1Varför har den Allsmäktige inga räfstetider i förvar? varför få hans vänner ej skåda hans hämndedagar?
1 Ifo se no Hina-Kulu-Koyo mana alwaatiyaŋ kosu? Borey kaŋ yaŋ g'a bay mo, Ifo se no i mana di a jirbey?
2Se, råmärken flyttar man undan, rövade hjordar driver man i bet;
2 Boroyaŋ go no kaŋ yaŋ ga laabu hirri seeda hibandi, I ga alman kuruyaŋ kom, k'i kuru ngey boŋ se.
3de faderlösas åsna för man bort och tager änkans ko i pant.
3 I ga alatuumi farka gaaray, I ga wayboro kaŋ kurnye bu haw ta tolme.
4Man tränger de fattiga undan från vägen, de betryckta i landet måste gömma sig med varandra.
4 I ga alfukaaruyaŋ naŋ i ma kamba ka fondo taŋ, ndunnya talkey ga margu ka tugu.
5Ja, såsom vildåsnor måste de leva i öknen; dit gå de och möda sig och söka något till täring; hedmarken är det bröd de hava åt sina barn.
5 Guna, i go sanda ganji farkayyaŋ, Yaadin cine no borey din ga koy ngey goyo do ka ŋwaari ceeci da anniya, Saajo g'i no ŋwaari i izey sabbay se.
6På fältet få de till skörd vad boskap plägar äta, de hämta upp det sista i den ogudaktiges vingård.
6 I ga kurey subu dumbu fari ra, I ma laalakoyey reyzin* kaley nafa koobu.
7Nakna ligga de om natten, berövade sina kläder; de hava intet att skyla sig med i kölden.
7 I ga kani gaa-koonu bankaaray si, I sinda hargu safari kaŋ i ga daabu nd'a.
8Av störtskurar från bergen genomdränkas de; de famna klippan, ty de äga ej annan tillflykt.
8 Beene hari g'i tayandi tondi kuukey ra, I ga tondi daari ganday fu-jaŋay se.
9Den faderlöse slites från sin moders bröst, och den betryckte drabbas av utpantning.
9 Boro fooyaŋ go no kaŋ yaŋ ga attaciriya alatuumi hamay ka kaa fafa gaa, I ga tolme ta mo alfukaarey gaa,
10Nakna måste de gå omkring, berövade sina kläder, hungrande nödgas de bära på kärvar.
10 Hala alfukaarey go ga bar-bare gaa-koonu, Bankaaray si, i ga hayni dundumyaŋ goy te da haray.
11Inom sina förtryckares murar måste de bereda olja, de få trampa vinpressar och därvid lida törst.
11 I ga ji duru boro woodin yaŋ windey ra, I ga reyzin hari kankamyaŋo taamu, Amma jaw go i gaa.
12Utstötta ur människors samfund jämra de sig, ja, från dödsslagnas själar uppstiger ett rop. Men Gud aktar ej på vad förvänt som sker.
12 Gallo ra borey goono ga duray, Marantey fundey mo goono ga hẽ ka gaakasinay ceeci, Amma Irikoy mana ne kaŋ saamotaray no.
13Andra hava blivit fiender till ljuset; de känna icke dess vägar och hålla sig ej på dess stigar.
13 Woodin yaŋ go borey kaŋ ga murte kaari gaa yaŋ din ra, I si ba ngey m'a fondey bay, I s'a fondayzey gana mo.
14Vid dagningen står mördaren upp för att dräpa den betryckte och fattige; och om natten gör han sig till tjuvars like.
14 Boro-wi ga tun za mo boyaŋ, A ga alfukaarey da laamikoyey wi, Cin mo a go sanda zay cine.
15Äktenskapsbrytarens öga spejar efter skymningen, han tänker: »Intet öga får känna igen mig», och sätter så ett täckelse framför sitt ansikte.
15 Zina-teeri mo goono ga wiciri kambu batu, A ga nga moyduma daabu ka ne: ‹Mo kulu si no kaŋ ga di ay.›
16När det är mörkt, bryta sådana sig in i husen, men under dagen stänga de sig inne; ljuset vilja de icke veta av.
16 Kubay ra no i ga windey fun, I ga tugu zaari, i si annura bay mo.
17Ty det svarta mörkret räknas av dem alla såsom morgon, med mörkrets förskräckelser äro de ju förtrogna.
17 Zama i kulu se susubay si hima kala kubay bi tik! Zama i ga bay mate kaŋ no buuyaŋ biya ga humburandi nd'a.
18»Men hastigt», menen I, »ryckes en sådan bort av strömmen, förbannad bliver hans del i landet; till vingårdarna får han ej mer styra sina steg.
18 Da waasi no i ga bisa hari boŋ, I baa wo laalante no ndunnya ra, I si ye ka reyzin kaley fonda gana.
19Såsom snövatten förtäres av torka och hetta, så förtär dödsriket den som har syndat.
19 Kwaari da hayni waate wayno ga neezu* haro haŋ, Yaadin cine no Alaahara ga te zunubi teekoy se.
20Hans moders liv förgäter honom, maskar frossa på honom, ingen finnes, som bevarar hans minne; såsom ett träd brytes orättfärdigheten av.
20 Gunda kaŋ n'a hay din ga dinya a gaa, Nooni ga maa a baso kaani, Borey si ye ka fongu a gaa koyne. Boro kaŋ sinda adilitaray mo ga ceeri sanda tuuri-nya cine.
21Så går det, när någon plundrar den ofruktsamma, som intet föder, och när någon icke gör gott mot änkan.»
21 A ga waygunu kaŋ mana hay ce fo ŋwa, Wayboro kaŋ kurnye bu mo, a si gomni te a se.
22Ja, men han uppehåller ock våldsmännen genom sin kraft, de få stå upp, när de redan hade förlorat hoppet om livet;
22 Kulu nda yaadin Irikoy ga gaabikooney no aloomar nga hino ra. Saaya kaŋ cine i mana tammahã ngey ga funa, Kal i tun.
23han giver dem trygghet, så att de få vila, och hans ögon vaka över deras vägar.
23 Irikoy g'i naŋ i ma goro baani, I goono ga fulanzam yaadin cine mo, Amma a moy goono ga laakal d'i fondey.
24När de hava stigit till sin höjd, beskäres dem en snar hädanfärd, de sjunka då ned och dö som alla andra; likasom axens toppar vissna de bort.
24 I du beeray, sum! kayna i daray. Oho, i ye ka kayna, I gana sanda cindey kulu cine. I n'i pati sanda ntaaso jeeni cine.
25Är det ej så, vem vill då vederlägga mig, vem kan göra mina ord om intet?
25 Da manti yaadin no, may no g'ay seeda tangarandi, K'ay sanno ciya yaamo?»