1Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
1 Kulu nda yaadin, ya nin Ayuba, Ay ga ni ŋwaaray ma maa ay sanney sohõ, Ma hanga jeeri ay sanney kulu se.
2Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
2 Guna, sohõ ay n'ay meyo feeri, Ay deena ga salaŋ ay daana ra.
3Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
3 Ay sanno g'ay bine cimo bangandi. Ay meyo ga bayray toonante salaŋ.
4Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
4 Irikoy Biya no k'ay te, Hina-Kulu-Koyo fulanzama no k'ay no fundi.
5Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
5 Da ni ga hin, kala ma tu ay se. Ma tun ka kay ka ni sanno soola ay jine.
6Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
6 Guna, Irikoy do ay ya ni cine no. Ay mo, laabo ra no i n'ay sambu, k'ay cina.
7Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
7 Guna, ay manti boro kaŋ ga humburandi, Sanku fa ya ni humburandi. Ay si ni naan da tiŋay mo.
8Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
8 Daahir ni ci, ay maa mo. Ay maa ni sanno jinda mo, kaŋ ni ne
9»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
9 ni ya hanante no kaŋ sinda hartayaŋ, Kaŋ sinda taali no, Laala fo mo si ni gaa.
10men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
10 Irikoy goono ga kobay ceeci ni gaa, A na ni ciya nga ibare.
11Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
11 A ga ni cey daŋ bundu baka* ra, A ga ni fondey kulu batandi mo.
12Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
12 Woodin ra binde ni sinda cimi. Guna, ay ga tu ni se, Zama Irikoy bisa boro beeray.
13Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
13 Ifo se no ni ga kakaw d'a? Zama se a si nga muraadey lasaabuyaŋ no, wala?
14Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
14 Zama Irikoy ga salaŋ sorro folloŋ, Oho, hala sorro hinka zaati, Amma boro kulu si ga saal a.
15I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
15 Hindiri ra, wala cin bangandi ra, Waati kaŋ jirbi tiŋo ga borey di, Waati kaŋ i ga hahaabiya ngey daarey boŋ,
16då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
16 Alwaato din no a ga borey hangey fiti, A ga nga seeda daŋ goojiyaŋ kaŋ a te i se din gaa,
17när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
17 Zama nga ma boro candi a ma fay da nga miila, A ma boro ganji boŋbeeray mo.
18Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
18 A m'a fundo ganji guusu ra kaŋyaŋ, Yaaji mo s'a fundo halaci.
19Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
19 A ga boro gooji da doori mo nga daaro boŋ, Da foyrayyaŋ waati kulu nga biriyey ra,
20Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
20 Hal a fundo ga ŋwaari fanta, A bina mo ma wangu ŋwaari kaano.
21Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
21 A hamo ma soobay ka halaci hal a ma ye ka komso, A biriyey mo kaŋ i si di waato ma fatta.
22Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
22 A fundo goono ga maan guuso me gaa, A fundo goono ga maan halacikoy do mo.
23Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
23 Da malayka go a banda, Sasabandiko mo, afolloŋ zambar game ra, Zama a ma boro cabe haŋ kaŋ ga saba nd'a a se,
24då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
24 Kal a ma gomni te a se ka ne: ‹M'a faaba a ma si gunguray ka koy guuso ra, zama ay du fansa hari!›
25Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
25 A hamo ma ye ka taji ka bisa zanka wane tajitaray, A ma ye ka kaa nga zankatara gaabo ra.
26När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
26 Gaa no a ga adduwa te Irikoy gaa, Nga mo g'a ta da gomni, Hal a ga di Irikoy moyduma da farhã. Nga mo ga ye ka nga adilitara no bora se.
27Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
27 Bora ga baytu borey jine mo ka ne: ‹Ay na zunubi te, ay na cimi fonda siirandi, A mana ay nafa mo.
28ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
28 Irikoy n'ay fundo fansa hal a ma si gunguray ka koy guuso ra, Ay fundo ga di annura mo.›
29Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
29 Guna, hayey wo kulu no Irikoy ga goy sorro hinka, Oho, hala sorro hinza zaati boro se,
30till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
30 Zama a ma ye ka kand'a fundo ka fun d'a guuso ra, Zama a m'a kaarandi mo da fundi kaari.
31Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
31 Ya Ayuba, ma laakal ye ka hanga jeeri ay se. Ma dangay, ay mo, ay ma salaŋ.
32Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
32 Gaa no da ni gonda hay fo kaŋ ni ga ba ni ma ci, Ma tu ay se. Ni ma salaŋ, zama ay ga ba ay ma ni adilandi*.
33Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
33 Da manti yaadin no, ma maa ay sanno. Ma dangay, ay mo ga ni dondonandi laakal.»