1Och Elihu tog till orda och sade:
1 Elihu soobay ka salaŋ ka ne:
2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
2 «Ya araŋ alborey kaŋ yaŋ gonda laakal, Wa maa ay sanney. Ya araŋ kaŋ yaŋ gonda bayray, Wa hanga jeeri ay se,
3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
3 Zama hanga ga sanni neesi sanda mate kaŋ cine me ga ŋwaari taba.
4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
4 Iri ma suuban iri boŋ se haŋ kaŋ ga saba, Iri game ra mo iri ma bay haŋ kaŋ ga boori.
5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
5 Zama Ayuba ne: ‹Ay ya adilante no, Amma Irikoy n'ay cimo kom.
6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
6 Ay ma taari no ay cimo boŋ, wala? Baa kaŋ ay sinda taali, ay biyo si ga yay.›
7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
7 Man boro kaŋ ga hima Ayuba, Kaŋ ga hahaaray haŋ sanda hari cine,
8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
8 Kaŋ ga dira laala teekoy banda, Kaŋ ga bar-bare boro laaley banda?
9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
9 Zama a ne: ‹A si hay kulu hanse boro se Irikoy ma maa a kaani.›
10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
10 Woodin sabbay se no, ya araŋ fahamantey, Araŋ ma hanga jeeri ay se. A ga mooru Irikoy gaa a ma ilaalo te, Wala Hina-Kulu-Koyo ma taali te mo!
11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
11 Zama a ga boro bana no a goyey boŋ, A ga naŋ mo boro kulu ma gar haŋ kaŋ ga saba nda nga daa alhaalo boŋ.
12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
12 Oho, daahir Irikoy si taali kulu te, Hina-Kulu-Koyo ya si ciiti siirandi.
13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
13 May no ka ndunnya talfi a gaa? May mo no ka ndunnya kulu tiŋay dake a boŋ?
14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
14 D'a miila nga bina ra nga ma nga Biya da nga fulanzama margu nga bumbo do,
15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
15 Kala fundikooni kulu ma halaci. Boro kulu mo, kal a ma ye ka ciya laabu.
16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
16 Amma da ni gonda fahamay, ma maa woone, Ma hanga jeeri ay sanney jinda se:
17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
17 Boro kaŋ wongu cimi ciiti teeyaŋ ga hin ka mayray te, wala? Ni ga hinkoy adilante zeeri no?
18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
18 May no ga ne bonkooni se: ‹Ni ya furku no›? Wala i ma ne mayraykoyey se: ‹Araŋ ya boro laalo yaŋ no›?
19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
19 A si baar'a-baar'a te koy-izey se, A si arzakantey darza guna mo ka ne i bisa alfukaarey, Zama ikulu Irikoy kambe goyyaŋ no.
20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
20 Mo-ka-mi yaŋ folloŋ no i ga bu. Baa cin bindo ra i ga borey zinji-zinji, i ga ban mo. Hinkoyey ga gana mo, kaŋ manti nda kambe.
21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
21 Zama a moy goono ga boro fondey guna, A goono ga di a ce daguyaŋ kulu mo.
22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
22 Kubay fo si no, wala biya, Kaŋ ra laala goy-teekoy ga du ka tugu.
23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
23 Zama a si laami nga ma tonton ka laakal ye boro gaa, Hala nd'a ma koy Irikoy jine ciiti se.
24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
24 A ga borey kaŋ yaŋ gonda hin bagu-bagu, fintalyaŋ si, Ka boro fooyaŋ daŋ i kayyaŋ nangey ra.
25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
25 Woodin se mo a na laakal ye i goyey gaa. A g'i zeeri cin k'i tutubu.
26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
26 A g'i kar danga boro laaley cine gomdokoy jine.
27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
27 Zama i kamba ka fay d'a ganayaŋ, I wangu ka saal a muraadey kulu,
28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
28 Hal i naŋ talkey hẽeno ma koy ka to a do, A ma maa kayna ra waney hẽeno.
29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
29 Da nga din ga laakal kanay no, May no ga hin ka ciiti ka zeeri koyne? Wala mo d'a na nga moyduma tugu, May no ga hin ka di a? Danga, d'a n'a te kunda se, Wala boro folloŋ se -- ikulu afolloŋ no.
30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
30 Boro kaŋ sinda Irikoy ganayaŋ mana hima ka mayray te, Zama a ma si ciya hirrimi hari talkey se.
31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
31 D'a-ta day, boro fo go no kaŋ doona ka ne Irikoy se: ‹Ay na goojiyaŋ haŋ, day ay si ye ka taali te?
32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
32 Haŋ kaŋ ay mana di, ni m'ay dondonandi nd'a. D'ay jin ka goy laalo te, Ay si ye ka filla koyne.›
33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
33 A ga bana ni se ni miila boŋ, Za kaŋ ni wangu no, wala? Zama daahir, nin no ga suuban, manti ay no. Woodin se no, kala ni ma ci haŋ kaŋ ni bay.
34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
34 Fahamantey ga ne ay se, Oho, laakalkooni kulu kaŋ maa ay sanno ga ne:
35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
35 ‹Ayuba goono ga salaŋ, kaŋ manti nda bayray, A sanno mo, haŋ kaŋ sinda laakal no.›
36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
36 Doŋ day i ma Ayuba neesi hala bananta, Za kaŋ a go ga sanni yeti sanda boro laaley cine!
37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
37 Zama a zunubey boŋ no a goono ga murteyaŋ tonton, A goono ga kooma kaa mo iri game ra. A go ga sanni boobo te ka gaaba nda Irikoy.»