1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1 Gaa no Bildad Suhi bora tu ka ne:
2Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
2 «Waati fo no araŋ ga sanney wo dumi naŋ? Wa lasaabu day, a banda iri mo ga salaŋ.
3Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
3 Ifo se no ni go ga iri himandi danga almanyaŋ, Ni do no iri go danga harramyaŋ cine?
4Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
4 Nin wo, kaŋ na ni boŋ tooru-tooru ni futa ra, I ga ndunnya naŋ koonu ni sabbay se no, Wala i ga tondi hibandi ka kaa nga nango ra?
5Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
5 Daahir i ga boro laalo annura wi, A danji beela kaaro mo ga gaze.
6Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
6 Kaari kaŋ go a nangora ra din ga ciya kubay, Fitilla kaŋ go a boŋ beene din mo ga bu.
7Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
7 A ce taamuyaŋo gaabo ga kankam, Nga bumbo saawara mo g'a soote ganda.
8Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
8 Zama a cey ga kond'a wufa ra, A go no mo ga taamu kumsay boŋ.
9snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
9 Hirrimi g'a di ce kondo gaa, Asuuta mo g'a gaay.
10garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
10 I na korfo hirrimi tugu a se ganda, Guusu hirrimi mo go fondo boŋ.
11Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
11 Humburkumay beeri g'a humburandi kuray kulu. I g'a ce kondo ŋwa k'a gaaray.
12Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
12 Haray g'a gaabo ŋwa, Masiiba go soolante a jarga.
13Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
13 A g'a kuuro ŋwa, Oho, bu doori g'a dabey ŋwa.
14Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
14 A nangora kaŋ gaa a ga de, a ra no i g'a hamay ka kond'a humburkumay bonkoono do.
15I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
15 Haŋ kaŋ manti a wane no ga goro a windo ra, I ga sufar* say-say a nangora boŋ.
16Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
16 A kaajey ga koogu ganda laabo ra, A kambey mo ga lakaw beene.
17Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
17 Baa a gaa fonguyaŋ ga daray ndunnya ra, A si maa naŋ kwaara ra.
18Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
18 I g'a gaaray ka kaa kaari ra ka kond'a kubay ra, I g'a gaaray hal a ma fun ndunnya ra.
19Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
19 A ga jaŋ ize wala haama nga dumey ra, A sinda mo boro kulu kaŋ ga cindi a nangora ra.
20Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
20 Wayna kaŋay borey dambara nd'a alwaato, Sanda mate kaŋ cine wayna funay borey mo zici dumbu a sabbay se.
21Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
21 Haciika, yaadin cine no borey kaŋ yaŋ sinda adilitaray nangora ga bara. Ngey kaŋ si Irikoy bay mo, I kayyaŋo do yaadin no a ga bara.»