1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1 Kala Bildad Suhi bora tu ka ne:
2Hos honom är väldighet och förskräckande makt, hos honom, som skapar frid i sina himlars höjd.
2 «Mayray da humburkumay ya Rabbi wane yaŋ no, Kaŋ ga laakal kanay kayandi nga do yongo beene.
3Vem finnes, som förmår räkna hans skaror? Och vem överstrålas ej av hans ljus?
3 A wongu margey baayaŋ gonda me no, wala? May gaa mo no a annura mana kaari?
4Huru skulle då en människa kunna hava rätt mot Gud eller en av kvinna född kunna befinnas ren?
4 Mate binde no boro ga te ka ciya adilante Irikoy jine? Haŋ kaŋ wayboro hay, Mate n'a ga te ka ciya hanante?
5Se, ej ens månen skiner nog klart, ej ens stjärnorna äro rena i hans ögon;
5 Guna, baa handu kwaara sinda kaari, Handariyayzey mo sinda hananyaŋ a diyaŋ ra,
6huru mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken!
6 Sanku fa boro kaŋ go, nooni no! Wala boro ize mo kaŋ go, Sanda nooni ize cine.»