeda nooya! Faabiri go ga tun ka gaaba nd'ay, Taray kwaaray ra a goono ga seeda ay boŋ.
9I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
9 A futa ra a n'ay tooru-tooru, ka wangu ay fundo. A na nga hinjey kaama ay se, Ay yanjekaaro goono g'ay gullu nda nga moy.
10Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
10 I na ngey meyey nyatte ay gaa k'ay wow, I go g'ay saŋ-saŋ da kayna, i go ga margu ay boŋ.
11Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
11 Irikoy n'ay daŋ boro yaamo yaŋ kambe ra, A n'ay jindaw laalakoyey kambe ra.
12Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
12 Doŋ ay goono ga goro baani goray ra, Kal a n'ay ceeri-ceeri. Oho, jinde gaa no a n'ay di k'ay bagu-bagu. A n'ay sinji, k'ay ciya nga se goo hari.
13från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
13 A hangawey n'ay daŋ game. A n'ay teelo gooru-gooru, bakaraw si, A n'ay tay haro mun ganda.
14Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
14 A go g'ay bagu, korti go korti boŋ. A ga kaŋ ay boŋ sanda wongaari fo cine.
15Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
15 Ay na zaara-zaarayaŋ ta ka daŋ ay kuuro gaa, Ay n'ay hillo sara laabo ra.
16Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
16 Ay moyduma sara nda hẽeni, Ay mo-kuurey gaa mo gonda buuyaŋ biya,
17Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
17 Baa kaŋ toonye si no ay kambe ra, Ay adduwa mo ga hanan.
18Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
18 Ya laabo, ma s'ay kuro fiji, Ay hẽeno mo ma si du kayyaŋ nangu.
19Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
19 Baa sohõ, guna, ay gonda ay seeda beena ra, Yongo beene mo, boro go no kaŋ ga yadda ka kay ay se.
20Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
20 Ay corey goono g'ay hahaara, Amma ay moy goono ga mundi dooru Irikoy gaa,
21Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
21 Hala boro fo ma kalima gaakasinay te Irikoy do, Sanda mate kaŋ cine boro ga te nga gorokasin se.
22Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
22 Zama hal a ga to jiiri kayna fooyaŋ, Ay ga fondo gana kaŋ ay si ye ka kaa koyne.