¹Huru höljer icke Herren genom sin vrede dottern Sion i mörker! Från himmelen ned till jorden kastade han Israels härlighet. Han vårdade sig icke om sin fotapall på sin vredes dag.

¹ Wa guna mate kaŋ Koy Beero na Sihiyona ize wayo daabu nda buru nga futa ra! A na Israyla darza jindaw a ma fun beene ka kaŋ ganda. A futa zaaro ra a mana fongu nga ce taamey furkanga gaa.

²Utan skonsamhet fördärvade Herren alla Jakobs boningar; i sin förgrymmelse bröt han ned dottern Judas fästen, ja, han slog dem till jorden, han oskärade riket och dess furstar.

² Koy Beero na Yakuba gorokoy kulu gon, Bakaraw man'a di mo. A futa ra a na Yahuda ize wayo wongu fuwey bagu-bagu k'i zeeri. A na mayra nda nga koyey kulu ziibandi.

³I sin vredes glöd högg han av vart Israels horn; han höll sin högra hand tillbaka, när fienden kom. Jakob förbrände han lik en lågande eld, som förtär allt runt omkring.

³ Futay korno ra no a na Israyla hillo kulu pati. A na nga kambe ŋwaaro hibandi ka kaa waato kaŋ konnakoy kaa ka maan. A na Yakuba ton danga danji beele cine, Danjo din ga hay kulu kaŋ go nga windanta ŋwa.

⁴Han spände sin båge såsom en fiende, med sin högra hand stod han fram såsom en ovän och dräpte alla som voro våra ögons lust. Över dottern Sions hydda utgöt han sin vrede såsom en eld.

⁴ A na nga birawo candi danga konnako. A kay da nga gaabo sanda ibare cine. Sihiyona ize wayo bukka ra a na boro kulu kaŋ ga kaan iri diyaŋ gaa wi. A na nga futa gusam sanda danji cine.

⁵Herren kom såsom en fiende och fördärvade Israel, han fördärvade alla dess palats, han förstörde dess fästen; så hopade han över dottern Juda jämmer på jämmer.

⁵ Koy Beero ciya danga konnako, a na Israyla gon k'a faadey kulu mo gon. A n'a wongu fuwey kulu bagu-bagu, Yahuda ize wayo se mo a naŋ bu baray da hẽeni ma baa.

⁶Och han bröt ned sin hydda såsom en trädgård, han förstörde sin högtidsplats. Både högtid och sabbat lät HERREN bliva förgätna i Sion, och i sin vredes förgrymmelse försköt han både konung och präst.

⁶ Gaabi no a na nga bukka bagu nd'a, danga kali wane cine. A na nga marga nango halaci. Rabbi naŋ borey ma dinya alwaati kosante margey da asibtey* gaa Sihiyona ra. A futay korna ra mo a wangu bonkooni nda alfaga*.

⁷Herren förkastade sitt altare, han gav sin helgedom till spillo. Murarna omkring hennes palatser gav han i fiendernas hand. De hovo upp rop i HERRENS hus såsom på en högtidsdag.

⁷ Koy Beero na nga sargay feema furu, A nangu hananta ciya a se fanta hari mo. A na gallo faadey windi cinarey daŋ a konnakoy kambe ra. I kuuwa Rabbi windo ra danga sududuyaŋ marga zaaro ra cine.

⁸HERREN hade beslutit att förstöra dottern Sions murar; han spände mätsnöret till att fördärva och drog sin hand ej tillbaka. Han lät sorg komma över vallar och murar; förfallna ligga de nu alla.

⁸ Rabbi no ka miila i ma Sihiyona ize wayo birni cinaro bagu-bagu. A na neesiyaŋ korfo candi, A mana nga kamba hibandi mo halaciyaŋ gaa. Wongu cinaro da windi cinarey, A naŋ i kulu ma bu baray te, Zama care banda no i gaabo bu.

⁹Hennes portar sjönko ned i jorden, han bräckte och krossade hennes bommar. Hennes konung och furstar leva bland hedningar, ingen lag finnes mer; hennes profeter undfå ej heller någon syn från HERREN.

⁹ A birni me daabirjey sundu laabo ra, A n'a karangaley mo ceeri ka halaci. I kond'a bonkoono d'a mayraykoyey dumi cindey laabey ra, asariya si no koyne. Oho, a annabey si du bangandi kaŋ ga fun Rabbi do.

¹⁰Dottern Sions äldste sitta där stumma på jorden, de hava strött stoft på sina huvuden och höljt sig i sorgdräkt; Jerusalems jungfrur sänka sina huvuden mot jorden.

¹⁰ Sihiyona ize wayo arkusey go ga goro ganda siw. I na laabu say ngey boŋey boŋ, I na bufu zaarayaŋ haw ngey cantey gaa. Urusalima* wandiyey go ga ngey boŋey sumbal hala ganda.

¹¹Mina ögon äro förtärda av gråt, mitt innersta är upprört, min lever är såsom utgjuten på jorden för dottern mitt folks skada; ty barn och spenabarn försmäkta på gatorna i staden.

¹¹ Ay moy zabu ka kayna mundi sabbay se. Ay bina goono ga dooru gumo, Ay bina gusam ganda ay jama ize wayo halaciyaŋo sabbay se, Zanka kayney da naanandey mo go ga kasam gallo fondey ra.

¹²De ropa till sina mödrar: »Var få vi bröd och vin?» Ty försmäktande ligga de såsom slagna på gatorna i staden; ja, de uppgiva sin anda i sina mödrars famn.

¹² I go ga ne ngey nyaŋey se: «Man ntaasu nda duvan*?» Mate kaŋ cine i go ga kasam sanda maranteyaŋ gallo fondey gaa, I go ga ngey fundey taŋ nyaŋey gandey ra.

¹³Vad jämförligt skall jag framlägga för dig, du dotter Jerusalem? Vilket liknande öde kan jag draga fram till din tröst, du jungfru dotter Sion? Din skada är ju stor såsom ett hav; vem kan hela dig?

¹³ Ya Urusalima ize wayo, Ifo n'ay ga ni kaseeti nd'a koyne? Ifo no ay ga ni misa te d'a? Ya Sihiyona wandiya, ifo gaa no ay ga ni deedandi, Zama ay ma ni bina yayandi se? Zama ni kortimo beeri sanda teeku cine. May no ga hin ka ni no baani?

¹⁴Dina profeters syner voro falskhet och flärd, de blottade icke för dig din missgärning, så att du kunde bliva upprättad; de utsagor de förkunnade för dig voro falskhet och förförelse.

¹⁴ Ni annabey bangando kaŋ i goono ga di ni se din, Tangari nda saamotaray koonu no. I mana ni zunubey fisi ka kaa taray ni se mo, Kaŋ ga naŋ i ma ye ka kande nin ka fun da nin tamtara do. Amma i di tangari nda halliyaŋ bangayyaŋ ni se.

¹⁵Alla vägfarande slå ihop händerna, dig till hån; de vissla och skaka huvudet åt dottern Jerusalem: »Är detta den stad som man kallade 'skönhetens fullhet', 'hela jordens fröjd'?»

¹⁵ Borey kaŋ ga bisa kulu na kambe kobi ni gaa. I go ga cuusu, I ga boŋ zinji Urusalima ize wayo boŋ ka ne: «Gallo neeya kaŋ borey ne a se darza timmantekoy, wala? Bine kaani hari no ndunnya kulu se, wala?»

¹⁶Alla dina fiender spärra upp munnen emot dig, de vissla och bita samman tänderna, de säga: »Vi hava fördärvat henne. Ja, detta är den dag som vi bidade efter; nu hava vi upplevat och sett den.»

¹⁶ Ni ibarey kulu na ngey meyey feeri ni boŋ. I goono ga cuusu ka ngey hinjey kaama mo ka ne: «Iri n'a gon sukutum! Daahir hano kaŋ iri goono ga laakal dake a gaa neeya. Iri to a gaa, iri di a mo.»

¹⁷HERREN har gjort vad han hade beslutit, han har fullbordat sitt ord, vad han för länge sedan hade förordnat; han har brutit ned utan förskoning. Och han har låtit fienden glädjas över dig, han har upphöjt dina ovänners horn.

¹⁷ Rabbi te haŋ kaŋ nga miila. Nga sanno kaŋ a lordi za doŋ-doŋ jirbey ra din, A n'a toonandi. A na ni soote ganda, bakaraw man'a di. A naŋ konnakoy ma farhã ni boŋ, A na ni ibarey hillo beerandi mo.

¹⁸Deras hjärtan ropa till Herren. Du dottern Sions mur, låt dina tårar rinna som en bäck, både dag och natt; låt dig icke förtröttas, unna ditt öga ingen ro.

¹⁸ I biney hẽ Rabbi gaa ka ne: «Ya Sihiyona ize wayo birni cinaro, naŋ mundi ma fun. I ma sululu sanda gooru cine, cin da zaari. Ni bumbo ma si fulanzam, ni mo gurey mo ma si naŋ.»

¹⁹Stå upp, ropa högt i natten, när dess väkter begynna, utgjut ditt hjärta såsom vatten inför Herrens ansikte; lyft upp till honom dina händer för dina barns liv, ty de försmäkta av hunger i alla gators hörn.

¹⁹ Tun cin haray ka zalba, Za saaya kaŋ batukoy goyo ga tun. Ma ni bina soogu sanda hari cine Rabbi jine. Ma ni kambey sambu a jine ka ni ize kayney fundey ŋwaaray, Kaŋ yaŋ goono ga kasam da haray fondo gaaruyaŋ kulu gaa.

²⁰Se, HERRE, och akta på vem du så har hemsökt. Skola då kvinnor nödgas äta sin livsfrukt, barnen som de hava burit i sin famn? Skall man i Herrens helgedom dräpa präster och profeter?

²⁰ Ya Rabbi, guna ka di ka laakal da boro kaŋ se ni na woodin te! Wayborey ga hima ka ngey izey ŋwa no, Ngey izey kaŋ i saajaw? I ga hima ka alfaga nda annabi* wi Koy Beero nangu hananta ra no?

²¹På jorden, ute på gatorna, ligga de, både unga och gamla; mina jungfrur och mina unga män hava fallit för svärd. Du dräpte på din vredes dag, du slaktade utan förskoning.

²¹ Arwasu nda dottijo zeeno go ganda ga furu kwaara batamey ra. Ay wane wandiyey da arwasey kulu, takuba n'i zeeri. Ni futa hane no ni n'i wi, Ni n'i halaci, bakaraw mana ni di.

²²Såsom till en högtidsdag kallade du samman mot mig förskräckelser ifrån alla sidor; och på HERRENS vredes dag fanns ingen som blev räddad och slapp undan. Dem som jag hade burit i min famn och fostrat, dem förgjorde min fiende.

²² Sanda alwaati kaŋ i kosu marga zaaro ra cine, Yaadin cine no ni na humburkumay hariyaŋ margu ay se kambey kulu gaa. Boro si no kaŋ du ka yana, Boro kaŋ cindi mo si no Rabbi futa hane. Ngey kaŋ ay naanandi, ngey kaŋ ay biiri, Ay ibara n'i halaci.