1Så oförvägen är ingen, att han törs reta denne. Vem vågar då sätta sig upp mot mig själv?
1 Fundi kornokoy si no kaŋ g'a zokoti. Mana binde boro kaŋ ga hin ka kay ay jine?
2Vem har först givit mig något, som jag alltså bör betala igen? Mitt är ju allt vad som finnes under himmelen.
2 May no jin k'ay no, hal ay m'a yeti a se? Hay kulu me kaŋ go beene batama cire, kulu ay wane no.
3Jag vill ej höra upp att tala om hans lemmar, om huru väldig han är, och huru härligt han är danad.
3 Ay si dinya a cey sanni mo, Wala a gaabi beero, wala a gaaham himandi hanna.
4Vem mäktar rycka av honom hans pansar? Vem vågar sig in mellan hans käkars par?
4 May no ga hin k'a fooru? May no ga furo a kobtey game ra?
5Hans gaps dörrar, vem vill öppna dem? Runtom hans tänder bor ju förskräckelse.
5 May no ga hin k'a garbey feeri? A hinjey sasarey kulu ga humburandi.
6Stolta sitta på honom sköldarnas rader; hopslutna äro de med fast försegling.
6 A banda kobto tiŋa mo ga ti a zamuuyaŋ haro, I goono ga lamba care gaa danga i n'i naagu care gaa no.
7Tätt fogar sig den ena intill den andra, icke en vindfläkt tränger in mellan dem.
7 I ga maan care gaa mo, Hala haw si hin ka furo i game ra.
8Var och en håller ihop med den nästa, de gripa in i varandra och skiljas ej åt.
8 Kubanteyaŋ no care gaa, I go ga naagu care gaa, hala i si fay.
9När han fnyser, strålar det av ljus; hans blickar äro såsom morgonrodnadens ögonbryn.
9 A tissoyaŋo ga kaari kaa taray, A moy ga hima mo boyaŋ kaari.
10Bloss fara ut ur hans gap, eldgnistor springa fram därur.
10 Danji yulba kaŋ ga di goono ga fatta a meyo ra, Nune hansey mo goono ga sar ka fittaw.
11Från hans näsborrar utgår rök såsom ur en sjudande panna på bränslet.
11 A niina ra mo dullu go ga fatta, Sanda kusu kaŋ goono ga walay ra cine.
12Hans andedräkt framgnistrar eldkol, och lågor bryta fram ur hans gap.
12 A fulanzama ga danji bi diyandi, Danji beele goono ga fun a meyo ra.
13På hans hals har kraften sin boning, och framför honom stapplar försagdhet.
13 A jinda gaa no gaabi ga goro, Humburkumay go ga sar a jine.
14Själva det veka på hans buk är ett stadigt fogverk, det sitter orubbligt, såsom gjutet på honom.
14 A basi gudey go ga kubay care gaa, I go ga kay da gaabi, i si yooje.
15Hans hjärta är fast såsom sten, fast såsom bottenstenen i kvarnen.
15 A bina ga sandi sanda tondi cine. Oho a ga sandi sanda ganda fufuyaŋ tondi cine.
16När han reser sig, bäva hjältar, av ångest mista de all sans.
16 Saaya kaŋ a ga nga boŋ sambu, hinkoyey ga humburu, I ga gartu dirim kala i ma fun ngey laakaley ra.
17Angripes han med ett svärd, så håller det ej stånd, ej heller spjut eller pil eller pansar.
17 Baa boro kaŋ a boŋ da takuba, A si hay kulu hanse, Wala yaaji, wala hangaw, wala lolo.
18Han aktar järn såsom halm och koppar såsom murket trä.
18 A do guuru-bi wo, sanda subu no, Guuru-say mo sanda tuuri fumbo no.
19Bågskott skrämma honom ej bort, slungstenar förvandlas för honom till strå;
19 Hangaw si hin ka naŋ a ma zuru, Finga-finga tondiyaŋ ga hima a se subu tikse.
20ja, stridsklubbor aktar han såsom strå, han ler åt rasslet av lansar.
20 Goobu kaso mo ga hima a se bari subu, Yaaji kungayaŋ g'a haarandi no.
21På sin buk bär han skarpa eggar, spår såsom av en tröskvagn ristar han i dyn.
21 A gunda, sanda car-cambu kaano yaŋ no, Danga day i na safayaŋ guuru candi no botogo ra.
22Han gör djupet sjudande som en gryta, likt en salvokokares kittel förvandlar han vattnet.
22 A ga naŋ gooru guusuyaŋo ma walay sanda kusu cine, A ma teeku himandi sanda ji kolbo.
23Bakom honom strålar vägen av ljus, djupet synes bära silverhår.
23 A banda fonda go ga nyaale, Danga day hari guusuyaŋey gonda hamni kwaaray no.
24Ja, på jorden finnes intet som är honom likt, otillgänglig för fruktan skapades han.
24 Ndunnya ra a wadde si no, Takahari kaŋ si humburkumay bay no.
25På allt vad högt är ser han med förakt, konung är han över alla stolta vilddjur.
25 Takahari fo kulu nda nga darza, A g'a guna nda donda-caray, Bonkooni no boŋbeeray izey kulu boŋ.»