¹Och dessa äro de arvslotter som Israels barn fingo i Kanaans land, de som prästen Eleasar och Josua, Nuns son, och huvudmännen för familjerna inom Israels barns stammar utskiftade åt dem,

¹ Woone yaŋ mo, ngey no ga ti laabey kaŋ yaŋ Israyla izey n'i tubo ŋwa Kanaana laabo ra, wo kaŋ yaŋ Alfa Eliyezar da Yasuwa Nun izo, da Israyla izey kaayey windi arkusey fay-fay i se

²nämligen genom lottkastning om vars och ens arvedel, såsom HERREN hade bjudit genom Mose angående de nio stammarna och den ena halva stammen.

² kurne boŋ, danga mate kaŋ Rabbi lordi Musa kambe ra d'a, kunda yagga nda jara din se.

³Ty de två övriga stammarna och den andra halva stammen hade av Mose fått sin arvedel på andra sidan Jordan, men leviterna hade han icke givit någon arvedel bland dem.

³ Zama Musa jin ka kunda hinka nda jara no ngey wane tubu, Urdun daaranta. Amma a mana Lawi kunda no tubu fo i ra.

⁴Ty Josefs barn utgjorde två stammar, Manasse och Efraim; och åt leviterna gav man icke någon särskild del av landet, utan allenast några städer att bo i, med tillhörande utmarker för deras boskap och deras övriga egendom.

⁴ Zama Yusufu izey kunda hinka no, Manasse da Ifraymu. Koyne, i mana Lawi kunda no baa fo laabo ra, kala day birniyaŋ kaŋ ra i ga goro, ngey nda ngey almaney kuray nangey d'i arzaka kulu se.

⁵Såsom HERREN hade bjudit Mose, så gjorde Israels barn, när de utskiftade landet

⁵ Danga mate kaŋ Rabbi na Musa lordi nd'a, yaadin cine no Israyla izey mo goy d'a. I na laabo fay-fay.

⁶Men Juda barn trädde fram inför Josua i Gilgal, och kenaséen Kaleb, Jefunnes son, sade till honom: »Du vet själv vad HERREN sade till gudsmannen Mose angående mig och dig i Kades-Barnea.

⁶ Gaa no Yahuda izey kaa Yasuwa do k'a gar Jilgal. Yefunna izo Kaleb Keni kuray bora binde ne: «Ni bay haŋ kaŋ Rabbi ci Irikoy bora Musa se ay boŋ ni jine, Kades-Barneya ra.

⁷Jag var fyrtio år gammal, när HERRENS tjänare Mose sände mig åstad från Kades-Barnea för att bespeja landet, och jag avgav sedan min berättelse därom inför honom efter bästa förstånd.

⁷ Ay gonda jiiri waytaaci hano kaŋ hane Rabbi tamo Musa n'ay donton ya tun Kades-Barneya ka koy ka laabo fintal. Ay ye ka kaa a do mo da sanno, mate kaŋ a go ay bina ra.

⁸Mina bröder, som hade varit däruppe med mig, gjorde folkets hjärtan försagda, men jag efterföljde i allt HERREN, min Gud.

⁸ Kulu nda yaadin ay nya-izey kaŋ yaŋ in d'ey ziji ka koy, i _sanno|_ naŋ jama biney sinda gaabi. Amma ay wo, ay na Rabbi ay Irikoyo gana da bine folloŋ.

⁹Då betygade Mose på den dagen med ed och sade: 'Sannerligen, det land som din fot har beträtt skall vara din och dina barns arvedel för evärdlig tid, därför att du i allt har efterföljt HERREN, min Gud.'

⁹ Musa mo ze han din hane ka ne: ‹Haciika, laabo din kaŋ ni ce taamey taamu ga ciya ni se tubu, nin da ni izey hal abada, za kaŋ ni na Rabbi ay Irikoyo gana da bine folloŋ.›

¹⁰Och se, nu har HERREN låtit mig leva, såsom han lovade, i ytterligare fyrtiofem år, sedan HERREN talade så till Mose -- de år Israel vandrade i öknen; se, jag är nu åttiofem år gammal.

¹⁰ Sohõ mo, a go, Rabbi n'ay hallasi kala jiiri waytaaci cindi gu wo, danga mate kaŋ a ci din, za hano kaŋ hane Rabbi na sanno din ci Musa se, za Israyla goono ga windi-windi saajo ra. Sohõ mo ay jiirey wahakku cindi gu no.

¹¹Ännu i dag är jag lika stark som jag var den dag då Mose sände mig åstad, ja, sådan min kraft då var, sådan är den ännu, vare sig det gäller att strida eller att vara ledare och anförare.

¹¹ Hala ka kaa sohõ mo ay gaahamo gonda gaabi. Danga hano din hane, yaadin cine no ay bara nd'a baa sohõ, wongu se, wala fattayaŋ da furoyaŋ se.

¹²Så giv mig nu denna bergsbygd om vilken HERREN talade på den dagen. Du hörde ju själv då att anakiterna bo där, och att där finnas stora befästa städer; måhända är HERREN med mig, så att jag kan fördriva dem, såsom HERREN har lovat.»

¹² Kala ni m'ay no tondo wo, kaŋ Rabbi n'a sanni te alwaato din, zama zaaro din ni maa Anak borey kaŋ go nango din ra baaru. Birney mo cinari-kuuku-koyyaŋ no, kaŋ ga beeri mo. Hambara Rabbi g'ay gaa ay m'i gaaray mo, danga mate kaŋ cine Rabbi ci.»

¹³Då välsignade Josua Kaleb, Jefunnes son, och gav honom Hebron till arvedel.

¹³ Kala Yasuwa n'a albarkandi, a na Hebron no Yefunna izo Kaleb se, a m'a tubu.

¹⁴Alltså fick då kenaséen Kaleb, Jefunnes son, Hebron till arvedel, såsom det är ännu i dag, därför att han i allt hade efterföljt HERREN, Israels Gud.

¹⁴ Hebron binde ciya Yefunna ize Kaleb, Keni kuray bora se tubu hari hala hunkuna, zama a na Rabbi Israyla Irikoyo gana da bine folloŋ.

¹⁵Men Hebron hette fordom Kirjat-Arba efter den störste mannen bland anakiterna. Och landet hade nu ro från krig.

¹⁵ Amma waato Hebron maa ga ti Ciriyat-Arba. Arba wo no ga ti Anak borey ra boro bambata. Laabo mo du fulanzamay wongu gaa.